Näringsfrihetsrådet prövade under år 1957 sex ärenden, vari näringsfrihetsombudsmannen (NO) hemställt att rådet skulle genom förhandling söka undanröja påstådda skadliga verkningar av olika uppgivna konkurrensbegränsningar. Ett av ärendena gällde en tapetfabrikant som vägrade att säljatapeter av företagets märke till en tapethandel med butiker i två olika städer. NO gjorde gällande att tapethandeln i fråga otillbörligt hindrades i sin näringsutövning, medan fabrikanten hävdade att dess uppträdande i det berörda fallet var ett led i en s. k. selektiv försäljning. Rådet biföll NO:s hemställan om förhandling, vilken pågår för närvarande. — Ett annat fall avsåg vissa bestämmelser i tandläkarförbundets stadgar, vilka hindrar medlemskap i förbundet för tandläkare, som innehar privatklinik eller sådans. k. filialpraktik, som ej skötes helt av innehavaren, ävensom tandläkare som är assistent eller vikarie hos icke medlem. NO ansåg bestämmelserna verka hämmande på utvecklingen av tandvårdsverksamhet i större skala och direkt försvåra näringsutövningen för de tandläkare som valt någon avde nämnda verksamhetsformerna. Tandläkarförbundet uppgav att bestämmelserna tillkommit bl. a. för att motverka tandvårdsverksamhet av tvivelaktig karaktär. Rådet, som ansåg att tandvårdsverksamhet i större skala i vissa fall kunde erbjuda åtskilliga fördelar och att de olägenheter, som förbundet avsett att förebygga genom bestämmelserna, kunde undvikas genom mindre ingripande anordningar, beslöt också i detta fall inleda förhandlingar. Även dessa pågår för närvarande. — I tre fall, vilka samtliga gällde leveransvägran, nämligen av smör till en snabbköpsbutik, av kolonialvaror till en annan sådan butik samt av leksakståg av visst märke till återförsäljare av leksaker, undanröjdes de av NO påtalade konkurrensbegränsningarna, innan rådet slutligt prövat om de var skadliga ur allmän synpunkt. I ett fall avslog rådet NO:s framställning. Denna avsåg vägran av tvåkontorsmaskinfabrikanter att leverera reservdelar för vissa mera komplicerade kontorsmaskiner till reparationsverkstäder som ej var knutna tillfabrikanterna. I sitt beslut angav dock rådet — som ej för närvarande funnit styrkt att olägenheterna av fabrikanternas försäljningspolitik vägde tyngre än fördelarna — att det kunde visa sig lämpligt att efter några års förlopp på nytt undersöka ifrågavarande område. — En framställning från NO om förhandling var ännu vid årsskiftet under handläggning. Den avsåg i kollektivavtal införda bestämmelser angående bl. a. minimiprissättninginom frisörbranschen.
    Som framgår av fjolårets notis rörande rådets verksamhet under år 1956 (SvJT 1957 s. 298) beslöt rådet inleda förhandlingar i ett ärende som avsåg det s. k. annonsbyråsystemet. Dessa förhandlingar pågick under år 1957 och föranledde ett stort antal överläggningar och sammanträden samt åtskillig skriftväxling. Förhandlingarna, som avslutades först i mars innevarande år, ledde till att rådet beslöt avskriva ärendet, sedan tidningsutgivareföreningen och annonsbyråerna gått med på att göra olika uppmjukningari systemet. Bl. a. skulle auktorisationsfrågor handhas av en nämnd medföreträdare även för annonsörerna, och ordförande i nämnden skulle vara

h346 NOTISERopartisk person i domareställning. Annonsbyrå skulle få rätt att samarbetamed fristående reklamkonsult och ge denne andel i provision. Vidare skulle det genom inrättande av en s. k. expeditionscentral bli möjligt för annonsör som till centralen inlämnade färdigt annonsmaterial att få viss nedsättning i gällande annonspriser. I sitt avskrivningsbeslut uttalade rådet att, därest det, sedan åtgärderna fått verka under rimlig tid, skulle visa sig att det praktiska resultatet icke motsvarade vad som avsetts med ändringarna, en omprövning borde ske.
    Ett annat ärende av omfattande och komplicerad art avsåg en framställning från bokförläggareföreningen om dispens från bruttoprisförbudet ifråga om handeln med böcker. Tidigare hade interimistisk dispens lämnats i avvaktan på en av rådet föranstaltad utredning av frågan under ledningav professorn Ulf af Trolle. Sedan denna mycket omfattande utredningunder året färdigställts och överlämnats till rådet hölls som förberedelse till ärendets offentliga handläggning ett antal överläggningar och sammanträden med sökanden och andra av saken berörda intressenter. Slutligt beslut i ärendet har fattats d. 21 maj 1958. Det innebar att dispens beviljatst. o. m. år 1962. Som förutsättning angavs emellertid att olika uppmjukningar skulle ske i nu gällande konkurrensbegränsningar inom branschen. Sålunda borde, bl. a., bokhandlare lämnas rätt att bevilja visst slag avåterbäring. Vidare borde prisgränsen höjas till 10 kronor för de böcker som är undantagna från den egentliga bokhandelns ensamrätt. Frågor rörande rabatter m. m. vid försäljning av undervisningslitteratur skulle hänskjutas till särskilda förhandlingar mellan berörda parter.
    Rådet biföll en framställning från Svenska Atomförsäkringspoolen om dispens i fråga om försäkringspremier från förbudet att överenskomma om samråd eller annan samverkan före avgivande av anbud. Yttrande hade i detta fall, förutom från NO, inhämtats från försäkringsinspektionen.
    Rådet, som sedan d. 1 jan. 1957 stått under ordförandeskap av f. d. regeringsrådet Frank Öhman, höll under år 1957 23 sammanträden, av vilka 3 var offentliga.
    Näringsfrihetsrådets och ombudsmannaämbetets för näringsfrihetsfrågorbeslut och utlåtanden m. m. refererades till och med år 1956 i tidskriftenNäringsfrihetsfrågor. De refereras numera från och med år 1957 i den avstatens pris- och kartellnämnd utgivna tidskriften Pris- och kartellfrågor.

B.-H. K.