ANDERS VINDING KRUSE. Misligholdelse af Ejendomskøb. Kbhvn 1954. Gad. 343 s. Dkr. 29,00, inb. 34,00.

 

    Prof. ANDERS VINDING KRUSE ger i detta omfångsrika verk en översikt av den danska rättens regler om kontraktsbrott vid fastighetsköp. Först behandlas kontraktsbrott av fastighetssäljare, d. v. s. dröjsmål, samt olika typer av faktiska och rättsliga fel samt rådighetsfel (förf. använder dock tyvärr ej denna gruppindelning av felen). Sedan diskuteras reglerna om kontraktsbrott av fastighetsköpare. Sist kommer ett kapitel om det ansvar, som vid tvistigt fastighetsköp kan åvila personer vilka, anmodade av parterna, på olika sätt medverkat vid fastighetsköp, såsom advokater och fastighetsmäklare, arkitekter och lantmätare. Arbetet uppges i första hand vara avsett för jurister men det har, säger förf., på vissa ställen gjorts mera utförligt för att kunna vara till nytta också för andra, som i dagliga livet komma i kontakt med de behandlade problemen. I enlighet med god dansk tradition bygger förf. ofta på förutsättningsresonemang. Han uttalar som »arbetsprogram» för framställningen sin anslutning till en blandad subjektiv och objektiv förutsättningslära. Behållningen av en sådan teori synes emellertid ringa såväl vid lösningen av de konkreta rättsfrågorna som för systematiken. De danska domstolarna äro dock möjligen i högre grad än de svenska bundna vid förutsättningsläran, vilket i så fall kan förklara förf:s uppläggning. Framställningen är något svåröverskådlig, därför att den ofta får karaktären av en allmän kasuistik. Särskilt påtagligt är detta vid felreglerna, eftersom var och en av de talrika feltyperna och dess påföljder behandlas i ett avsnitt för sig. Detta beror kanske på att arbetet, såsom nämnts, också är avsett att vara en uppslagsbok för lekmän. Skillnaden mellan den danska rättens och den svenska rättens regler på det behandlade området är, bl. a. beroende på vårt formkrav, tämligen stor. Arbetet bygger på omfattande undersökningar, särskilt av dansk rättspraxis, och är fullt av intressanta resonemang och idéer. Det kommer därför — rättsolikheten till trots — att vara av värde också för svenska jurister.
 

L. V.

 

J. LL. EDWARDS. MENS Rea in Statutory Offences. Department of Criminal Science, Faculty of Law, University of Cambridge. English Studies in Criminal Science. Ed. by L. RADZINOWICZ. Vol. VIII. London 1955. Macmillan. XIV + 297 s. 21 s.

 

    Förevarande arbete är ett uttryck för den allt starkare tendensen i engelsk straffrättsdoktrin att bidraga till utformningen av ett uniformt regelsystem inom vad man på den europeiska kontinenten brukar kalla straffrättens allmänna del. Det utgör en undersökning av det subjektiva rekvisitet vid »statutory offences», d. v. s. lagöverträdelser vilka i motsats till brott enligt common law beskrivas i stiftad lag. Till icke ringa del äro »statutory offences» förseelser av den typ, som i Sverige hör hemma i specialstraffrätten.

    Efter en noggrann genomgång av de olika sätt, på vilka subjektiva rekvisit angivas i lagtexten, och av rättspraxis' tolkning av lagstiftarens skiftande lokutioner skisserar förf. vissa allmänna principer, som han anser böra tillämpas, där icke lagstiftaren uttryckligen givit andra föreskrifter. Förf. säger sig vilja basera det straffrättsliga ansvaret på en moralisk standard; gärningsmannen skall ha »a blameworthy mind». I realiteten kräver han dock icke någon i egentlig mening moralisk bedömning av gärningsmannen utan förordar regler, vilka ungefär motsvara den svenska huvudregeln, att de objektiva brottsrekvisiten skola vara täckta av åtminstone eventuellt uppsåt eller, i särskilda fall, av culpa. Förf. hälsar med tillfredsställelse, att rättspraxis börjat inskränka det tidigare mycket vidsträckta användningsområdet för strikt straffansvar, och pläderar för en utsträckt användning av straffansvar för culpös gärning — en utväg mot vilken man eljest i de anglosachsiska länderna synes ha en viss motvilja — såsom en kriminalpolitiskt lämplig medelväg mellan strikt ansvar och krav på uppsåt såsom förutsättning för straff.
    Såsom så ofta är fallet i engelsk juridisk litteratur diskuteras frågor de lege ferenda utan att förf. synes vara medveten om att motsvarande problem länge och ingående dryftats i kontinentaleuropeisk doktrin.

 

H. T.