Förslag till lag om rätt att utöva läkekonsten, avsedd att träda i stället för lagen d. 21 sept. 1915 om behörighet att utöva läkarkonsten, har framlagts av kvacksalveriutredningen (SOU 1956:29). I lagförslaget, som inledes med en definition av begreppet utövning av läkekonsten, skiljes skarpt mellan läkares behörighet och den rätt att utöva läkekonsten, som liksom hittills avses skola tillkomma envar, dock med väsentliga inskränkningar till allmänhetens skydd.
    Behörighet skall enligt förslaget vinnas genom legitimering eller förordnande såsom läkare. För legitimation, som icke skall förutsätta svenskt medborgarskap, skall i regel krävas svensk medicine licentiatexamen eller utländsk läkarexamen i förening med efterutbildning och prövning härstädes. Deslegitimeringsstadgandena skilja sig från de nuvarande bl. a. därutinnan, att deslegitimering icke i något fall skall vara tidsbestämd. Då förhållandena det påkalla, må läkaren ånyo förklaras för legitimerad.
    En viss reglering av läkares rätt att beteckna sig specialist föreslås.
    De s. k. kvacksalveribestämmelserna, som i gällande lag återfinnas i 6 § 2 mom., äro i förslaget avsevärt utvidgade. Vissa såsom särskilt farliga ansedda medel och metoder — bedövning i vissa fall, hypnos och radiologi— föreslås skola vara generellt förbjudna för den som icke är behörig läkare. Övriga inskränkningar i rätten att utöva läkekonsten betingas av att utövningen sker yrkesmässigt eller eljest mot ersättning. Här märkes främsten bestämmelse att kvacksalvare ej må tillfoga patient skada, som icke är ringa, eller framkalla fara för hans liv eller hälsa. Såsom specialfall kunnade behandlingsförbjudna sjukdomarna betraktas. De ha utökats med sockersjuka, epilepsi och sjukdomar i samband med havandeskap och förlossning. Bristande kännedom om en sjukdoms natur förklaras uttryckligen sakna betydelse. Ytterligare specialfall äro behandling av barn i första levnadsåret och behandling utan personlig undersökning av patienten.
    Vidare föreslås förbud mot ambulatoriskt kvacksalveri. Utlänning, som icke är behörig läkare, skall icke äga rätt att utöva läkekonsten. Möjlighet att inskrida mot uppskörtning gives. Läkar- och doktorstitlarna förbehållas i princip de behöriga läkarna.
    Straffsatserna för olaga kvacksalveri äro i förslaget strängare än enligt

 

¹ Vid denna redogörelses utarbetande ha medverkat hovrättsassessorerna GunnarEkblad och Carl-Gustaf Grotander samt hovrättsfiskalen Karl-Gustav Lindelöw.

gällande lag, i det att högsta straffet är straffarbete i 2 år. En nyhet är att förbud att utöva läkekonsten skall kunna meddelas då någon dömts till frihetsstraff för olaga kvacksalveri eller då någon, som utan att vara behörig läkare yrkesmässigt utövar läkekonsten, dömts till sådant straff för annat i samband med verksamheten förövat brott. Enahanda förbud skall kunna givas då en yrkeskvacksalvare på grund av sinnessjukdom är ur stånd att utöva sin verksamhet. Beslutanderätt i sådana frågor föreslås skola tillkomma länsstyrelse.
    Utredningens ordförande har varit regeringsrådet Sven Björkholm.

L.-E. B.