GERHARD SIMSON. De kämpade för rätten. Sthm 1957. Natur och kultur. 263 s. Kr. 18,50, inb. 23,00.

 

    Då doktor GERHARD SIMSON år 1951 på tyskt förlag utgivit sitt arbete Fvnf Kämpfer fvr Gerechtigkeit, anmäldes boken i SvJT 1952 s. 236 av justitierådet NILS BECKMAN, och i samband därmed presenterades både bokens innehåll och dess författare för denna tidskrifts läsare. Arbetet har nu med föreliggande utgåva glädjande nog blivit tillgängligt på vårt språk, och det är att hoppas att det därigenom skall väcka ett ökat intresse bland svenska läsare. I anledning av den nya utgåvan skall — oaktat därmed även sker en viss upprepning — några tillägg och reflexioner knytas till den tidigare anmälan av boken.
    De fem män, vilkas liv och livsverk här skildras, tillhörde skilda nationer och skilda faser av Europas andliga utvecklingshistoria. Gemensamt för dem var en stark lidelse för rättfärdighet och humanitet, som gjorde dem till banbrytare envar inom sitt område. Att de i allmänhet hade att uträtta sina mest bestående insatser under starkt motstånd från omgivningens sida förringar icke deras betydelse. Vi lärsålunda känna den tyske rättsfilosofen och naturrättsläraren CHRISTIAN THOMASIUS, som praktiskt omsatte upplysningstidens tänkesätt i en framgångsrik kamp mot häxeriets hemsökelser. Den franske officeren och sedermera krigsministern GEORGES PICQUART fick utstå mycken smälek och förföljelse såsom varande den främste vapendragaren för revisionen av den första fällande Dreyfusdomen. Den italienske psykiatern CESARE LOMBROSO blev genom sitt arbete »L'uomo delinquente»— Förbrytarmänniskan — grundläggare av kriminalantropologien. Personliga iakttagelser av det eländiga sanitära tillståndet under det franskösterrikiska slaget vid Solferino år 1859 gav den schweiziske affärsmannen HENRI DUNANT impulsen till bildandet av Röda korset. Slutligen möter vi den norske oceanografen och polarforskaren FRIDTJOF NANSEN i hans humanitära kamp för flyktingar och krigsfångar och mot hungersnöden efter första världskriget.
    Det är ett imponerande rikt kunskapsstoff förf. här förmedlar, och åt de skilda huvudpersonerna ges en brett upplagd samhällelig och kulturhistorisk bakgrund, som gör envar av skildringarna till ett betydande tidsdokument. Om några av uppsatserna skall nämnas framför deandra, synes det ligga nära till hands att till en början stanna för förf:s ingående framställning i det första avsnittet av häxerivanvettets härjningar. De djävulska påbuden med i allmänhet obscen bakgrund i dess Magna charta, »Häxhammaren», vilket arbete utgavs 1487 av två dominikanska inkvisitorer, klavband under de båda följande seklerna kyrkans och den andliga odlingens ledande män i en mardrömsliknande psykos till dess att Thomasius från sin professorsstol i Halle genom sina stridsskrifter och sin dialektiska skicklighet fick förnuftetsröst att göra sig hörd. I vårt land ägde den sista avrättningen för häxerirum i Eskilstuna år 1704, men först år 1779 ströks hos oss straffbestämmelserna om häxeri och trolldom. Stor sympati och beundran väcker förf. hos läsaren för Dreyfusdramats okände hjälte, Picquart, för hanscourage de son opinion och för hans osjälviska arbete för Dreyfus'upprättelse, en till en början ojämn och till synes hopplös kamp, som

tvang honom själv att lämna armén för flera år. Mest inspirerat och med det lättaste och elegantaste handlaget synes förf. ha nalkats densom står oss närmast i tid och rum, Fridtjof Nansen. Förf:s livfulla berättelse om den unge naturvetenskapsmannen som av inre kraft och människokärlek växte till en stor europé och en märklig personlighet, vars egna insatser kom att bli av livsavgörande betydelse för 100 000 tals människor av skilda nationer, är i alla avseenden förtjänstfull.
    Studier av det slag, som förf. här framlägger, är icke vanliga och förf:s värdefulla och i bästa mening gedigna arbete är därför väl förtjänt av uppmärksamhet. Förutom det att förf:s lärdom och stora förtrogenhet med de skilda ämnesområdena inger djup respekt, är de olika avsnitten spännande och underhållande att läsa. Själv har förf. uppenbarligen grundligt levt sig in i de människors livsverk som han skildrar, och ständigt framträder förf:s eget engagemang för de ideal som envar av dem företräder. Förf:s talrika och insiktsfulla utvikningar, jämförelser och kommentarer gör arbetet till en lärorik och tankeväckande lektyr, som bör kunna fängsla både jurister och andra av samhällsvetenskap och historia intresserade.
    Såsom motto för boken har förf. valt en sats av filosofen Immanuel Kant: »Om rättvisan går under, så har det intet värde längre att människor leva på jorden». Sannolikt har förf. med rätta utgått från att huvudpersonerna i boken i sin verksamhet besjälats av den tankegång som kommit till uttryck i denna sats, vilken för sin tids människa måste ha framstått såsom en för evigt giltig sanning.

Sara Falk