Den andra internationella kongressen för arbetsrätt sammanträdde i Genève d. 12—14 sept. 1957. I konferensen deltog omkring 200 experter från ett tjugotal länder. Den svenska gruppen bestod av 13 personer.
    Konferensens huvudämne avsåg kollektivavtalets innehåll, rättsverkan, tilllämpning och upprätthållande. Generalrapporter framlades av schweizaren prof. Hug och fransmannen prof. Rouast. En av huvudfrågorna var om kollektivavtalet finge anses som ett privaträttsligt avtal eller som ett instrument för offentligrättslig reglering av arbetsförhållandena. Hug sammanförde rättsreglerna i ett antal länder under de kontinentala kategorierna avtalets obligatoriska verkningar (d. v. s. dess verkningar i förhållande mellan de avtalsslutande organisationerna) och avtalets normativa effek t(d. v. s. kollektivavtalets förmåga att reglera de enskilda arbetstagarnas villkor). Under den följande debatten kritiserades denna uppspaltning från flera olika håll. Prof. Folke Schmidt sökte i ett inlägg närmast klargöra varför skillnad göres mellan rättstvister och intressetvister, en grundsats som är säregen för nordisk rätt. Historiskt torde den nordiska rätten ha sin förklaring i att lagstiftaren hos oss arbetat med helt andra utgångspunkter än på kontinenten. 1928 års lagstiftning om kollektivavtal och om arbetsdomstol avsåg främst att tvinga fackföreningarna att respektera att avtalsreglerade frågor skulle avgöras på rättslig väg. Närmast var det fråga om en utbyggnad av avtalens förhandlingsregler. På kontinenten däremot var syftet med motsvarande lagstiftning att hjälpa fackföreningarna att ge den kollektiva regleringen av arbetsvillkoren full effekt. Tanken om kollektivavtalets normativa karaktär, som alltjämt benhårt fasthålles, har sin förklaring i att fackföreningarna betraktats som organ för en offentlig reglering av arbetsförhållandena.
    Som andra ämne på dagordningen stod internationellt privaträttsliga tvister på arbetsrättens område. Ett rikhaltigt material presenterades i en generalrapport av Mme Simon-Depitre från Internationella arbetsbyrån.
    Vid konferensen antogs en resolution om tillsättande av en kommitté som skulle förbereda bildandet av en internationell förening för arbetsrätt. Meningen är att den nya organisationen skall sammanslås med International Society for Social Law, en organisation som bildades för några år sedan i Säo Paulo i Brasilien. Den blivande organisationen skall ha sitt säte i Europa.

F. S.

 

    Sjörättskonferens i Bryssel. Vid en diplomatisk sjörättskonferens i Bryssel d. 30 sept.—10 okt. 1957 utarbetades och antogs en konvention om begränsning av redareansvaret, avsedd att ersätta 1924 års Brysselkonvention i ämnet, samt en konvention rörande åtgärder mot fripassagerare. Vidare utarbetades utkast till en konvention rörande passagerarebefordran till sjöss. Till grund för samtliga konventioner låg förslag, som utarbetats vid en av Comité Maritime International anordnad konferens i Madrid 1955.
    I Brysselkonferensen deltog ombud för 32 stater, varjämte 6 stater sänt observatörer. Konventionen om begränsning av redareansvaret undertecknades vid konferensens slut av 15 stater, däribland Sverige, och konventionen rörande fripassagerare av 11 stater. Den svenska delegationen vid konferensen utgjordes av ambassadören Sture Petrén, direktören Nils Grenander, adv. Claes Palme, dispaschören Kaj Pineus, direktören Fritiof Nordborg, lagbyråchefen Sten Rudholm, direktören C. E. Åhmansson och sekreteraren Lennart Myrsten.

S. R.