Adoption i Holland. Bland jurister som sysslat med internationell familjerätt har det betraktats såsom ett slags kuriositet att adoptionsinstitutet, vilket eljest existerat i den västerländska världen sedan gamla tider, varit helt okänt i den nederländska lagstiftningen. I Holland fanns endast möjligheter att mottaga ett fosterbarn som på sin höjd kunde antaga fosterfaderns släktnamn enligt de härom gällande allmänna bestämmelserna, men ett juridiskt adoptivförhållande kunde aldrig uppstå.

298 FRÄMMANDE RÄTT    Denna lucka har fyllts genom lagen d. 26 jan. 1956, som trädde i kraft d .1 nov. 1956. I Hollands gamla Burgerlijk Wetboek (civillag), som tillkom redan år 1838, har nu infogats art. 344 j-m, enligt vilka domstol äger lämna tillstånd till adoption av en underårig person, om makar vilka sedan mer än fem år är gifta med varandra ansökt därom. Villkoren för adoption är emellertid mycket snäva. Sålunda gäller bl. a. att adoptivbarnet vid tidpunkten för ansökningen faktiskt uppfostrats samt underhållits av adoptanterna sedan mer än tre år. Därjämte måste en av adoptanterna ha varit barnets förmyndare.
    Förfarandet i adoptionsärenden behandlas i civilprocesslagen (art. 969— 983). Innan domstolen meddelar beslut skall yttrande ha inhämtats från encentral nämnd. Adoptivförhållandet kan hävas genom dom.
    Lagen har i fransk översättning publicerats i »Documentation juridique étrangère (1955:11), som utges i Bryssel av det belgiska utrikesdepartementet, samt i tysk översättning i ALEXANDER BERGMANNS lösbladutgåva »Internationales Ehe- und Kindschaftsrecht» (Frankfurt).

G. S.