Vid en domstolsförhandling liksom vid andra formella förhandlingar måste det finnas någon som för ordet, d. v. s. tillser att allmänt vedertagna eller i lag stadgade förhandlingsregler iakttages och att den som begär ordet beredes tillfälle att yttra sig i tur med andra. I en domstol är ordföranden självskriven, oavsett hur rätten är sammansatt. Part eller annan, som under pågående förhandling vänder sig till rättens ordförande för att begära ordet eller för att göra annan muntlig framställning, förfrågan eller påpekande, använder i allmänhet uttrycket »herr ordförande». Därigenom markeras, att han riktar sig till domstolens ordförande (och endast till honom) i dennes egenskap av förhandlingsledare och icke i hans egenskap av domare.
    Om han däremot vill apostrofera hela domstolen, vilket väl mestadels sker på pläderingsstadiet, bör tilltalsordet täcka den dömande myndigheten in corpore. Han talar nämligen då i själva saken till samtliga de personer, som inom kort skall döma i målet genom att fria eller fälla och (i brottmål) i senare fallet välja påföljd. »Herr domare» är ur denna synpunkt mindre lämpligt, eftersom domstolen som regel består av flera domare. En pluralform är därför att föredraga, men »domare» är för kort och skulle låta ohövligt. »Ärade domare» eller »ärade domstolsledamöter» låter bättre, under förutsättning att det användes sparsamt.
    Förordet »herr» eller »herrar» framför »ordförande» eller »domare» är ofta obrukbart av den anledningen att en eller flera damer, lagfarna eller icke, sitter i domstolen. Att tilltala en kvinnlig ordförande »fru domare» låter sig kanske göra, även om det är ovant, men såsom singularform är uttrycket lika olämpligt som »herr domare». Ännu mera komplicerat blir spörsmålet, om förutom ordföranden någon eller några av de övriga domstolsledamöterna men icke alla är kvinnliga eller om en eller flera av bisittarna eller nämndemännen men ej ordföranden är damer. Det gäller därför att finna ett mera allmänt formulerat uttryck. Även ur denna synpunkt får »ärade domare» eller »ärade domstolsledamöter» anses korrekt.
    Vilket eller vilka av de nämnda uttrycken som användes har emellertid enligt min mening mindre betydelse; det kommer egentligen an på hur det sker. 

Bertil Steen