ADAM VESTBERG. Forsikringsydelse og erstatningsansvar. En erstatnings- og forsikringsretlig studie. Kbhvn 1957. Gads. 132 s. Dkr 12,00.
    Köpenhamns universitet gav 1955 som prisuppgift att framställa och kritiskt värdera reglerna i nordisk rätt om försäkringsgivarens regressrätt. Två avhandlingar belönades med guldmedalj för sina lösningar av uppgiften. En av dessa, författad av ADAM VESTBERG, har nu utgivits i omarbetat och något förkortat skick. Den behandlar nu huvudsakligen dansk rätt.
    De två första kapitlen ger en allmän översikt över regressproblemen i privatförsäkringen och har mera principiell karaktär. Det tredje kapitlet, som bildar avhandlingens tyngdpunkt, avser tillämpningen av den danska jämkningsregeln i 25 § 1 st. 2 p. FAL, utgående från de danska domstolarnas praxis. Härtill sluter sig två mindre kapitel, ett om socialförsäkringens regressfrågor och ett med några kortfattade rättspolitiska reflexioner.
    Vestbergs bok är ett värdefullt arbete, både genom bidragen till princip diskussionen och genom översikten över dansk rättspraxis, vilken trots åtskilliga uppsatser och behandling i handböcker (särskilt iBENTZONS och CHRISTENSENS kommentar) hittills varit svåröverskådlig. I principfrågorna tar Vestberg självständig ställning och hävdar ofta gentemot härskande åsikt en egen mening med vägande argumentering. Stundom, t. ex. beträffande regress vid ansvarsförsäkring (s. 32—35), kunde man önska att förf. hade fullföljt sitt intressanta uppslag med en mera allsidig diskussion.
    Översikten över rättspraxis ger i första hand belägg för hur utomordentligt omfattande denna praxis är och hur många svåra tolkningsfrågor stadgandet givit upphov till. Efter tjugofem års tillämpning är visserligen många huvudlinjer uppdragna men fortfarande uppdyker ständigt olösta problem. Vestberg finner en möjlig förklaring till att regresskraven är så talrika i Danmark däri, att de danska försäkringsbolagen känner sig förpliktade till att tillgodose preventionen genom regresserna och tror på möjligheterna därtill (s. 49). I sina rättspolitiska reflexioner betecknar han de danska domstolarnas praxis som en värdefull utgångspunkt och vägledning »for nordisk retsvidenskab» (s. 128), vad nu den citerade modifikationen må innebära.

    För en icke-dansk läsare är det av särskilt intresse, om de danska domstolarnas praxis är efterföljansvärd de lege ferenda. För en sådan bedömning är det icke tillräckligt att konstatera, såsom Vestberg gör, att denna praxis bygger på vissa regelbundna principer och icke på konkreta billighetshänsyn (s. 128), utan själva dessa principers berättigande måste prövas. Det förefaller anm. som om man för att icke finna den danska praxis i många fall hård mot skadevållarna måste antingen ha en stark tro på preventionens betydelse eller också utgå från att i allmänhet ansvarsförsäkring täcker regressansvaret. Vestberg finner också (s. 130 f.) på vissa punkter de danska domstolarnas praxis alltför sträng. Men då det ej är generellt utrett, i vilken utsträckning ansvarsförsäkring faktiskt funnits eller överhuvud stått tillbuds för att täcka de skador varom är fråga, vilar alla spekulationer om reglernas preventiva effekt eller andra verkningar på lös grund.
    Förf:s akribi lämnar ibland något övrigt att önska. S. 32 n. 23 hänvisar han till »Karlgren, Skadeståndsrättsliga studier, Lund 1953», en bok som man gärna hade läst om den funnits.

Jan Hellner