Förslag till förstärkning av den statliga domstolsorganisationen. 1955 års domarutredning (ordf. borgmästaren Yngve Kristensson; se SvJT 1955 s. 275) har avgivit ett delbetänkande (SOU 1956:52), som behandlar personalorganisationen vid häradsrätterna och hovrätterna, såvitt angår domartjänsterna. Utredningen konstaterar att de senaste årens ökade måltillströmning gör en förstärkning av organisationen nödvändig. Vid utformningen av sitt förslag till en sådan förstärkning har utredningen utgått från principen att den väsentliga delen av den dömande verksamheten såväl i häradsrätt som i hovrätt bör utövas av ordinarie domare. Utredningen har vidare sökt beakta angelägenheten av en god rekrytering till domstolarna och i detta sammanhang behandlat befordringsförhållandena på den statliga domarbanan.
För häradsrätternas del föreslår utredningen 16 nya tingsdomartjänster. Dessa tjänster ha fått en delvis annan utformning än f. n. Sålunda föreslås att fyra av dem knytas till var sin hovrätt med stationering i hovrättsstaden. Avsikten är att en sådan tingsdomare enligt en av hovrätten för viss tid eller tills vidare uppgjord plan skall biträda med domargöromål i domsagor — i regel 2 å 3 samtidigt — under hovrätten. Övriga tingsdomartjänster förutsättas såsom f. n. vara inrättade i viss domsaga med fast stationering på domsagans kansliort men föreslås bli förenade med skyldighet för innehavaren att, därest K. M:t så bestämmer, i viss utsträckning tjänstgöra även i någon närbelägen domsaga. En sådan ökad elasticitet i häradsrätternas organisation har ansetts utgöra en förutsättning för den föreslagna ökningen av antalet tingsdomartjänster. De nya reglerna äro avsedda att i samband med nuvarande tingsdomares avgång successivt vinna tillämpning även på de redan befintliga tingsdomartjänsterna.
Antalet tingssekreterartjänster ökas enligt förslaget från 37 till 39. Å andra sidan förutsättes den nuvarande anordningen med s. k. fiskalskompetentabiträden i huvudsak skola bortfalla. Vid ett genomförande av utredningensförslag inträder därför knappast någon ökning av sammanlagda antalet tingsdomare och biträdande domare på fiskalsstadiet. Eftersom enligt domsagostadgan dömande verksamhet i större utsträckning får anförtros åt en tingsdomare än åt en tingssekreterare, beräknas likväl ett ökat antal mål kunna avdömas. En följd torde dock bli att för övriga göromål, främst inskrivningsärendena, någon utökning av tingsnotarieorganisationen kommer att bli erforderlig.
I fråga om hovrätterna föreslås inga nyheter av principiell art. En viss förstärkning av ledamotsorganisationen har emellertid funnits påkallad.