W. FRIEDMANN. Matrimonial property law. London 1955. Stevens.
    VI + 472 s. £3 3 s.

    För engelska jurister, som äro vana vid att rätten väsentligen tillkommer genom prejudikat, är det naturligt att betrakta juridiken ur lagstiftarsynpunkt. Så är det också i de delar av Amerika, som övertagit engelsk rätt. Medan engelsmännen vanligen föga intresserat sig för hur problemen lösts i andra länder, har emellertid i Amerika lagstiftarsynpunkten tagit sig uttryck i att juridikens studium i stigande omfattning inriktats på s. k. comparative law. Härmed menas, att rättssystemen i skilda länder studeras men icke vart för sig, utan man jämför de olika systemen för att därur få fram synteser av beskaffenhet att lämpligen kunna införlivas med rätten i det egna landet.
    Ett verk i comparative law, avseende makars förmögenhetsförhållanden, har nyligen utgivits av professorn vid universitetet i Toronto (Canada) W. FRIEDMANN. Utgivaren har från författare i skilda länder skaffat redogörelser för deras rättssystem samt själv skrivit en jämförande analys som avslutning på boken.
    Redogörelserna äro uppdelade på tre huvudavdelningar, allteftersom rättssystemen bygga på egendomsgemenskap eller egendomsskillnad eller intaga en mellanståndpunkt (intermediate systems).
    Den kontinentala rätten i Europa, t. ex. fransk och spansk rätt, bygger av ålder på egendomsgemenskap mellan makar. Boken upptager redogörelser för Frankrike och de amerikanska stater som ha fransk rätt, nämligen Louisiana i USA och Quebec i Canada, samt vidare för de åtta stater i västra USA som ha spansk rätt. Samma ståndpunkt intog tidigare den tysk-romerska rätten; den kvarlever i form av holländsk rätt i Sydafrika, som medtagits i boken. Till denna grupp räknar utgivaren slutligen även Ryssland (USSR).
    Engelsk common law bygger däremot på egendomsskillnad mellan makar. Under denna huvudavdelning upptager boken England samt New York och de kanadensiska provinser, som ha engelsk common law.
    Som länder med intermediate systems räknas slutligen Tyskland och Sverige. Redogörelsen för svensk rätt, som är kort (20 s.) men föredömligt pedagogisk, är skriven av professor ÅKE MALMSTRÖM.
    I sin analys kommer utgivaren till den slutsatsen, att rättssystemen från sina skilda utgångspunkter tendera mot en medelståndpunkt. Han framhåller, att svensk (nordisk) rätt på senare tiden tjänat som förebild för lagförslag i både Tyskland och Frankrike men att alla icke är oberedda att acceptera denna linje.
    Att utvecklingen icke heller för svensk del kan anses avslutad framgår av diskussionen vid det tjugonde nordiska juristmötet i Oslo 1954 över ämnet: Behövs ändringar i gällande bestämmelser om makars förmögenhetsförhållanden?

 

Nils Beckman