Ogiltigförklarande av uppsägning till avilyttning
    Hyresregleringslagen 7 § 2 st. föreskriver att hyresgäst, vilken önskar att hyresnämnd jämlikt lagrummets första stycke skall förklara av hyresvärd verkställd uppsägning ogiltig, skall göra framställning härom hos hyresnämnden inom 14 dagar från uppsägningen eller, om hyresvärden icke därvid tydligt meddelat, att han ej önskar låta hyresgässten kvarbo, inom 14 dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen sådant meddelande. Då emellertid uppsägning kan ske utan att hyresgästen därvid erhåller del av uppsägningen — när den som sökes inteträffas i sitt hemvist, skall uppsägningen jämlikt 2 kap. 38 § och 3 kap. 36 § nyttjanderättslagen anses ha skett, då uppsägningen under hyresgästens vanliga adress avlämnats å posten samt skriftlig underrättelse om uppsägningen meddelats hans husfolk, om sådant finnes — uppkommer det i praktiken synnerligen betydelsefulla spörsmålet, huruvida i dylika fall 14-dagarsfristen skall, när i själva uppsägningsskrivelsen angivits, att avflyttning avses, räknas från det uppsägningenenligt nämnda lagrum skall anses ha skett eller först från den senare dag, då hyresgästen faktiskt erhållit kännedom om uppsägningen.
    Hyresrådet har vid flera tillfällen haft att taga ställning till spörsmålet. I utslag 13/9 1949 (O D 1120) och 27/9 1949 (O D 1237) förklarade majoriteten — 4 mot 1 — att den i 7 § hyresregleringslagen angivna tidsfristen skulle räknas från det uppsägningen, vari uttryckligen angivits att densamma avsåg avflyttning, i rek. brev avlämnats å posten, enär uppsägningen jämlikt nyttjanderättslagen 2 kap. 38 § då skulle anses delgiven hyresgästen. (Hyresgästen hade sökts i sitt hemvist, varvid varken han eller något av hans husfolk anträffats.) Den avvikande ledamoten däremot förklarade att tidsfristen borde börja löpa först från det uppsägningshandlingen kom hyresgästen tillhanda.
    I senare avgöranden har emellertid hyresrådet intagit en motsatt ståndpunkt. I utslag 5/12 1951 (YD 593) och 9/7 1957 (7B 186) har majoriteten, bestående av 4 ledamöter, förklarat att enbart uppsägning i rek.brev, vari uttryckligen angivits att uppsägningen avsåg avflyttning, icke kunde anses innebära, att hyresgästen erhållit sådant tydligt meddelande om uppsägningens innebörd, som avses i 7 § 2 st. hyresregleringslagen. I båda fallen ansåg en ledamot att tidsfristen borde räknas från det uppsägningen i rek.brev lämnats å posten, enär uppsägningshandlingen jämlikt 2 kap. 38 § nyttjanderättslagen då skulle anses vara delgiven hyresgästen, samt två ledamöter att tidsfristen borde räknas från nämnda dag, enär uppsägningen då skulle anses ha skett.
    Oaktat de båda senaste rättsfallen sålunda avgjorts till hyresgästensförmån, synes det dock ur hyresgästsynpunkt påkallat med en lagändring. Det är ju ingalunda säkert, att hyresrådets praxis icke ånyo ändras; 4 mot 3 innebär den svagast tänkbara majoritet. Ur hyresvärds-

GUNNAR MOLIN 193synpunkt är det nuvarande läget ej heller tillfredsställande. En hyresvärd, som icke kunnat uppsäga hyresgästen annat än genom rek.skrivelse, befinner sig nämligen i en brydsam situation. Känner han till hyresrådets praxis, vågar han inte hyra ut lägenheten till ny hyresgäst från den dag till vilken uppsägningen skett så länge han nämligen äro viss om huruvida hyresgästen faktiskt erhållit kännedom om uppsägningen. Om han åter hyr ut lägenheten efter 14-dagarstidens förlopptill ny hyresgäst, råkar han tydligen i en mycket prekär situation, därest den ursprungliga hyresgästen sedermera och inom 14 dagar från det han faktiskt erhållit kännedom om uppsägningen, gör framställning hos hyresnämnden om uppsägningens ogiltigförklarande och får bifall härtill.
    En rättvis lösning på problemet torde vara, att 7 § hyresregleringslagen kompletteras med bestämmelse om att, därest uppsägning skett i rek.brev (eller genom kungörelseförfarande) och däri meddelats, att uppsägningen avser avflyttning, tidsfristen börjar att löpa först från det bevis om uppsägningen ingivits till hyresnämnden på orten. Hyresvärden erhåller härigenom en bestämd terminus a quo att rätta sigefter. Hyresgästen åter har möjlighet att, själv eller genom ombud, vid resa, sjukdom och andra tillfällen, då han är borta från lägenheten, kontinuerligt hålla sig underrättad om eventuell uppsägning och sålunda bevara rätten att få uppsägningen materiellt prövad av hyresnämnden. Hyresgästen skulle ytterligare säkerställas, om det föreskrevs, att hyresnämnden vore skyldig att i såväl vanligt brev som rek.brev underrätta hyresgästen om att anmälan inkommit till hyresnämnden om att han blivit uppsagd till avflyttning. Även så borde det stå hyresgästen till buds att hos hyresnämnden anmäla ombud, som ägde att för honom mottaga meddelande om uppsägning. Slutligen bör tidsfristen i detta fall något utsträckas, förslagsvis till en månad, för att undvika, att den tid som kommer att faktiskt stå till hyresgästens förfogande för ingivande av ansökan till hyresnämnden om uppsägningens ogiltigförklarande, skall bli allt för knapp.
    Slutligen må uppmärksammas, att hyresgäst, som vill påkalla domstols prövning av yrkande om förlängning av hyresavtal jämlikt 4 § lagen d. 7 dec. 1956 om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal — vilken lag träder till, då hyresregleringslagens regler om besittningsskydd inte äro tillämpliga — har att till domstol instämma sin talan härom inom tre veckor från det han »mottagit» skriftligt meddelande om att hyresvärden fordrar att han skall avflytta. Att fatalietiden ifråga sålunda börjar att löpa först då hyresgästen verkligen mottagit meddelandet, motiveras i förarbetena med att hyresgäst, som delgivits uppsägning enligt hyreslagen utan att uppsägningen därvid överbringats till honom, eljest skulle riskera rättsförlust. Denna motivering kan uppenbarligen med lika stort fog åberopas för att fatalietiden för framställning till hyresnämnd om ogiltigförklarande av uppsägning till avflyttning skall börja löpa först från den tidpunkt, då anmaningen till avflyttning verkligen mottagits av hyresgästen. De skäl åter som ovan anförts för att hyresvärden genom anmälan till hyresnämnd bör beredas tillfälle att ifråga om fatalietiden för framställning till hyresnämnd om ogiltigförklarande av uppsägning till av

 

13—583004. Svensk Juristtidning 1958

194 OGILTIGFÖRKLARANDE AV UPPSÄGNING TILL AVFLYTTNINGflyttning tillskapa en bestämd terminus a quo, då uppsägning delgivits utan att uppsägningen därvid överbringats till hyresgästen, tala uppenbarligen även för att hyresvärden på motsvarande sätt bör beredas tillfälle att tillskapa en bestämd terminus a quo ifråga om fatalietiden för anhängiggörande av talan vid domstol enligt lagen om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal.

Gunnar Molin