Förslag till ny näringslagstiftning. Näringsrättsutredningen (kommersrådet S. Matz) har d. 15 jan. 1957 avgivit betänkande (stencilerat) med förslag till ny näringslagstiftning.
    I betänkandet klarlägges till en början huruvida en ny näringslag övervud är nödvändig eller om icke de ifrågakommande bestämmelserna vid ett ev. upphävande av näringsfrihetsförordningen (NFF) kunna inrymmas i andra lagar. Frågan om näringsföretagens registrering föreslås skola lösas genom att, i överensstämmelse med den praxis som redan nu finns på sina håll, samtliga anmälningar om idkande av näring upptagas i handelsregistret — oavsett huruvida de avse bokföringspliktig näring eller icke.
    På liknande sätt förhåller det sig med föreskrifterna om åldersgränsen ifråga om rätt att driva näring — uttömmande bestämmelser härom finns redan i föräldrabalken. Däremot är kravet att näringsidkaren ej får vara försatt i konkurstillstånd ej förankrat i konkurslagen utan endast i NFF. Här föreslås en ny paragraf i konkurslagen, som stadgar detta krav.

358 FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET    Av föreskrifterna i NFF återstå då — förutom bestämmelserna om utlännings rätt att driva näring, varom särskild lagstiftning är påkallad — stadganden om kringföringshandel och tillfällighetsförsäljningar och för dessa försäljningsformer föreslås dels en lag om kringföringshandel, dels en förordning om anmälan till handelsregistret av tillfällighetsförsäljning.
    För kringföringshandelns del föreslås, att det nuvarande systemet med tillståndsgivning av länsstyrelserna, begränsas till de fall då vederbörande icke driver i handels-, aktiebolags- eller föreningsregistret införd fast rörelse. Det är således i huvudsak den nuvarande kategorien av »gårdfarihandlare», för vilka alltjämt tillståndstvång kommer att gälla. Däremot skall den, som driver fast rörelse i ovan angiven bemärkelse ha rätt att fritt driva kringföringshandel med alla slags varor inom det län, där han bor eller driver sin rörelse. Går han utanför länet, måste han göra anmälan om sin avsikt att driva kringföringshandel och denna anmälan gäller, om ej annat sägs, tillsvidare.
    För tillfällighetsförsäljningarnas (i NFF benämnda »realisationer») del har föreslagits, att det nuvarande tillståndssystemet helt avskaffas och att allenast en anmälan till en särskild avdelning av handelsregistret bör äga rum. Alternativt har dock ifrågasatts, att samma system tillämpas, som är föreslaget för tillfälighetsförsäljningarna.
    Inledningsvis nämndes, att förslaget utgår från en undersökning i vad mån en särskild näringslag är erforderlig och utredningsmannen kommer till den slutsatsen att så icke är fallet. Häremot ha dock de representanter för näringsorganisationerna, med vilka utredningsmannen haft att samråda, inlagt sin gensaga. De anse att en näringslag i vilken uttryckligen fastslås, att svensk man och kvinna ha rätt att driva näring såsom en värdefull deklaration. I anslutning härtill har utredningsmannen alternativt framlagt ett förslag till näringslag.
    Av representanterna för näringsorganisationerna har kooperativa förbundets ombud anslutit sig till förslaget om kringföringshandel och tillfällighetsförsäljningar för vilket redogjorts i det föregående. Representanterna för den enskilda detaljhandeln ha förordat ett bibehållande av det nuvarande systemet med tillståndsprövning såväl för kringföringshandeln som tillfällighetsförsäljningar. Från handelskammarhåll har förordats en klyvning så att för kringföringshandeln skulle gälla ett liberalare system medan för tillfällighetsförsäljningarna skulle bibehållas nuvarande ordning.

S. M.