594 TORWALD HESSER    Förslag till ny lagstiftning om upphovsmannarätt. Auktorrättskommittén (se SvJT 1939 s. 110, 301 och 510 samt 1947 s. 144) har avgivit betänkande med förslag till lagstiftning om upphovsmannarätt till litterära och konstnärliga verk, m. m. (SOU 1956:25).
    Utredningsarbetet har bedrivits i samverkan med delegerade från Danmark, Finland och Norge. Såvitt angår den egentliga auktorrätten har samarbetet resulterat i förslag till lagtexter, som i allt väsentligt överensstämma.
    Förslaget innebär att de auktorrättsliga reglerna, för närvarande upptagna i 1919 års författar- och konstverkslagar, sammanföras i en gemensam lag om upphovsmannarätt till litterära och konstnärliga verk. Den nuvarande fotografilagen, likaledes av år 1919, föreslås ersatt av en ny lag om rätt till fotografisk bild.
    Den av kommittén för rättsområdet valda sammanfattande termen upphovsmannarätt är i svenskt juridiskt språkbruk ny. Den kan betraktas som en ordagrann översättning av det i rättsvetenskapen gängse och i kommitténs eget namn använda uttrycket auktorrätt, vilket icke ansetts lämpligt i lagstil. Termen har sedan länge använts i Finland och har upptagits även i det finska förslaget. I de danska och norska förslagen begagnas den kortare formen ophavsret, resp. opphavsrett, som redan har burskap i de danska och norska språken.
    Förslaget till lag om upphovsmannarätt uppbäres av grundtanken, att rättsordningen bör skydda det litterära och konstnärliga skapandet, oavsett vilka uttrycksformer detta väljer, samt att rättsreglerna böra utformas så att de, så långt möjligt är, bereda författarna och konstnärerna gynnsamma arbetsförhållanden och därjämte innefatta skydd för de ideella och personliga intressen, som förbinda dem med deras verk. Samtidigt har hänsyn tagits till samhällets krav och till att utvecklingen medfört behov av nya inskränkningar i upphovsmannarätten till förmån för kulturella eller eljest samhälleliga intressen. I lagtekniskt hänseende har eftersträvats att ersätta de nuvarande, enligt en äldre, mera kasuistisk lagstiftningsmetod avfattade reglerna med allmänt och principiellt hållna stadganden.
    Förslaget är uppdelat på nio kapitel. Det första innehåller grundläggande regler om upphovsmannarättens föremål och innehåll. Såsom föremål angives litterärt eller konstnärligt verk, vilket är en mera vidsträckt bestämning än den nuvarande uppräkningen av olika skyddade objekt. Bestämmelserna om rättens innehåll ha uppdelats på två stadganden, av vilka det ena i huvudsak behandlar rättens praktisk-ekonomiska sida och det andra dess ideella inslag (droit moral). I sin förra del har rätten förklarats innefatta uteslutande befogenhet i två huvudhänseenden: att framställa exemplar av verket och att göra det tillgängligt för allmänheten. Den förstnämnda befogenheten motsvarar den nuvarande ensamrätten att mångfaldiga litterära och musikaliska verk och att efterbilda konstverk. Den senare inbegriper de i författarlagen särskilt angivna ensamrätterna att offentligt föredraga, utföra och uppföra verket, att offentligt framföra det medelst kinematografi och attgenom radio utsända det, men är vida mera omfattande. Den avser även andra sätt att framföra verket, som kunna möjliggöras genom teknikens landvinningar, och innefattar därjämte alla åtgärder, genom vilka exemplar av verket utbjudas till försäljning, uthyrning eller utlåning eller eljest spridas till allmänheten eller visas offentligt. Av intresse är att sålunda även uthyrning och utlåning lagts under rätten. Visserligen föreslås här långtgående

FÖRSLAG TILL NY LAGSTIFTNING OM UPPHOVSMANNARÄTT 595inskränkningar, som innebära att biblioteksutlåning kan ske utan tillstånd från författarnas sida, men principiellt står förslaget på ståndpunkten, att dessa äga ett i upphovsmannarätten grundat anspråk på ersättning för det utnyttjande av deras böcker som sker i denna verksamhet. Med hänsyn till att författarna f. n. erhålla sådan gottgörelse av statsmedel ha några bestämmelser om ersättning dock icke intagits i förslaget. I stället har däri givits ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att belägga verksamhet för utlåning med avgift till förmån för författarna. Därmed skapas en legal grund för författarnas biblioteksersättning, som kan tagas i anspråk, om det nu tillämpade systemet med ersättning direkt av statsmedel framdeles skulle övergivas. Motsvarande ordning föreslås beträffande uthyrning av böcker.
    F. n. är omstritt huruvida den s. k. industrimusiken — musik som utföres i fabriker och andra företag för att förströ och stimulera de anställda — är att anse som offentlig och därmed principiellt hänförlig under upphovsmannens ensamrätt. Om tillträde till företaget, såsom i regel är fallet, är förbjudet för utomstående, kan enligt kommitténs mening sådant musikutförande knappast betraktas som offentligt. Då denna form för utnyttjande är av stor praktisk betydelse, har den emellertid ansetts böra förbehållas upphovsmännen. Enligt förslaget gäller därför, att industrimusik och andra framföranden av liknande slag — sådana som ske i förvärvsverksamhet inför en större sluten krets — i upphovsmannarättsligt hänseende jämställas med offentliga framföranden.
    Beträffande konstverk i original gäller stundom i främmande lagar, att upphovsmannen har rätt till viss andel i försäljningssumman varje gång verket går i handel (droit de suite). Kommittén diskuterar denna fråga men avvisar tanken att införa något motsvarande i Sverige.
    Den ideella rätten skyddas i olika riktningar genom regler dels om skyldighet att namngiva upphovsmannen i förbindelse med verket och dels om förbud mot att ändra detta eller göra det tillgängligt för allmänheten på ett sätt som kränker upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart. Rätten skall i princip vara oförytterlig.
    Liksom f. n. skall upphovsmannarätten principiellt tillkomma den som skapat verket. Beträffande en särskild kategori verk, nämligen filmverk, upptagas i utländsk rätt ofta speciella regler om rättens subjekt, men kommittén anser sig efter en ingående undersökning av problemet icke böra förorda sådana.
    Bestämmelser om inskränkningar i upphovsmannarätten upptagas i 2 kap. De f. n. gällande reglerna om rätt att i allmänt intresse för skilda ändamål fritt utnyttja verk ha i stort sett bibehållits men i olika hänseenden modifierats. I vissa fall har upphovsmannen tillerkänts rätt till ersättning; detta gäller bl. a. rätten att låna verk för skolböcker o. dyl. och rätten att använda dikter såsom sångtexter. Helt nya äro stadganden om rätt för arkiv och bibliotek att fotokopiera verk, om rätt att för undervisningsändamål reproducera verk genom ljudupptagning och om rätt för radion och televisionen att göra vissa inspelningar för sina sändningar. Den omdiskuterade frågan huruvida det, såsom nu är fallet, skall vara helt fritt att för enskilt bruk inspela verk på magnetofoner o. dyl. eller att fotokopiera tidskriftsuppsatser, noter o. s. v. behandlas i motiven, men kommittén har icke ansett sig börahär föreslå några restriktioner.

596 TORWALD HESSER    I 3 kap. givas regler om upphovsmannarättens övergång. Kapitlet innehåller dels allmänna bestämmelser om överlåtelse av upphovsmannarätt, om rättens övergång vid dödsfall och om utmätning, dels en reglering av vissa typer av överlåtelseavtal. Bland de allmänna reglerna har upptagits ett stadgande om möjlighet att i ytterlighetsfall jämka avtal, vilket utgör en motsvarighet till bestämmelser av samma slag i skuldebrevslagen och några andra lagar på civilrättens område.
    Av de tre avtalstyper som upptagits till behandling, avtal om offentligt framförande, förlagsavtal och avtal om filmning, har endast förlagsavtalet erhållit en mera ingående reglering, och detta endast i viktigare hänseenden. Principiellt nya äro vissa bestämmelser om förläggares utgivningsplikt. Vidare behandlas frågor om utgivningens omfattning, redovisning, ändringar i nya upplagor och förläggarens ensamrätt. Bestämmelserna skola äga tilllämpning även på översättningar.
    Regler om upphovsmannarättens giltighetstid ha förts till 4 kap. Den allmänna skyddstiden, som enligt 1919 års lagar uppgår till 30 år från upphovsmannens dödsår, föreslås förlängd till 50 år. En övergång underlättas av att under utredningsarbetet genomförts lagstiftning om provisorisk förlängning av skyddstiden för litterära och musikaliska verk (se SvJT 1946 s. 287; den där nämnda lagen sedermera ersatt av nya lagar 1946 och 1951). I detta sammanhang diskuterar kommittén institutet domaine public payant (se EMvW s. 351 ff.) men avböjer tanken att införa detta i Sverige.
    I 5 kap. behandlas vissa med upphovsmannarätten besläktade rättigheter. Som en betydelsefull nyhet föreslås här regler till skydd för utövande konstnärer — musiker, sångare, skådespelare och liknande yrkesgrupper — och i samband därmed även för grammofonindustrien och radion. Sålunda stadgas förbud mot att konstnärliga framträdanden obehörigen inspelas och utsändas ävensom mot att gjorda inspelningar obehörigen kopieras. Grammofonindustrien erhåller skydd mot obehörig kopiering av dess produkter och radion skydd mot obehörig återutsändning och inspelning av dess sändningar. Utövande konstnärer och grammofonskivefabrikanter föreslås få rätt till ersättning, då grammofonskivor användas i radio- eller televisionsutsändningar. Beträffande utövande konstnärer upptagas dessutom stadganden motsvarande dem som gälla till värn för upphovsmännens ideella rätt. Skyddstiden är i nu avsedda fall 25 år från året för den första upptagningen eller utsändningen. I samma kapitel stadgas även förbud mot eftergörande av mera omfattande kataloger, tabeller och liknande arbeten samt av vissa reklamalster; här är skyddstiden 10 år från utgivningsåret.
    Ett par speciella ämnen behandlas i 6 kap. Hit ha överförts vissa i lagen mot illojal konkurrens upptagna bestämmelser till skydd för titel på litterärt eller konstnärligt verk ävensom för pseudonym och signatur. Vidare har här givits ett stadgande, som främst åsyftar att skydda de ideella värdena hos fria verk, särskilt de klassiska mästerverken. Enligt detta skall, om ett litterärt eller konstnärligt verk återgives offentligt på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen eller sådant återgivande förberedes, domstol kunna meddela förbud mot återgivandet. Kommittén har avsett att uppgiften att fungera såsom övervakande organ skall anförtros åt Svenska akademien, Musikaliska akademien och Akademien för de fria konsterna, var för dess område.

FÖRSLAG TILL NY LAGSTIFTNING OM UPPHOVSMANNARÄTT 597    I 7 kap. givas regler om ansvar och ersättningsskyldighet och i 8 kap. om lagens tillämpningsområde. I detta sammanhang må nämnas att förslaget syftar till att möjliggöra svensk anslutning till 1948 års Brysseltext av Bernkonventionen (se SvJT 1948 s. 679 ff.) och till den år 1952 antagna Världskonventionen om upphovsmannarätt (se NIR 1953 s. 1 ff.). Ett tillträde till den senare konventionen innebär främst den fördelen, att svenska verk komma i åtnjutande av skydd i USA utan att rättsinnehavarna behöva iakttaga eljest erforderliga registreringsåtgärder. Förslagets sista kapitel upptager övergångsbestämmelser.
    I förslaget till lag om rätt till fotografisk bild är den viktigaste nyheten, att skyddstiden föreslås förlängd från 15 till 25 år. Då tiden skall räknas från året för bildens framställning — i gällande rätt är huvudregeln, att tiden löper från året för utgivningen — kunna de nya reglerna emellertid i speciella fall medföra att skyddet upphör tidigare än enligt de nuvarande. Vidare må nämnas att fotografens rätt, som f. n. blott omfattar mångfaldigande genom fotografi och offentlig visning genom kinematografi, utsträckts till att generellt avse framställande av exemplar och offentlig visning, oberoende av de metoder som användas; beträffande utställning göras dock långtgående inskränkningar.
    Auktorrättskommittén består av riksmarskalken Ekeberg, ordf., och prof. Gösta Eberstein, tillkallade 1938, samt regeringsrådet Erik Hedfeldt, tillkallad 1953. Sekr. var ursprungligen dåvarande hovrättsassessorn Herman Zetterberg. Efter statsrådsutnämningen efterträddes han av Hedfeldt, som 1953 ersattes av hovrättsassessorn Torwald Hesser. Särskilda yttranden ha avgivits av professor Eberstein om upphovsmannarätt till konstnärliga och vetenskapliga fotografier samt beträffande den principiella utformningen av reglerna om upphovsmannarättens innehåll, ävensom av regeringsrådet Hedfeldt angående skadeståndsbestämmelserna.

 

Torwald Hesser