KJELL ROSENBERG. Valutaregleringen. En kommentar till valutalagen och valuta-förordningen. Utg. av Statens nämnd för utgivandet av förvaltningsrättsliga publikationer. Sthm 1955. 130 s. Kr 12,00.

    Valutaregleringen infördes ursprungligen för att hejda valutaströmningen från vårt land vid tiden för det andra världskrigets utbrott. Den har sedan dess genom ett flertal ändringar utarbetats till allt större fullständighet och därigenom väsentligt skärpts. Å andra sidan har dess praktiska tillämpning— utan att några ändringar av författningstexten i sådan riktning vidtagits— så småningom i viss grad uppmjukats särskilt beträffande s. k. löpande betalningar. Sammanfatt-ningsvis kan sägas, att valutaregleringen som den för tillfället gestaltar sig är i formellt hänseende synnerligen omfattande och i fråga om tillämpningen sträng särskilt vad beträffar kapitalrörelser. Det får anses troligt att den kommer att — kanske i något förändrad form— bibehållas under överskådlig tid. Till en sådan slutsats synes den av bankofullmäktige tillsatta kommitté, som haft uppdraget att utreda frågan om valutaärendenas handläggning m. m., ha kommit vid sin under förra halvåret 1955 slutförda utredning. Härför talar måhända också det förhållandet, att finansministern under år 1956 tillkallat en kommitté med uppdrag att i vissa begränsade avseenden omarbeta valutalagstiftningen (närmast vad beträffar besvärsförfarandets utformning och eventuellt införande av ett differentierat fullmaktssystem). Då denna i den enskildes förhållanden synnerligen ingripande lagstiftning synes komma att få eller rentav redan har fått permanent karaktär, måste en kommentar till densamma hälsas med

största tillfredsställelse. Föreliggande arbete skiljer sig emellertid i så hög grad från lagkommentarer av gängse typ, att det synes anmälaren tveksamt om det kan betraktas såsom en kommentar. Det har formen av en systematiskupp-ställning och är till innehållet att likna vid en kritisk essä, i vilken författarens personliga bedömanden om stadgandenas innebörd givits avsevärt utrymme. Detta sätt att behandla ämnet förefaller icke helt lyckligt. Framställningen har kommit att brista i överskådlighet och det är ibland vanskligt att avgöra, var författarens privata reflektioner börjar och slutar. För att ge ett exempel i sistnämnda avseende må nämnas att man av framställningen icke kan sluta sig till huruvida påståendet, att ett företag i Sverige icke kan finansiera en aktieteck-ning i ett utrikes dotterbolag genom en varuleverans (s. 81), har sin grund i det angivna lagrummets förarbeten eller är resultatetav ett författarens egna — och i så fall f. ö. knappast tillåtna — analogislut. — Det förefaller anmälaren som om författaren kunnat utnyttja sin förtrogenhet med valutaregleringen och dess praktiska tillämpning till en något mera strikt hållen och på djupet gående granskning av denna viktiga del av vårt rättssystem.

B. G.