EDVARD THERMÆNIUS. Kontrasignationsinstitutet. Lund 1955. Gleerups. Skrifter utgivna av Fahlbeckska stiftelsen XLII. 110 s. Kr. 12,00.

HENRIK A. OLSSON. Utrikesnämnden 1937—1953. Lund 1957. Gleerups. Skrifter utgivna av Fahlbeckska stiftelsen XLIII. 158 s. Kr. 15,00.

    Under årens lopp har den samhällsvetenskapliga litteraturen i vårt land riktats med åtskilliga värdefulla specialstudier genom Fahlbeckska stiftelsens försorg. Arbetena nr 42 och 43 i stiftelsens skriftserie sluta värdigt upp i raden av föregångare.
    Professor THERMÆNIUS lämnar i sitt arbete en komparativ över sikt överkontrasignationsinstitutets roll och dess utveckling i olika europeiska författningar fram till våra dagar. Institutet hade ursprungligen den primära uppgiften att garantera äktheten av det dokument, varom är fråga. Gradvis fick institutet den uppgift det har i moderna författningar, nämligen att angiva vem som bär det konstitutionella ansvaret för det beslut, som dokumentet återger. Thermænius berör i ett avslutande kapitel även kontrasignationens betydelse inom administrationen. Här har medunderskriften en annan och mera begränsad innebörd. Om något konstitutionellt ansvar kan det icke då vara fråga.
    Lektor OLSSONS arbete är resultatet av ett inträngande forskningsarbete på ett relativt begränsat fält. Utrikesnämnden torde visserligen vara en av de institutioner i svenskt författningsliv som mest uppmärksammats av vetenskapen — särskilt genom BRUSEWITZ' initierade framställningar — men författaren har dock lyckats avlocka sitt tema icke så litet nytt av intresse. Forskaren har sälvfallet starkt hämmats av all den sekretess som omger en institution som utrikesnämnden. Särskilt märkbart blir detta förhållande, då författaren försöker värdera utrikesnämndens faktiska betydelse i svensk politik under den behandlade sjuttonårsperioden. Genom intervjuuttalanden av en rad ledande politiker har han dock kunnat fylla de mest påtagliga luckorna som sekretessen skapat. De olika regeringarna under åren 1937— 1953 kunna enligt författaren icke undgå kritik för att i åtskilliga fall ha försummat att på grundlagsenligt sätt höra nämnden; författaren behandlar ingående bl. a. frågan om miljardkrediten till Sovjet 1946. Å andra sidan finner Olsson att icke heller nämndens medlemmar, alla upptagna politiker, varit i stånd att ägna erforderligt intresse åt nämnden och dess verksamhet. Olssons studie kommer säkerligen att noggrant uppmärksammas, om icke förr nästa gång formerna för kontakten mellan regering och riksdag i utrikespolitiska frågor bli aktuella på lagstiftningsplanet. Ett rikt material har där samlats och sammanställts.

G. P.