SVENSK RÄTTSPRAXIS IMMATERIELLT RÄTTSSKYDD 1951—19561
AV PROFESSOR SEVE LJUNGMAN
I
FÖRFATTAR- OCH KONSTNÄRSRÄTT SAMT RÄTT TILL FOTOGRAFISK BILD
På detta område föreligger under sex-årsperioden intet refererat fall från högsta instans. Möjligen kan benägenheten att bringa principfrågor inför domstolarnas prövning ha mattats med hänsyn till den nära förestående upphovsrättsreformen. I fråga om den s. k. industrimusiken (jfr LJUNGMAN, NIR Nordiskt Immateriellt Rättsskydd 1954, s. 39 ff. med hänv. samt LÖGDBERG ib. 1955, s. 12 ff.) pågår dock en rättegång, som trots den väntade specialregeln i nya lagen befunnits äga sådan omfattande ekonomisk betydelse att ett prejudikat för redan gången tid ansetts önskvärt (RR:ns dom, som gick till upphovsmännens fördel och sedermera fastställdes av HovR:ns majoritet, återfinnes i NIR 1955, s. 155).2
II
PATENT- OCH MÖNSTERRÄTT
Även inom patenträtten är en omfattande reform av den gällande lagstiftningen under förberedelse, men prejudikativa avgöranden förekomma dock ej alltför sparsamt.
Enligt 1884 års patentförordning (PF) 1 § 2 st. är endast uppfinnare eller dennes rättsinnehavare berättigad till patents erhållande. Sedan länge har dock i vårt land härskat den meningen, att PF:s avfattning lägger hinder i vägen för rätte uppfinnaren att vindicera ett patent från orättmätig innehavare. Enda utvägen i en sådan situation har sålunda ansetts vara att få patentet ogiltigförklarat jämlikt PF 18 §, något som ju ofta icke kan bereda rätte uppfinnaren mycket mer än skadeglädje. Allmän enighet torde råda om att en uttrycklig vindikationsregel är påkallad och en sådan inflöt också redan i 1919 års förslag. Reformen har emellertid som bekant låtit vänta på sig. I dispensfallet NJA 1954, s. 122, har käranden försökt gå den väntade lagändringen i förväg och få motparten, som påstods obehörigen ha sökt patent på kärandens uppfinning, förpliktad att på käranden överlåta