HANS MEIJER. Kommittépolitik och kommittéarbete — Det statliga kommittéväsendets utvecklingslinjer 1905—1954 samt nuvarande funktionoch arbetsformer. Akad. avh. Lund 1956. Gleerup. XVI + 364 s. Kr. 30,00.

    Många av denna tidskrifts läsare äro eller ha varit inkopplade i det statliga utredningsväsendet. Det kan därför vara motiverat att här på några rader omnämna HANS MEIJERS avhandling om det svenska kommittéväsendet. Den inledes med en översikt över dettas utveckling under femtioårsperioden 1905—1954. Meijers arbete kan i denna del ses som en fortsättning på HESSLÉNS doktorsavhandling av 1927 om kommittéväsendet intill 1905. Härpå följer en detaljredogörelse för vissa ur olika synpunk-

ter mera intresseväckande utredningar. Meijer redovisar därefter verksamheten i en utredning från dennas tillsättande till dess betänkandet avgivits. I ett avslutande avsnitt behandlas den kritik och de reformsrävanden rörande kommittéväsendet, som framkommit i den allmänna debatten.
    För dem, som inifrån följt det svenska utredningsmaskineriet, innehåller kanske icke arbetet så mycket nytt. Snarare ger det anledning till igenkännande. Detta förhållande förringar icke arbetets värde. Det är otvivelaktigt nyttigt att materialet på detta sätt blivit samlat. Särskilt då det gäller kommittéernas tillkomst och arbetssätt saknas skrivna källor; materialet har därför måst anskaffas genom intervjuer med personer, som varit sysselsatta inom utrednigsapparaten. Med hänsyn till den stora betydelse försvenskt samhällslivs utveckling, som utredningarna haft, ha och säkerligenkomma att få, är det en angelägen uppgift som Meijer fullgjort. Trots att avhandlingen som sagt icke innehåller några revolutionerande resultat, är den förtjänt av närmare studium.
    I den stora anhopningen av fakta har kanske ett och annat fel insmugit sig. Alfred Petrén betecknas (s. 58) såsom liberal förstakammarledamot 1913, av vilket förhållande vissa slutsatser dragas. I själva verket satt han i nämnda kammare såsom socialdemokrat; en förväxling med Bror Petrén, vilken vid nämnda tid representerade liberala samlingspartiet i samma kammare, torde ha ägt rum. Det kan tilläggas, att boken är synnerligen lättläst och lämpar sig väl såsom fritidsläsning för den intresserade.

G. P.