AKTUELLA SPÖRSMÅL 

 

     Processtiden i brottmål
    Med stöd av K. M:t bemyndigande tillkallade justitieministern d. 12 maj 1955 byrådirektören Sverker Groth att såsom sakkunnig verkställa en statistisk undersökning rörande den tid som genomsnittligt åtgår för utredning och handläggning av vissa brottmål (se SvJT 1955 s. 440).
    Undersökningen, som avlämnades d. 19 okt. 1956 (stencilerad), omfattar brottmål i vilka ansvarstalan förts av allmän åklagare och vilka avgjorts genom dom under tiden 1/10 1954—31/3 1955 i en domsaga och vid en rådhusrätt i varje län, inkl. Stockholms rådhusrätt. Vid valet av domsagor och rådhusrätter har tillämpats den principen att domstolarna (domsagorna) med största antalet under år 1954 avgjorda mål angående brott i mera egentlig mening uttagits. Det kan därför ej utan vidare antagas, att undersökningen är representativ för samtliga allmänna underrätter i riket. Dess värde ligger däri, att den anger förhållandena vid de domstolar där de egentliga brottmålen är talrikast. Från undersökningen har uteslutits 1. mål som handlagts som tremansnämndsmål vid häradsrätt, 2. mål som handlagts som endomarmål vid rådhusrätt, med vissa nedan angivna undantag, 3. till underrätt fullföljda diciplinmål, 4. mål som återförvisats samt 5. mål i vilka sinnesundersökning enligt 41 § sinnessjuklagen skett eller som varit vilande mer än sex månader. Särskilt genom uteslutningen av mål som, oavsett om formlig vilandeförklaring meddelats, varit vilande under mer än sex månader visar undersökningens resultat närmast vad som kan betecknas som den normala processtiden i brottmål. Reservation måste dock göras för sådan förlängning av handläggningstiden för ett icke obetydligt antal mål, vilken följt av stor arbetsbalans vid vissa domstolar men icke föranlett att målen jämlikt planen för undersökningen uteslutits från denna. — Beträffande de mål vilka handlagts såsom endomarmål vid rådhusrätt har gjorts en mera summarisk undersökning, omfattande en femtedel av de under tiden 1/10 1954—31/3

1955 vid Stockholms rådhusrätt avgjorda och samtliga under samma tid vid rådhusrätterna i Norrköping och Hälsingborg avgjorda brottmålen av detta slag.
    Bland flerdomarmålen har såsom särskilda grupper urskilts häktningsmål, nämndmål vid rådhusrätt, ungdomsmål, militärmål, trafikmål, skattemål, tullmål och andra mål. Ungdomsmål har ansetts föreligga, då lagen d. 20 dec. 1946 med vissa bestämmelser om mål rörande brott av underårig varit tillämplig i målet. Med militärmål har avsetts mål i vilka militära rättegångslagen tillämpats, dock med undantag för fullföljda disciplinmål. Såsom trafikmål och skattemål har räknats mål i vilka ansvar yrkats enligt trafikbrottslagen resp. skattestrafflagen. Ett mål har räknats för varje person som varit föremål för dom. En ock samma tilltalade person har i många fall varit att hänföra till fler än en av de nyss uppräknade målkategorierna. Gruppen »andra mål» avser emellertid endast tilltalade personer som ej hör till någon annan grupp.
    Följande siffersammanställning visar den genomsnittliga processtiden i flerdomarmålen.

Domstolar  Stadier i processen	Antal dagar i genomsnitt
	Häktnings- mål	Nämnd- mål	Ungdoms- mål	Militär- mål	Trafik- mål	Skatte- mål	Tull- mål	Andra mål	Samtliga mål
Häradsrätter
Förundersökningen	62,7	..	106,0	76,0	132,7	117,4	25,0	120,3	123,0
Domstolens handl.	34,8	..	45,9	38,1	60,7	42,5	15,9	52,3	54,5
Hela processen	97,5	..	151,9	114,1	193,4	159,9	40,9	172,6	177,5
Rådhusrätter
Förundersökningen	66,8	117,6	91,2	64,1	137,8	141,6	56,5	100,6	113,9
Domstolens handl.	35,9	66,8	56,3	32,0	87,4	68,1	19,1	115,7	78,2
Hela processen	102,7	184,4	147,5	96,1	225,2	209,7	75,6	216.3	192,1

    För samtliga mål tagna tillsammans var den genomsnittliga totalaprocesstiden vid häradsrätterna 178 dagar, varav 123 för förundersökningen och 55 för domstolens handläggning. Motsvarande tal för rådhusrätterna är 192, 114 och 78. Rådhusrätterna hade sålunda i jämförelse med häradsrätterna högre genomsnittstal för hela processtiden och tiden för domstolens handläggning men kortare tid för förundersökningen. Till någon del beror säkerligen dessa relationer på olikheter mellan häradsrätterna, å ena sidan, och rådhusrätterna, å andra sidan, i fråga om arbetsförhållandena. Särskilt har den stora anhopningen av mål med därav följande arbetsbelastning vid vissa rådhusrätter, framför allt Stockholms och Göteborgs, avsevärt fördröjt målens handläggning därstädes och därigenom bidragit till att höja talen för den genomsnittliga processtiden vid rådhusrätterna. En annan omständighet, som torde ha medverkat till att talen ter sig ogynnsamma för rådhusrätterna jämförda med häradsrätterna är följande. För dom-

9—573004. Svensk Juristtidning 1957

130 SVERKER GROTHsagorna har redovisats många enkla brottmål som skulle ha handlagts som endomarmål, om de förekommit vid rådhusrätt. Endomarmålen är ej medräknade här, och för rådhusrätterna har alltså endast svårare och därför i allmänhet mera tidsödande mål redovisats. Differensen mellan häradsrätter och rådhusrätter i fråga om den genomsnittliga tiden för målens handläggning vid domstolen måste därför till en viss, till storleken dock okänd del betraktas såsom endast skenbar.
    Anmärkningsvärt är, att tiden för förundersökningen, trots den nyssnämnda olikheten mellan de domsagomål och rådhusrättsmål som varit föremål för undersökningen, är längre för de förra målen än för de senare. Med hänsyn till nämnda olikhet i och för sig kunde man ha väntat sig motsatsen, ty förundersökningen i de många vid häradsrätterna avdömda och i undersökningen medräknade enkla brottmålen är i allmänhet föga tidskrävande. Förklaringen till det påvisade anmärkningsvärda förhållandet bör kanske sökas i skillnaden mellan domsagor och rådhusrättsstäder i avseende på polis- och åklagarväsendets organisation, personalbestånd och arbetsförhållanden över huvud.
    Av den ovan intagna siffersammanställningen framgår, att trafikmålen tagit längsta tiden i anspråk vid såväl häradsrätterna som rådhusrätterna. För de förstnämndas vidkommande gäller detta såväl processen i dess helhet som förundersökningen och domstolens handläggning var för sig. Av rådhusrättsmålen har däremot skattemålen den längsta tiden för förundersökningen och gruppen »andra mål» den längsta tiden för domstolens handläggning. De kortaste tiderna finner man vid tullmålen, häktningsmålen och militärmålen. Därefter kommer på tämligen stort avstånd ungdomsmålen.
    För flerdomarmål med allmän åklagare som ej haft befattning med polisväsendet lämnas i undersökningen uppgifter om dels tiden för polisutredningen och dels tiden för åtalsprövningen. Förstnämnda tid har räknats från den dag då brottet kom till polisens kännedom till och med den dag då polisutredningen överlämnats till åklagaren, medan tiden för åtalsprövningen räknats från sistnämnda dag till och med dagen för åtalets väckande. Den genomsnittliga tiden för polisutredningen är för samtliga målen 76 dagar, för enbart häktningsmålen 54 dagar och för enbart de övriga målen 78 dagar. För det långt övervägande antalet (71 %) av häktningsmålen tog polisutredningen i anspråk högst en månad, medan knappt 40 % av de mål i vilka häktningej förekommit tillhörde denna tidsgrupp. Den genomsnittliga tiden för åtalsprövningen var för samtliga målen 43 dagar, för enbart häktningsmålen 11 dagar och för enbart de övriga målen 45 dagar. För nio tiondelar av alla häktningsmålen krävdes högst en månad för åtalsprövningen, och längre tid erfordrades ej heller för denna prövning i nära nog två tredjedelar av de övriga målen.
    Tiden mellan åtalets väckande och stämningens utfärdande har undersökts för de flerdomarmål i vilka stämning utfärdats av rätten. För domsagomålen var denna tid i genomsnitt 19,8 dagar (häktningsmålen 8,1, övriga mål 20,1 dagar), för rådhusrätterna var den 38 dagar (häktningsmålen 10 dagar, övriga mål 40 dagar).
    Vad slutligen angår endomarmålen, så visar undersökningen att förhållandena är helt andra i Stockholm än i Norrköping och Hälsingborg.

PROCESSTIDEN I BROTTMÅL 131För förundersökningen åt gick genomsnittligen 89 dagar i Stockholm, 30 dagar i Norrköping och 33 dagar i Hälsingborg. Mellan åtalets väckande och domens meddelande åtgick i medeltal 129 dagar i Stockholm, 17 dagar i Norrköping och 23 dagar i Hälsingborg. Den genomsnittliga tiden för hela processen, d. v. s. från dagen då brottet kom till polisens kännedom till och med dagen för domen, var således i Stockholm 218, i Norrköping 47 och i Hälsingborg 56 dagar. Siffrorna rörande endomarmålen torde vara av intresse framför allt därför att de ger en föreställning om den stora arbetsbelastningen vid Stockholms rådhusrätts 16 :e avdelning.

Sverker Groth