248 YNGVE MALMQUIST    Underrättsorganisationen
    Uti en artikel i ett tidigare nummer av Svensk Juristtidning (1958 s. 84 ff) har hovrättspresidenten KNUT ELLIOT utvecklat sin syn på underrättsorganisationen och påtalat den brist på klara linjer, som under de senaste årtiondenas utveckling av frågekomplexet karaktäriserat och alltjämt karaktäriserar statsmakternas åtgöranden, samt påfordrat en fast ledning och en bestämd målsättning för fortsatt utveckling av frågan.
    Han anser att målsättningen bör vara ett fullständigt upphävande av nuvarande olikheter i domförhetsreglerna för rådhusrätt och häradsrätt. »Det gäller att taga vara på det bästa hos de båda nu bestående domstolsformerna, att om så behövs ändra och skapa nytt samt att på detta sätt få genomförd en ändamålsenlig, likformig underrättsorganisation för hela riket.» Principen för en sådan reform bör enligt Elliot vara denna: I brottmål en lagfaren domare med nämnd, i civilmål ett juristkollegium utan nämnd. Han fortsätter: »Genomförandet av dessa principer drager med nödvändighet med sig en ny domsagoindelning som ökar jurisdiktionsområdenas omfattning och i vilken även städerna medtagas. Stadsrätt och landsrätt komma att bilda ett enhetlig begrepp.»
    Det kan kanske vara av intresse att undersöka huruvida och på vad sätt en dylik reform skulle kunna med fördel genomföras i något av rikets län. Undertecknad, som sedan länge haft alldeles samma principiella uppfattning som den Elliot låtit komma till uttryck uti förenämnda artikel, har gjort en försöksindelning av Kalmar län på sätt nedan angives.
    Länet har nio domkretsar, därav tre rådhusrättsdistrikt, Kalmar, Oskarshamn och Västervik (rörande det sistnämnda föreligger redan beslut om stadens förenande med Tjusts domsaga) samt sex domsagor, Ölands; Södra Möre i vilken Nybro stad ingår; Norra Möre och Stranda; Aspelands och Handbörds; Sevede och Tunaläns (med vilken Vimmerby stad är förenad); samt Tjusts domsaga. Av dessa har Norra Möre och Stranda en synnerligen olämplig figuration och sträcker sig längs kusten från Hossmo söder om Kalmar till Döderhult norr om Oskarshamn. Sistnämnda stad torde med all sannolikhet under alla förhållanden komma att förenas med domsaga, när nuvarande borgmästaren inom några år avgår. Förutsättningarna för en rationell domstolsindelning i länet synes vara särskilt gynnsamma med hänsyn till att två häradshövdingar och de två återstående borgmästarna i länet komma att avgå under loppet av de närmaste fem åren, samt till att nyutnämnda häradshövdingar i regel torde vara skyldiga att underkasta sig ändrade förhållanden med avseende å domkretsens storlek och kansliort.
    Dessa länets nio domkretsar hava tillsammans en »fast» domarepersonal av 17 befattningshavare, vartill komma, för häradsrätternas del, avlönade notarier till ett antal av 12.
    En tillämpning av ovannämnda principer skulle medföra att domkretsarnas antal reducerades till fem med en permanent domarepersonal av 16 jämte 12 notarier. Domkretsarna skulle bli följande: 1. Kalmar-ölands domsaga, innefattande Kalmar stad, utökad med Dörby

UNDERRÄTTSORGANISATIONEN 249kommun, samt Öland, med 2 tingsställen och 2 kanslier, ett i Kalmar och ett i Borgholm; 2. Möre domsaga med tingsställe i Kalmar och Nybro samt kansli i Kalmar; 2. Oskarshamns, Stranda och Handbördsdomsaga med tingsställe i Oskarshamn och Mönsterås samt kansli i Oskarshamn; 4. Vimmerby, Sevede, Tunaläns och Aspelands domsaga med tingsställe och kansli i Vimmerby samt 5. Västerviks och Tjusts domsaga med tingsställe i Västervik och Gamleby samt kansli i Västervik. Indelningen förutsätter sådan reglering, att Ryssby och Läckeby kommuner av Norra Möre härad överföras till (Södra) Möre, att Dörby kommun överföres till Kalmar samt att Aspelands och Handbörds domsaga uppdelas å granndomsagorna. Invånareantalet skulle i runda tal bli 1. 56 000, 2. 46 000, 3. 42 000, 4. 44.000, 5. 48 000. Varje domkrets skulle få dels en »fast» domarepersonal av 3 personer utom Kalmar Öland, som skulle få 4, därav en stationerad i Borgholm som föreståndare för därvarande kansli, och dels 2 notarier (i Kalmar-Öland 4).
    Av den som »fast» domarepersonal betecknad personkadern torde, förutom chefsdomaren, en befattningshavare i varje domkrets böra innehava ordinarie tjänst i likhet med nuvarande tingsdomare, medan denandre (i Kalmar-Öland de två andra) kunde innehava karriärtjänster i likhet med nuvarande tingssekreterare.
    En fråga som Elliot icke berör, är tjänstetitlarna. Den gamla borgmästaretiteln, som numera är helt missvisande och för utlänningar förvillande — då i hela världen utom i Sverige och Finland titeln tillkommer en administrativ chefsperson och icke en domare — torde böra avskaffas och möjligen så småningom återupplivas som titel för drätselkammarens, respektive stadskollegiets ordförande. Däremot torde intetvara att erinra emot att den gamla rådmanstiteln bibehålles som beteckning å andra ledamöter av den fasta domarepersonalen än chefsdomaren. Titeln rådman har ju gammal hävd som beteckning för domare; i våra större städer äro regelmässigt rådmännen ordförande å avdelning. Genom att rådmanstiteln tages upp i detta sammanhang, kunna de besynnerliga titlarna tingsdomare och tingssekreterare helt slopas. Vad chefsdomaren beträffar torde man numera, då lagmanstiteln, som skulle hava varit den lämpligaste, upptagits av hovrätterna, icke kunna finna för honom någon annan titel med hävd än den gamla häradshövdingetiteln, som visserligen blir i viss mån oegentlig för chefsdomaren i en stad, men som väl numera blivit mer och mer en synonym för domare.
    Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan ledamöterna av den »fasta» domarepersonalen kunde lämpligen ske med arbetsordningen fören medelstor rådhusrätt som mönster. Därvid borde — något som ligger vid sidan av huvudfrågan — till domstolarna överföras över exekutorgöromålen, som nu för landsbygdens del även som för de flesta städer under landsrätt åvilar länsstyrelserna, detta enär här närmast är fråga om dömande och mindre om administrativ verksamhet.
    Den av mig ovan skisserade lösningen av domstolsorganisationen i Kalmar län synes mig visa, att förutsättningar för genomförandet av de principer, Elliot velat hävda, äro synnerligen goda såvitt länet angår, och att en reform i denna riktning skulle, om statsmakterna så ville, kunna genomföras på mycket kort tid.

Yngve Malmquist