D. P. O'CONNELL. The Law of State Succession. Cambridge Studies in International and Comparative Law V. Cambridge 1956. XL+ 425 s. 45 sh.

    Vid förändringar inom statssystemet — avträdelser, nya statsbildningar, federation m. m. — uppkommer frågan om fördelningen av moderstatens rättigheter och plikter särskilt enligt gällande traktater. Den lösning, som vanligen anges i doktrinen, anknyter till statens identitet. Upphör en stat helt och hållet, försvinner dess identitet och därmed upphör traktaterna att finnas till. Avträder en stat ett område till en annan stat eller för självständig ny statsbildning, består i allmänhet den avträdande statens identitet; den behåller som regel sina traktatsenliga rättigheter och plikter, vilka alltså icke »ärvas» av det avträdda områdets nye suverän eller den nya staten.
    I verkligheten bli dessa frågor synnerligen komplicerade och detta av flera skäl. Identitetsbestämningen är icke alltid lätt att verkställa t. ex.vid sådana förändringar som federation, realunion, befordran från territorium med viss autonomi eller halvsuveränitet eller egenskap av förvaltarskapsområde till självständig stat, statusförändringar inom imperium o. s. v. Vidare kunna vissa traktater vara avslutade för eller avse speciella områden, varför undantag från huvudlösningen te sig påkallade. »Statsservitut» och kapitulationer innebära också specialfall. Vidare är en stat bunden av förpliktelser vid sidan av traktater, som ofta kunna lokaliseras geografiskt, t. ex. koncessioner till enskilda främmande företag, pensionsförpliktelser o. dyl. Vid en stats totala försvinnande kvarstår statsskulden och annan offentlig gäld oreglerad, domar mot staten vänta kanske på exekution, väckta krav ha icke blivit avgjorda.
    Mycket omfattande material finnes till belysning av dessa spörsmål. Traktatregleringarna äro omfattande. Men detta omdöme gäller även om diplomatisk praxis. Åtskilliga både internationella och nationella judiciella avgöranden föreligga också. Som praktiskt internationellt problem har statssuccessionen nära nog våldsam aktualitet i våra dagar. O'CONNELL, som är verksam i Nya Zeeland både som universitetslärare och advokat, har i sitt arbete samlat och med stor omsorg klassificerat särskilt brittiskt men ingalunda endast brittiskt material om statssuccession. Ur juridisk systematisk synpunkt är detta material icke uteslutande folkrättsligt utan man har också att göra med intern publikrätt och internationell privaträtt. Bakgrunden är emellertid klart internationell. Framställningen är disponerad efter en välgjord teoretisk plan, inom vilken olika »cases» inordnas. Bland berörda frågeställningar utom de redan nämnda äro sådana, som hänföra sig till suveränitetsväxlingens betydelse med hänsyn till ett områdes judiciella och administrativa skötsel samt till innevånarnas nationalitet. I ett slutkapitel sammanfattar förf. sina synpunkter i en »code», vars grundsatser väl icke i allo återge allmän folkrätt eller ens en mera allmänt omfattad statspraxis men som har pedagogiskt värde. Ett appendix av stort intresse innehåller brittiska »Law Officers' opinions and Foreign Office memoranda 1823—1901».

    En stor del av framställningen sysslar med »acquired rights». d. v. s. rättigheter enligt kontrakt, koncessioner, försträckningar m. m., som hänföra sig till ett avträtt område och där en enskild är borgenär och den avträdande eller utplånade staten gäldenär. Rättigheterna antagas vara förvärvade enligt denna stats rätt. Är successor skyldig att respektera dem? Allmän statspraxis synes ge vid handen, att rättigheter, som förvärvats av enskilda, vilka tillhöra tredje makt, skola respekteras, d. v. s. att t. ex. koncessioner måste antingen vidmakthållas eller, om så ej sker, exproprieras av successor mot ersättning. O'Connell resonerar stundom som om han menade, att folkrätten ställde samma krav i fråga om rättigheter, som tillkomma successors egna medborgare, vilket icke synes realistiskt. Man kan också ifrågasätta satsens tillämplighet i fall, då ett område erövrats och rättigheterna tillkomma den besegrade maktens medborgare. Trots detta har resonemanget om »acquired rights» — som icke lider av cirkelslutet i den internationellt privaträttsliga doktrinen, som ju avser fall, där det gäller att finna den rättsordning enligt vilken skall bedömas, om påstådda rättigheter äro »väl förvärvade» — visat sig mycket fruktbart för förf:s disposition och behandling av det omfattande materialet.
    O'Connells tes är att rättigheterna icke »bestå», men att »equity» kräver beaktande av det faktum, att de en gång förvärvats, och respekt för det i dem investerade intresset. Försvinna rättigheterna är det en »equitable alleviation», som måste ges, icke den fulla ersättning, som enligt allmän folkrätt skall lämnas vid konfiskation av främlingars förmögenhetsrättigheter. Principen skall i stället grunda sig på de civilrättsliga reglerna om obehörig vinst. Successorstaten får m. a. o. icke obehörigt berika sig på rättighetsinnehavarens bekostnad. Man övertygas icke alltid eller helt av vad förf. i detta hänseende har att anföra,men det är icke uteslutet, att de ersättningar, som faktiskt utgått i fall av detta slag, bestämts på sätt som avvikit från konfiskationsfall, vilka icke komplicerats av att de inträffat i samband med statssuccession.

Hilding Eek