EUGEN ULMER. Urheber- und Verlagsrecht (Enzyklopädie der Rechtsund
    Staatswissenschaft. Abteilung Rechtswissenschaft). Berlin—

    Göttingen-Heidelberg 1951.Springer Verlag.XII+ 341 s.DM 29,70.
ALOIS TROLLER. Internationale Zwangsverwertung und Expropriation
    von Immaterialgutern. Basel 1955. Verlag für Recht und Gesellschaft.
    XVI + 158 s.

    Fram till tiden före senaste världskriget utövade den tyska litteraturen på upphovsmannarättens område ett betydande inflytande i Norden. Man kan nämna verk av författare som KOHLER, ALLFELD och ELSTEREfter kriget har en ny författargeneration växt fram, där väl ULMER, RUNGE OCH REIMER står i förgrunden. Den generationen får säkerligen aldrig samma starka ställning i Norden som den tidigare, men dess skrifter är ändå av största intresse för oss: de härrör från ett rättssystem som ligger nära vårt och som dessutom kan uppvisa en rikedom på material som vi saknar.
    Av efterkrigstidens verk torde Ulmers »Urheber- und Verlagsrecht» från år 1951 vara det i praktiken mest använda. När man läser det, har man en instinktiv känsla av att det är ett betydande verk, men det är till en början svårt att säga varför. Vid en läsning rätt igenom verkar boken ganska tråkig. Den innehåller få nya, stimulerande tankar, inga blixtrande intelligenta reflexioner, knappast en enda elegant vändning. Men så småningom upptäcker man dess kvaliteter: innehållsrikedom, vederhäftighet och den svårdefinierbara juridiska takten. På ett förträffligt sätt samlar och sovrar Ulmer det enorma materialet i tysk litteratur och rättspraxis — det finns även en del utländskt material — och utan att låta boken svälla ut till ett onormalt omfång lyckas han behandla en utomordentligt stor mängd frågor ned till så subtila problem som om upphovsmannarätt till militära trumsignaler och till poem, diktade av medier under trance. Av stort värde är att han hela tiden noterar de många reformförslag som på olika punkter har framställts. De tyska upphovsmannarättslagarna är ju, som han säger, »überaltert», men det pågående tyska reformarbetet tycks komma att spänna över ändå större tidrymder än det nordiska, innan det når sitt

 

46 SVANTE BERGSTRÖMslut. Att en bok är tråkig, är icke sällan en annan sida av att den är vederhäftig: Ulmers bok utstrålar vederhäftighet av gammalt gott, tyskt märke. Och även den juridiska takten är påtaglig: efter en kort resumé över olika åsikter i en fråga ger Ulmer vanligen förord åt någon av dessa meningar, och man har i de flesta fall en bestämd förnimmelse av att hans ställningstagande är sunt och naturligt.
    Den schweiziske rättsvetenskapsmannen TROLLER hävdar i sin senaste bok, som jag strax återkommer till, att intresset för teoretiska grundfrågor av typen immaterialrättens »natur» och plats i rättsystemet numera är mycket ringa i litteraturen; som undantag nämner han italiensk och nordisk litteratur — och han kunde ha tillfogat sig själv. Ulmer är en typisk företrädare för den mer praktiskt syftande rättsvetenskapsman som Troller har i tankarna. Ulmer intresserar sig således föga för frågan om naturen hos objektet för immaterialrätten, men i stället är det andra teoretiska grundfrågor som har fångat hans uppmärksamhet. Han laborerar med ett antal grundsatser av mycket allmän natur, som sedermera används vid avvägningar i enskilda fall och som närmast förefaller att vara ett utflöde av naturrättens renässans i tysk rättsvetenskap. Tidsbegränsningen av upphovsmannarätten sägs sålunda motsvara rättens »väsen» (s. 61), och flera liknande exempel skulle kunna ges. Denna argumenteringsteknik torde nu för tiden vara ganska främmande för nordiska läsare, som kanske bör fästa större avseende vid Ulmers resultat än vid hans argumentering; det är förresten inte säkert att en angiven argumentering i verkligheten har spelat någon avgörande roll för hans avvägningar i enskilda fall. Särskild försiktighet torde vara att tillråda vid umgänget med Ulmers avsnitt om droit moral, där han enligt min mening inte har lyckats så väl som eljest.
    Man kan kanske säga att Troller på detta område intar samma ställning i Schweiz som Ulmer i Tyskland. Hans senaste verk, »Internationale Zwangsverwertung und Expropriation von Immaterialgutern», utgör närmast en komplettering av hans tidigare arbete »Das internationale Privat- und Zivilprozessrecht im gewerblichen Rechtsschutz und Urheberrecht».1 Han har här tagit upp — såvitt jag har mig bekant, efter egna praktiska erfarenheter — ett par av de allra svåraste problemen på detta fält, nämligen i vad mån expropriation — ordet taget i en mycket vidsträckt bemärkelse — och tvångsrealisation av immaterialrätter i ett land skall beaktas i andra länder. Främsta intresset tilldrar sig väl expropriationsfrågan, som tidigare knappast aktualiserats annat än i ett par berömda fall, såsom Chartreuse- och Mummfallen. Men frågan har blivit brännande under efterkrigstiden, särskilt genom segrarmakternas behandling av tyska patent och varumärken och genom nationaliseringsåtgärder i öststaterna. Samtidigt har bristerna och förvirringen i den rättsliga behandlingen av frågan på det internationella planet framträtt klart. Som vanligt har Troller en högst förtjänstfull ambition att gå till botten med problemen hur svåra de än må vara — vilket ställer ganska höga krav på läsaren. Efter en synnerligen noggrann redovisning av allt tillgängligt material anger han

 

1 Jfr SvJT 1955 s. 56.

 

ANM. AV EUGEN ULMER OCH ALOIS TROLLER 47sin egen åsikt de lege lata. Den är emellertid naturligt nog presenterad med den reservationen, att man inte på ett tillfredsställande sätt kan komma till rätta med dessa problem utan att ta upp dem till reglering på internationell väg.

 

Svante Bergström