Ett spörsmål om tidpunkten för skillnadsdoms lagakraftvinnande, då fullföljd talan återkallats
Enligt 52 § kyrkobokföringskungörelsen skola de underrättelser, som för kyrkobokföringen erfordras beträffande äktenskapsskillnad, återgång av äktenskap och ogiltighet av vigsel, av statistiska centralbyrån meddelas vederbörande ofördröjligen efter det uppgift om äktenskapsskillnaden, äktenskapets återgång eller vigselns ogiltighet inkommit till centralbyrån och, därest domen då ej vunnit laga kraft, sådant skett.
Till grund för dessa underrättelser ligga de uppgifter om domar i äktenskapsmål som enligt kung. d. 7 mars 1952 (nr 87) angående äktenskapsregistret skola på särskilda blanketter insändas från domstolarna till nämnda register. Uppgifterna skola enligt 3 § kung. insändas sist på tredje dagen från det tiden för fullföljd av talan utgått. I fall då talan skall föras genom vad skall härvid fullföljdstiden — om den ej förlängts på grund av styrkt laga förfall — anses utgången efter följande tidrymd från domens dag, nämligen, om vad ej rätteligen anmälts, en vecka; om vad anmälts men ej rätteligen fullföljts, tre veckor; och om anmäld vadetalan rätteligen fullföljts, fyra veckor.
I skrivelse till justitieministern (d. 9 dec. 1955) har centralbyrån anfört, att det ej sällan förekommer, att sedan lägre rätts dom på upplösning av äktenskap överklagats, denna talan återkallas och att målet därför i den högre instansen avskrives i vad det angår äktenskapetsupplösning. I dylika fall har centralbyrån vid aviseringen om äktenskapets upplösning tagit hänsyn till eventuellt föreliggande möjlighet att anföra besvär över avskrivningsbeslutet och såsom tid för upplösningen angivit den dag då avskrivningsbeslutet vunnit laga kraft. Beträffande mål hos högsta domstolen är detta liktydigt med dagen för avskrivningsbeslutets meddelande; hovrätts avskrivningsbeslut vinner laga kraft på den dag som inträffar fyra veckor efter avskrivningsbeslutets dag.
I skrivelsen hänvisade ämbetsverket därefter till en avskrift av uppgift till äktenskapsregistret från Göta hovrätt rörande ett mål om äktenskapsskillnad, av vilken uppgift framgick att hovrätten funnit, att underrättens dom på skillnad i makarnas äktenskap vunnit laga kraft
i och med att hustrun återkallat sitt yrkande i hovrätten om ogillande av mannens begäran om äktenskapsskillnad. Centralbyrån anmärkte, att hovrättens ståndpunkt avveke från den av byrån tillämpade praxis vid angivande av tiden för äktenskaps upplösning genom domstols avgörande samt begärde, att justitieministern skulle föranstalta om åtgärd till undanröjande av tvekan, huru vid underrättelser till kyrkobokförarna om äktenskaps upplösning av domstol tiden för upplösningen borde angivas i fall då lägre rätts dom på upplösning av äktenskap överklagats men målet av den högre instansen avskrivits.
Sedan skrivelsen överlämnats till 1951 års rättegångskommitté för yttrande samt kommittén verkställt närmare utredning i ämnet anförde kommittén bl. a. att det till stöd för hovrättens tolkning kunde åberopas att det vore ytterst osannolikt, att talan fullföljdes mot ett avskrivskrivningsbeslut, som tillkommit på grund av att part återkallat sin fullföljda talan. I praxis torde i regel ej heller fullföljdshänvisning lämnas i dylika avskrivningsbeslut, ehuru sådan vore föreskriven i 17 kap. 12 § andra stycket rättegångsbalken. Man kunde vidare säga, att rätten att överklaga ett avskrivningsbeslut teoretiskt lämnade möjlighet för en part att hur länge som helst hindra, att ett lagakraftägande avgörande komme till stånd. Sedan parten återkallat sin talan och anfört besvär mot avskrivningsbeslutet, skulle han kunna återkalla besvären innan de prövats och på så sätt framtvinga ett nytt avskrivningsbeslut, mot vilket han kunde ånyo besvära sig o. s. v. i oändlighet. Ipraktiken torde man dock kunna bortse från denna möjlighet. Kommittén erinrade om att part, som mot bättre vetande förde talan mot dom eller beslut, kunde straffas enligt 9 kap. 2 § rättegångsbalken.
Enligt vad kommittén framhöll hade man i rättspraxis strängt hållit på att tidpunkten för äktenskapets upplösning skulle räknas från den dag rättens avgörande vunnit laga kraft.1 Detsamma gällde tidpunkten för hemskillnadstidens början. Och även om rätten dömt till hemskillnad på grund av gemensam ansökan därom, vore det intet som hindrade att någon av makarna, innan domen vunnit laga kraft, återtoge sitt medgivande till hemskillnaden och i högre instans finge hemskillnadsdomen upphävd.2 Innan tiden utgått för anförande av besvär mot ett beslut, varigenom högre instans från vidare handläggning avskrivit ett fullföljt mål angående äktenskapsskillnad, torde man icke kunna anse att rättens avgörande i skillnadsfrågan vunnit laga kraft. En fråga av denna art måste enligt sakens natur bedömas formellt, och en sådan omständighet som att ett överklagande vore praktiskt mycket osannolikt syntes ej böra få inverka på bedömandet.
Under hänvisning till det anförda uttalade kommittén sin anslutning till den tolkning, varåt statistiska centralbyrån givit uttryck.
Bengt Hjern