Erik Wilhelm Molin †
    Då Erik Molin d. 23 april 1957 avled i en ålder av nära åttionio år, hade han blivit den äldste av då levande före detta ledamöter av Högsta Domstolen. Han var född 1868 i Ystad, men flyttade i unga år till Norrköping, där hans fader blivit rektor vid det tekniska läroverket. Efter avlagda examina och tingstjänstgöring gjorde han sin karriär vid rådhusrätten i Göteborg, där han år 1908 avancerade till rådman. Åren 1916—1938 var han justitieråd. Under Göteborgstiden var han sekreterare hos ett flertal offentliga institutioner i nämnda stad; sedan han utnämnts till justitieråd, tog Stockholms stad honom i anspråk såsom ledamot av folkskoledirektionen och ordförande i barnavårdsnämnden åren 1918—26. Han deltog även i lagstiftningarbetet. Åren 1908—1911 tillhörde han sålunda 1907 års konkurslagstiftningskommitté och han förordnades sedermera, för att kontinuiteten i denna lagreform skulle bevaras, att under hand medverka i det arbete, som ledde till 1919 års slutliga konkurslagsförslag.
    Erik Molins mångsidiga erfarenhet, liksom hans skarpa intellekt, sunda omdöme och stora arbetsförmåga gjorde honom till en högt skattad ledamot av Högsta Domstolen och till en eftersökt skiljeman under de tider, då han såsom justitieråd eller emeritus var oförhindrad att åtaga sig uppdrag av detta slag. Då han såsom lagförfattare eller i sin domargärning kommit fram till ett resultat, som tillfredsställde hans rättsuppfattning, kunde man ej sällan höra hans litet gälla stämma skära igenom diskussionen för att övertyga kollegerna om riktigheten av hans mening; hans självbehärskning och personliga anspråkslöshet gjorde emellertid ständigt diskussionerna med honom till ett nöje.
    För den landsdel, där han vuxit upp, bevarade han alltid ett levande intresse, och han var under åtskilliga år ordförande i Östgöta Gille.

Sven Lawski

 

    Jakob Pettersson †
    F. d borgmästaren i Södertälje jur. dr. Jakob Pettersson avled den 5 maj 1957. Han var född i Södertälje den 24 augusti 1866. Knappt 30-årig utsågs han till borgmästare i hemstaden och verkade därefter i denna egenskap under 50 år eller till år 1946, då han avgick med pension. Under sin exceptionellt långa tjänstetid kom Jakob Pettersson ej endast som domare och ordförande imagistraten utan även genom rika sociala och kulturella intressen att i sin egen stad intaga en förgrundsställning utan motstycke.
    Jakob Petterssons gärning sträckte sig emeller-

tid vida utöver hemstadens gränser. Redan under studieåren i Uppsala under senare delen av 1880-talet kom han i livlig kontakt med tidens liberala strömningar. Efter borgmästarutnämningen 1896 invaldes han 1899 i andra kammaren och anslöt sig till liberala samlingspartiet. Riksdagstiden varade t.o.m. 1924. Under många år var han ledamot av lagutskott, därav åren 1918—24 ordförande. Som naturligt var togs Jakob Petterssons kunskaper, arbetsförmåga och sociala intresse i anspråk även för lagstiftnings- och utredningsuppdrag. Han var en ivrig nykterhetsman och deltog åren 1911—20 i nykterhetskommitténs arbete. De många utredningar, i vilka han i övrigt medverkat som ledamot eller ordförande, beröra bl. a. den fria rättegången, kommunala förvaltningsfrågor och gruvlagstiftningen.
    Åren 1926—28 var Jakob Pettersson socialminister i den första Ekmanska ministären. Han promoverades 1927 till jur. hedersdoktor i Uppsala. Han har även tjänstgjort som förlikningsman i arbetstvister.
    Hos Jakob Pettersson förenades en ljus idealitet med tankens skärpa och uttryckets klarhet, egenskaper som kommo tydligt till synes även vid hans framträdanden på äldre dagar i hemstaden. I den aktuella debatten om juristernas och speciellt domarnas ställning och insatser i det svenska samhällslivet kan ej uttryckas en bättre förhoppning än att inom domarkåren alltjämt skall återfinnas män av samma resning och halt som den gamle Södertäljeborgmästaren Jakob Pettersson.

Björn Widegren