Lex Porkala
    Enligt artikel 2 av det i Moskva d. 19 sept. 1944 undertecknade vapenstilleståndsavtalet utarrenderade Finland till De Socialistiska Rådsrepublikernas Förbund för en tid av 50 år Porkalaudd benämnda område, vilken åtgärd bekräftades i artikel 4 av det i Paris d. 10 febr. 1947 undertecknade fredsfördraget. Sagda område har numera, som bekant, återbördats till Finland, i enlighet med ett d. 19 sept. 1955 i Moskva undertecknat fördrag. Återlämnandet ägde rum d. 26 jan. 1956. Detta har föranlett en i grundlagsordning tillkommen »lag om Porkalaområdets återförening», given d. 8 juni 1956 och publicerad i Finlands författningssamling med n:r 341.
    Porkalaområdets återlämnande, ett för Finland välkommet förfogande, medförde emellertid en mängd invecklade problem, som man avsett att lösa i ovannämnda lag. Främst gällde det att fastslå, vem som är ägare till den återlämnade egendomen. I denna fråga uttalades olika åsikter.1 Problemet har i lagen lösts sålunda, att däri utsäges att den, vilken överlåtelsedagen, d. 19 september 1944, åtnjöt äganderätt till fastighet på Porkalaområdet, anses som ägare till sagda egendom. Sålunda förhåller det sig även med rätten att utbryta visst område som ock beträffande lösegendom. Undantag göres, med vissa förbehåll, för bolag, andelslag, förening och annan sammanslutning, som blivit upplöst. Arv och universalsuccession likställes med tidigare äganderätt, varemot sådan rättshandling, som företagits efter områdets överlåtelse men före lagens ikraftträdande d. 20 juni 1956, anses ogiltig, såvida rättshandlingen ej avsett skyddande, vård eller iståndsättande av egendom.
    Inteckningar erhålla icke ånyo giltighet medan pålaga, som är gällande utan inteckning, fortfarande följer fastigheten åt. Periodvis utgående sytning må krävas endast för tiden efter år 1958. Arrende- o. annan dylik rättighet kvarstår under i lagen angivna förutsättningar.
    Då Porkalaområdet varit i främmande makts besittning över 11 år, har under denna tid i förhållandena inträffat väsentliga förändringar. Dels har på området uppförts byggader och andra anläggningar, dels har förstörelse av egendom förekommit. Sagda nya anläggningar be-

 

1 Så t. ex. har prof. ERIK CASTRÉN, Lakimies 1955 s. 921—926, och hovrättspresidenten Y. J. HAKULINEN, Lakimies 1956 s. 1—12, hävdat, att överlåtelsen icke föranlett ändring i äganderättsförhållande, medan jur. dr TAUNO SUONTAUSTA, Lakimies 1955 s. 907—920, hållit före, att äganderätten förfallit.

664 LEX PORKALAtraktas såsom staten tillhöriga. I den mån på Porkalaområdet belägna land- och vattenområden till följd av de nya anläggningarna eller av andra dylika skäl anses erforderliga för militära eller andra allmänna behov, kunna de i expropriationsväg förvärvas av staten. Därest område, på vilket staten tillhörig egendom befinner sig, icke exproprieras, är ägaren till marken berättigad att av staten inlösa sådan egendom. Om han ej det gör, har statsrådet, såvida en ändamålsenlig användning av egendomen det kräver, befogenhet förordna, att erforderlig nyttjanderätt till land- och vattenområde skall tillhöra staten under högst 10 år.
    För egendom på Porkalaområdet har ersättning erlagts enligt andra ersättningslagen av d. 5 maj 1945 på samma sätt som för egendom på det avträdda området i Karelen (se SvJT 1949 s. 465). Med anledning härav skall en återbäring av den erhållna ersättningen äga rum. För uträkning av det belopp, som bör återbetalas till staten, värderas egendomen enligt samma prisnivå och även annars enligt samma grunder, som tillämpades vid den värdering då ersättningen fastställdes. Värderingen skall ske på grundvalen av det skick, i vilket egendomen befann sig den dag lagen trädde i kraft. Detta värde benämnes återställningsvärde medan det värde, som legat till grund för den enligt andra ersättningslagen erhållna ersättningen, benämnes förlustvärde. Därest nu egendomens återställningsvärde icke understiger förlustvärdet, bör den erhållna ersättningen i sin helhet återbetalas. Är återställningsvärdet mindre än förlustvärdet, göres avdrag vid återbetalningen. Med hänsyn till att ersättningen i tiden erlagts till övervägande del med indexbundna obligationer och andelsbevis i en förvaltningskoncern för aktier, höjes det belopp, som bör återbetalas till staten, jämlikt en av återställningsvärdet beroende progressiv skala med koefficienter om 2— 4. Den sistnämnda förhöjningskoefficienten tillämpas dock alltid bl. a. på den, som icke haft sin hemort på Porkalaområdet (t. ex. villaägare). De Porkalabor, som i stöd av jordanskaffningslagen (se SvJT 1949 s. 465 f.) erhållit nya lägenheter, äro icke pliktiga att frånträda dessa, men böra i stället härför som ock för viss annan på nästnämnda lag grundad förmån erlägga i lagen bestämd gottgörelse. Då för egendom i Porkala icke uppburits förmögenhetsöverlåtelseskatt, som avsåg finansiering av utbetalade ersättningar, är ytterligare föreskrivet, att, om egendomens återställningsvärde är minst 500 000 mark, ägaren skall erlägga en på det fyrdubbla återställningsvärdet beräknad särskild avgift. — Betalningen till staten skall i allmänhet ske i rater med början d. 1 maj 1959.
    Egendom på Porkalaområdet, till vilken inom 5 år från lagens ikraftträdande icke yppat sig ägare, anses tillhöra staten.


Kurt Kaira