F. K. BEUTEL. Some potentialities of experimental jurisprudence as a new branch of social science. Lincoln, Nebraska 1957. University of Nebraska Press. XVI + 440 s. $ 6,00.

 

    Huvudtesen i detta arbete är att vetenskapliga undersökningar av den typ som förekommer i naturvetenskaperna och inom sådana samhällsvetenskaper som sociologi skulle vara värdefulla för utvecklingen av rättssystemet. För att belysa detta gör förf. till en början en översikt över vetenskapliga metoder och tillvägagångssätt i allmänhet; denna del av arbetet är inte särskilt lyckad och ligger åtskilligt under den standard som ledande verk inom vetenskapsteorien har satt. Förf.har också några avsnitt om rätt och rättsvetenskap; inte heller dessa kan betecknas som särskilt givande. Det väsentliga är vad han direkt säger om de metoder som han vill se tillämpade inom juridiken och de konkreta exempel han ger.
    En undersökning efter den metod som BEUTEL rekommenderar består av flera olika delar (s. 18 f.). Man skall: 1) studera de förhållanden som en särskild rättsregel avser att reglera, 2) framställa rättsregeln exakt, 3) studera verkningarna inom samhället av regeln, 4) uppställa en hypotes som kan förklara dessa verkningar, 5) på basis härav uppställa en teori om de resultat som skulle uppstå genom tilllämpning av en liknande regel på liknande problem, 6) om analysen skulle visa att regeln är otillfredsställande, föreslå nya sätt att uppnå de resultat som önskas, 7) genomföra de nya reglerna och upprepa proceduren, 8) genom upprepade förfaranden pröva nyttan av de ändamål som ligger bakom reglerna.
    Härav framgår, att metoden inte endast innebär att man skall tillgodogöra sig natur- och samhällsvetenskapliga metoder för att utveckla rättsväsendet; man skall också använda själva lagstiftningen som ett led i experimenterandet. Mot detta är det väl skäl att opponera sig; det är varken lätt eller lämpligt att ändra rättsregler så ofta som här förutses. Vill man inte acceptera Beutels förslag på denna punkt, kvarstår dock tanken, att vetenskapliga undersökningar skall genomföras med direkt syfte att tjäna till nytta för lagstiftning, och i denna tanke— som sålunda blir föga originell — ligger väl den kärna i Beutelstes som kan vara värd att bevara.
    Beutel framför några exempel på sådana undersökningar som han anser värdefulla. Ett av dessa är kriminologiska forskningar om brottslighetens orsaker och inverkan av kriminalpolitiska medel. Om värdet av sådana forskningar torde väl enighet råda, och anledningen till att de icke är vanligare ligger väl snarare i bristande resurser än i bristande uppskattning. Ett mera intressant exempel är vad Beutel berättar om forskningar angående trafikregler, däribland om användningen av maximihastigheter, trafiksignaler av olika slag m. m. (s.

115 ff.). Det visar sig att på detta område en hel specialvetenskap har utvecklat sig i Amerika, och inom denna har man framlagt regler om hur stor trafiken bör vara för att trafikljus skall vara lämpliga, hur höga maximihastigheterna bör vara under olika omständigheter osv. Beutel säger här bl. a., att dessa undersökningar så gott som alltid genomförts av andra än jurister (ett undantag är Moore och Callahans kända undersökning, vilken hade karaktären av rättssociologisk provforskning). Han påstår vidare att dessa undersökningar genomgående byggt på statistiskt material, framför allt på uppgifter om hur olika åtgärder påverkat antalet olyckor, medan den omfattande domstolspraxis som berört reglerna alls icke begagnats. Opinionsundersökningar och undersökningar genom samtal mellan kommittéer och berörda personer avfärdar han som värdelösa för ändamålet, och han understryker i detta och i andra sammanhang vikten av att de som företager undersökningarna saknar politiskt intresse i de åtgärder som kan genomföras (s. 134 f., 158). Vad Beutel här anför har säkerligen sitt intresse, men det är svårt att undgå invändningen, att förhållandena på detta område är alltför speciella för att kunna läggas till grund för generella slutsatser. Bl. a. finnes inte här de nyssnämnda hindren mot att pröva olika konkreta åtgärder och förkasta dem som visar sig olämpliga.
    En avsevärd del av boken upptages av en beskrivning av metoderna och resultaten vid en undersökning som förf. utfört för att pröva sitt program. Undersökningen avsåg checkbedrägerier, dvs. checker utan täckning och falska checker, i staten Nebraska. Metoden skiljer sig icke i princip från den i sociologiska undersökningar brukliga, utom möjligen däri, att Beutel anser sig behöva ställa mindre krav på statistisk förfining än sociologer i allmänhet (s. 231 f.). Resultaten av undersökningen är knappast heller sensationella. Man kan visserligen— såsom Beutel gör (s. 346 ff.) — jämföra kostnaden av att hålla checkbedragare i fängelse med kostnaden av falska checker för affärslivet, men detta ger ju ingen hjälp för att bedöma hur mycket falska checker skulle kosta om icke straffhotet funnes. Med hjälp av undersökningar från andra amerikanska stater, som saknar sådant straffhot, kan emellertid Beutel här ge viss ledning (s. 352 ff.).
    Skall man försöka uppskatta betydelsen av undersökningar av det slag som Beutel gjort, är väl denna snarare att finna i prövningen av allmänt antagna åsikter än i uppseendeväckande resultat. I några fall kan man få ett någorlunda säkert belägg för vad många trodde förut. I andra fall kan undersökningen visa, att en populär tes icke kan bestyrkas genom en enkel undersökning. Detta utesluter då icke möjligheten, att tesen i fråga kan visa sig riktig vid en mera djupgående undersökning, men det tjänar som en varning mot att lägga tesen till grund för en lagstiftningsåtgärd blott därför att den är populär.
    Omsatt i mera konkreta termer innebär programmet, att det icke är försvarligt att vid lagstiftning lägga ned mycken omsorg på att fastställa tidigare rättsregler och på att formulera lagtext men försumma studiet av den verklighet som man vill reglera. Reglernas eget innehåll ger alltför liten upplysning om effektiviteten i det skydd de ger. Det lönar sig att göra en undersökning som ger några fasta hållpunk

ter i stället för att nöja sig med de uppgifter som står till buds eller med rena gissningar. Även för svenska förhållanden kan man tänka sig många sådana undersökningar. En lagstiftning om utomäktenskapliga barns ställning kan föregås av en undersökning om de förhållanden under vilka dessa barn nu lever. En lagstiftning om skadeståndsansvar och försäkring för trafikolyckor kan grundas på en undersökning, i vilken utsträckning de som drabbats av sådana olyckor nu fått ersättning och hur de eljest anpassat sig. En lagstiftning om panträtt kan föregås av en undersökning, hur olika kreditbehov nu tillgodoses. I många fall kan officiell eller särskilt framskaffad statistik ge viktiga upplysningar, men dessa kan behöva kompletteras med undersökningar efter andra metoder. Icke minst kan det vara värdefullt med undersökningar av tillståndet dels före och dels efter en lagstiftningsåtgärd. Om man fattar Beutels tes på detta begränsade sätt, förtjänar dess riktighet att understrykas.

Jan Hellner