LITTERATURNOTISER 49ÖSTEN UNDÉN. Svensk sakrätt. 1. Lös egendom. 3:e genomsedda uppl. Lund 1955. Gleerup. 261 s. Kr. 16,75.
Första delen av denna numera klassiska lärobok i sakrätt har uppnått sin 3. uppl., ett gott bevis på den höga uppskattning som kommit boken till del från alla håll. Jämfört med föregående uppl. har bearbetningen i huvudsak inskränkts till att nya rättsfall och nytillkommen litteratur uppmärksammats. Någon gång har tillfogats även äldre material, som tidigare utelämnats (exempelvis s. 140 not 220), eller kvarstår hänvisning till en numera föråldrad utgåva (s. 7, 183 och 232). Texten har undergått viss justering med avseende på frågan om verkan av surrogation (s. 62 f., jfr s. 71, 90, 175 not 15 och 206 not 87); det är för övrigt en fråga, som måhända kunde vara värd större utrymme. Av intresse är vidare att notera, att den sakrätt som tillkommer hantverkare enligt förmånsstadgandet i HB 17:3 efter införandet av lagen d. 31 mars 1950 om rätt för hantverkare att sälja gods som ej avhämtats har flyttats från retentionsrätterna till de legala panträtterna (s. 227). Ett önskemål för den om några år helt visst behövliga 4. uppl. vore, att det utmärkta sakregistret kompletterades med ett rättsfallsregister.
K. G.
KARL OLIVECRONA. Inteckningsförordningen. 4:e uppl. Lund 1954. Gleerup. 160 s. Kr. 10,00, inb. 15,00.
Prof. OLIVECRONAS för alla jurister välkända arbete om inteckningsförordningen har utkommit i sin fjärde upplaga (första upplagan utkom 1934 och recenserades i SvJT samma år s. 462 ff.), som icke längre bär undertiteln »Föreläsningar». I den nya upplagan ha de ändringar och tillägg gjorts som motiverats av ny lagstiftning, rättspraxis och litteratur. Dessutom har viss anknytning skett till de planerade nya inskrivningsregler, som för närvarande utarbetas av lagberedningen. I ett kort tillägg ha vissa uppgifter lämnats om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt samt om fartygsinteckning. Olivecronas arbete har ju kommit att framstå som ett av våra juridiska standardverk, oundgängligt både för de studerande och för praktikens män. Framställningen är, trots den stora koncentration, påfallande rikt nyanserad. Blott en randanmärkning mågöras. Enligt 11 § inteckningsförordningen skall den intecknade fordringen gå ut på »visst belopp i penningar eller varor». Förf. tolkar (s. 26) denna bestämmelse så, att det räcker att fordringen är fixerad till sitt maximum, men att ingenting hindrar att den i övrigt är obestämd. Enligt UNDÉNS framställning i Svensk sakrätt (II: 2 s. 458 f.) — vartill hänvisning gives — är det ej heller hinder för inteckning att fordringens belopp är obestämt, blott det är maximerat och, tillägger Undén, relativt beräkneligt. Undén framhåller också att praxis varit vacklande i förevarande avseende, exempelvis beträffande inteckning för skadestånd och för villkorliga fordringar. Olivecrona uppgiver grunden till 11 § inteckningsförordningen vara behovet av klarhet och reda angående gravationsförhållandena i en fastighet. Med utgångspunkt från lagbudets lydelse (»visst belopp») och antydda rättspraxis kan ifrågasättas, om man ej bör uppställa något ytterligare krav på fixering än, såsom Olivecrona, enbart en överstagräns för fordringens belopp. Det angivna syftet med lagstadgandet kan möjligen sägas bättre realiseras ju säkrare fordringens storlek på förhand kan bestämmas. Det blir dock säkerligen svårare att draga gränsen kring stadgandet