Ny allmän svensk sjöförsäkringsplan
    På ett allmänt sjöförsäkringsmöte i Stockholm d. 13 juni i år antogs en ny »Allmän svensk sjöförsäkringsplan» till ersättande av nu gällande sjöförsäkringsplan av november 1896. Den nya planen är avsedd att tillämpas fr. o. m. d. 1 jan. 1958.
    Sjöförsäkringsplanen av 1896 utgjorde i sin tur en omarbetning av den första svenska sjöförsäkringsplanen av 1891, vilken på offentligt initiativ utarbetats av svenska sjöförsäkringsbolag till komplettering av de stadganden om sjöförsäkring som intogos i 1891 års sjölag. I dessa sjöförsäkringsplaner gåvos emellertid icke blott kompletterande regler till sjölagens stadganden, utan de senare intogos i väsentligen oförändrat skick i planerna. Man ville att parterna i försäkringsavtal, som

tecknades enligt planerna, skulle finna alla regler rörande avtalen samlade på ett ställe.
    Det är naturligt, att 1896 års sjöförsäkringsplan till följd av den starka utveckling, som sedan dess tillkomst ägt rum på handelns och sjöfartens område, efter hand visat sig alltmer otidsenlig och ofullständig. En viss inverkan på planens giltighet fick även den 1927 tillkomna lagen om försäkringsavtal.
    Önskemål om en omarbetning av planen ha tid efter annan framförts utan att föranleda någon åtgärd. I avvaktan på en revidering av hela planen ha emellertid under årens lopp utarbetats en mängd särskilda villkor och klausuler innefattande ändringar i eller tillägg till planens stadganden. Ifråga om vissa delar av sjöförsäkringsområdet har även mera fullständig omreglering skett, t. ex. beträffande varuförsäkring.
    År 1946 påbörjades emellertid på initiativ av Sjöassuradörernas Förening, till vilken de flesta av de i hela riket verksamma direkttecknande sjöförsäkringsbolagen äro anslutna, en fullständig omarbetning av planen. En för ändamålet tillsatt kommitté avgav den 1 mars 1955 sitt förslag till ny allmän svensk sjöförsäkringsplan. Förslaget remitterades till sjöförsäkringsbolag inom och utanför Sjöassuradörernas Förening samt till redareorganisationer och andra representanter för näringslivet och antogs sedermera på det ovannämnda sjöförsäkringsmötet i Stockholm. Till detta hade de flesta riks- och länsbolagen för direkt sjöförsäkring skickat representanter.
    Den nya sjöförsäkringsplanen avser, liksom de tidigare planerna, att så fullständigt som möjligt normera svensk sjöförsäkring. Försäkringsavtalslagens bestämmelser av tvingande natur äro inarbetade i planen. Sjöförsäkringar som tecknas enligt planen regleras sålunda helt av denna.
    Planen innehåller dels en avdelning med allmänna bestämmelser, d. v. s. grundläggande regler för sjöförsäkring vilka gälla generellt och icke allenast beträffande någon viss försäkringsform, och dels särskilda kapitel för var och en av de olika försäkringsformerna, kasko-,frakt- och varuförsäkring, försäkring av kasko-, frakt- och lastintresse, försäkring av utrustning, effekter, fordran etc. Varje sådant kapitel innehåller, jämte vad som stadgats i de allmänna bestämmelserna, fullständiga standardvillkor för den ifrågavarande försäkringsformen. För att underlätta användandet av planen har man försett varje paragraf med en kantrubrik, som anger det väsentliga innehållet, och gjort en utförlig innehållsförteckning. Därjämte har ett mycket detaljerat sakregister gjorts upp.
    I den kommitté som utarbetat det nu antagna planförslaget ha följande personer medverkat. De till Sjöassuradörernas Förening hörande bolagen ha representerats av assuransdirektören N. E. Kihlbom, ordf., assuransdirektören Gunnar Boman, avdelningschefen Per Palmblad och direktören Gunnar Bergman. Assuransdirektören C. E. Åhmansson har företrätt Sveriges Ångfartygs Assurans Förening, Norrlands Ångfartygs Assuransförening och Sydsvenska ömsesidiga Fartygsföräkringsbolaget. Direktören P. E. Hedborg har representerat riksbolag utanför Sjöassuradörernas Förenings krets, och länsbolag som bedriva sjöförsäkring ha företrätts av direktörerna P. Sandell och E. Olsson samt skepps-

mäklaren G. Klingström. Särskilda sakkunniga ledamöter ha varit dispaschörerna Kaj Pineus och P. G. Hasselrot, den sistnämnde tillika sekr., och såsom sakkunnig har därjämte prof. Phillips Hult varit tillkallad.

P. G. Hasselrot