ERICH R. PRÖLSS. International-rechtliche Aspekte der KraftfahrHaftpflichtversicherung. Juristische Studiengesellschaft Karlsruhe, Schriftenreihe Heft 28/29. Karlsruhe 1957. 39 s. DM 3,60.

    Det rör sig på trafikförsäkringsrättens område. Bilskadeutredningen räknar med att avlämna sitt betänkande under innevarande år. Motsvarande betänkanden i Danmark, Finland och Norge skola avgivas samtidigt därmed. I Belgien och i staten New York i USA har obligatorisk trafikförsäkring införts i början av detta år. Den belgiska lagen grundar sig på en nyligen undertecknad Benelux-konvention i ämnet. Tyskland har från årets början infört trafikförsäkringsplikt även för utländska fordon. I Frankrike och Schweiz föreligga förslag till nya lagar. En expertkommitté under Europarådets hägn har i april 1957 slutfört arbetet på ett förslag till Europa-konvention om trafikförsäkring. I Genève ha pågått förhandlingar om det internationella trafikförsäkringsbeviset, det s. k. gröna kortet.
    Det är givet, att under sådana förhållanden, och med hänsyn till den alltmera intensifierade motorfordonstrafiken över gränserna, ett arbete som behandlar internationell-rättsliga frågor beträffande trafikförsäkringen bör kunna påräkna ett visst intresse. Förf. till föreliggande redogörelse är advokat och ordförande i styrelsen för det bayerska återförsäkringsbolaget i München. Häftet återger ett i februari 1957 hållet föredrag. Arbetet är delat i två avsnitt, av vilka det första behandlar frågor som uppkomma när ett tyskt motorfordon åstadkommer skada i utlandet, och det andra frågor i samband med att ett utländskt fordon ger upphov till skada i Tyskland.
    Några av de diskuterade frågorna skola här beröras.
    1. För närvarande är trafikförsäkring icke obligatorisk i Frankrike annat än för vissa speciella kategorier av motorfordon, främst dem som användas i yrkesmässig trafik. Ett tyskt grönt kort (se ovan) gäller därför i Frankrike endast som bevis för att frivillig (tysk) ansvarighetsförsäkring föreligger. Enligt fransk rätt äger emellertid den skadelidande att med sin talan vända sig direkt mot ansvarsförsäkringsgivaren; och denna befogenhet anses utgöra en integrerande del av skadeståndsrätten. Fastän försäkringsavtalet icke är franskt, tillåter i överensstämmelse härmed fransk domstol en s. k. action directe mot den tyske försäkringsgivaren i Frankrike.
    Låt oss emellertid nu antaga, att bilen i stället varit svensk och att den skadade fransmannen stämt det svenska försäkringsbolaget, icke till fransk utan till svensk domstol. I utlandet gäller den svenska försäkringen i och för sig icke som garantiförsäkring (3 § trafikförsäkringslagen) utan endast som vanlig ansvarighetsförsäkring. Enligt svensk intern rätt (jfr 95 § andra st. försäkringsavtalslagen) kan försäkringsgivaren icke stämmas i Sverige. Men olyckan har inträffat i

Frankrike; fransk skadeståndsrätt skall tillämpas och enligt fransk skadeståndsrätt äger den skadelidande en action directe mot försäkringsgivaren. Blir den svenska domstolen därigenom nödsakad att tillåta talan direkt mot försäkringsgivaren? Kvalifikationsspörsmål?
    2. En tysk bil, vars ägare är försedd med ett för Schweiz gällande grönt kort, ger upphov till skada i Schweiz. Den schweiziska byrån (motsvarande vår trafikförsäkringsförening) reglerar skadan och kräver tillbaka det utgivna beloppet av den tyske försäkringsgivaren. Sedan bilen återkommit till Tyskland, uppkommer fråga om regressrätt för den tyske försäkringsgivaren mot den tyske försäkringtagaren. Enligt tysk rätt skall spörsmålet, huruvida regressrätt föreligger i detta fall eller icke, avgöras enligt schweizisk lag. Detta torde bero på att den tyske föräkringsgivaren anses inträda i den regressrätt, som enligt schweizisk lag tillkommer den schweiziske försäkringsgivaren; i Schweiz som har obligatorisk trafikförsäkring gäller — i motsats till vad fallet är i Frankrike (se ovan) — det gröna kortet som bevis om schweizisk försäkring. Det må för svensk rätts vidkommande sättas ett frågetecken i detta hänseende. Det förefaller mig sannolikast att vi i motsvarande situation skulle låta svensk rätt bestämma regressrätten. Beträffande det inbördes förhållandet mellan försäkringsgivare och försäkringstagare har man svårt att komma ifrån att här föreligger ett svenskt försäkringsavtal.
    3. Om en tysk bil i Italien skadar en tysk och skaderegleringen sker i process inför tysk domstol — man kan tänka på det icke ovanliga fallet att en passagerare i turistbuss skadas — är det efter vad förf. uppger enligt tysk rätt alldeles klart, att tysk rätt skall tillämpas (bortsett från att de italienska trafikreglerna skola användas vid eventuell culpa-bedömning). Den svenska högsta domstolen har i ett par rättsfall (NJA 1933 s. 364 och 1935 s. 585) intagit motsatt ståndpunkt. I vissa relationer kan denna fråga bli nog så intrikat. Enligt belgisk rätt utgår, om en man skadats till döds, ersättning såväl åt den efterlevande hustrun som åt en eventuell med honom stadigt sammanlevande älskarinna (konbubin). Enligt holländsk rätt äger däremot konkubinen icke rätt till skadestånd, om mannen dödas. Blir nu en holländsk passagerare i en holländsk buss dödad i Belgien i följd av trafik med bussen, försöker givetvis den holländska konkubinen göra gällande sin rätt i Belgien med stöd av gröna kortet, medan hustrun sannolikt försöker få skadereglering i Holland. Hur man skall komma förbi de härmed förbundna svårigheterna vet jag icke. Troligen tvingas den holländske försäkringsgivaren att svara för ersättning till konkubinen enligt belgisk rätt och — enär de nederländska domstolarna i dessa fall torde tillämpa holländsk rätt — till hustrun enligt holländsk rätt.

Erland Conradi