274 LITTERATURNOTISERJÜRGEN BAUMANN. Der strafrechtliche Schutz bei den Sicherungsrechten des modernen Wirtschaftsverkehrs. Berlin 1956. de Gruyter. 260 s. DM 22,00.
Förmögenhetsbrottens konstruktion i skandinavisk och tysk rätt har gjort det svårt att på ett rationellt sätt straffrättsligt skydda många av de invecklade ekonomiska relationer, som genom senare tiders snabba utveckling blivit allt vanligare. Denna iakttagelse är anledningen till att i förevarande arbete till behandling upptagits det straffrättsliga skyddet för ägareförbehåll och säkerhetsöverlåtelser, två närbesläktade avtalstyper av stor betydelse i dagens samhälle.
Inledningsvis lämnar förf. en översikt över olika typer av ägareförbehåll och säkerhetsöverlåtelser samt deras civilrättsliga innebörd, varefter han övergår till att mycket grundligt utreda de skilda avtalstypernas straffrättsliga konsekvenser. Särskilt får han anledning att uppehålla sig vid brotten förskingring (Unterschlagung), trolöshet mot huvudman (Untreue) och bedrägeri (Betrug). Förf. ställer sig genomgående mycket kritisk till olika brottsbegrepps beroende av civilrättens konstruktioner, och han påvisar många av de egendomliga och högst otillfredsställande följderna av att vissa komplicerade ekonomiska förhållanden i straffrättsligt hänseende bedömas efter sin civilrättsliga rubricering i stället för sin reella innebörd.
Förf:s principiella synpunkter förefalla i huvudsak mycket beaktansvärda även för svensk rätts vidkommande. Däremot ha flera av de speciella problem, han diskuterar, i vårt land fått sin lösning genom tillskapandet av brottet olovligt förfogande och genom förskingringsbrottets reformering.
H. D-s
HANS-ULRICH EVERS. Der Richter und das unsittliche Gesetz. Berlin 1956. de Gruyter. 154 s. DM 16,00.
Erfarenheterna av det nationalsocialistiska herraväldet i Tyskland ha hos efterkrigstidens tyska rättsteoretiker skapat ett speciellt intresse för frågan om domstolarnas möjligheter att bilda ett verksamt skydd mot ett missbruk av lagstiftningsmakten. En primär garanti i detta avseende skapades, när man i Bonnförfattningen uttryckligen tillerkände domstolarna rätt att pröva en lags överensstämmelse med författningen. Det har emellertid diskuterats, om domstolarna därutöver ha någon möjlighet att åsidosätta en lag, emedan den strider mot etiska grundsatser.
Det är denna fråga som förf. söker besvara genom sin utredning i förevarande arbete. Bakgrunden till problemet ges i ett första avsnitt, som rymmer en komparativ översikt över ställningstaganden inom främmande rättssystem, en historisk återblick och en redogörelse för vissa inflytelserika religiösa och filosofiska doktriners uttalanden i frågan. I det följande övergår förf. till den aktuella problemställningen, som belyses ur olika synpunkter. Själv ansluter sig förf. därvid till uppfattningen att domaren — såvida han ej väljer att nedlägga sitt ämbete — har att tillämpa sitt lands lagar, även om dessa synas honom klart omoraliska.
Förf:s resonemang äro genomgående lätta att följa, och hans åsikter äro mycket tänkvärda. Det kan knappast hävdas, att den behandlade problematiken är rent akademisk, så länge som den av domare i många länder uppleves som en plågsam samvetskonflikt. Nära till hands ligger också reflexionen, att det är skrämmande svårt för rätten att i sin kamp mot våldet undvara stödet av naturrättsliga tankegångar.
H. D-s