POUL ANDERSEN. Dansk Forvaltningsret. Tredje udgave. Kbhvn 1956. Gyldendal. 661 s. Dkr. 58,00, inb. 69,00.

 

    Efter fyllda 70 år har POUL ANDERSEN i år lämnat sin lärostol vid Köpenhamns universitet. Han har därvid firats med bl. a. en festskrift, som kommer att anmälas särskilt i SvJT. Här skall blott erinras om att Poul Andersens grundläggande monografiska framställning av den danska förvaltningsrätten nyligen utkommit i sin tredje upplaga.
    Även om just på förvaltningsrättens område svenskt och danskt förete djupgående olikheter, finns det dock mycket att hämta även för praktiskt verksamma svenska jurister i Poul Andersens arbete. Problemställningarna äro i båda länderna ofta desamma, och den danska lösningen av en fråga kan ej sällan tjäna till vägledning, då vi i vårt land ställas in förlikartade spörsmål. Icke minst värdefullt ur svensk synpunkt är att Poul Andersen i så betydande grad hänvisar även till svensk litteratur och svenska rättsfall. Den nya upplagan har självfallet förts à jour i alla sådana avseenden.
    Det är tacknämligt att kunna konstatera, att även inom förvaltningsrätten de nära kontakterna mellan nordiska rättsvetenskapsmän burit så riklig frukt. På icke så få områden inom den offentliga rätten går för närvarande utvecklingen i de nordiska länderna, om ock långsamt, i riktning mot ökad likformighet. Det är även ur denna synpunkt önskvärt, att så många svenska jurister som möjligt, vilka ha anknytning till förvaltningsrätten, göra sig förtrogna med detta danska standardverk på området.

G. P.

 

Jahrbuch für öffentliches Recht der Gegenwart. Utg. av GERHARD LEIBHOLZ. Neue Folge. Bd 6. J. C. B. Mohr (Paul Siebeck ). Tübingen 1957. 404 s. DM 48,00.

 

    Den tyska årsboken för offentlig rätt, vilken efter kriget utges såsom Neue Folge av prof. GERHARD LEIBHOLZ (Göttingen), har redan omnämnts två

LITTERATURNOTISER 447gånger i denna tidskrift med erkännsamma omdömen (SvJT 1956 s. 195 och 1957 s. 275). Publikationen utmärkes för sin objektivitet, sin höga nivå och sin mångsidighet. Dessutom brukar årsbokens avhandlingar och i synnerhet de gedigna redogörelserna för den utländska rättsutvecklingen inte endast vara intressanta utan även lättlästa. Detta torde bl. a. bero på att utgivaren och författarna inte åsyftar att upprätta en skiljemur mellan statsrätt och politik. Tvärtom skildras varje statsrättslig lagstiftningsakt av vikt mot bakgrunden av politiska faktorer eller händelser och varje politiskt fenomen som anses relevant analyseras i fråga om sin statsrättsliga effekt. På så sätt belyses inte bara växelverkan mellan politik och offentlig-rättslig lagstiftning, utan vid sidan av kunskaper om den stadgade statsrätten förvärvar man också insikt i den oskrivna. Detta förutsätter att de krafter som är verksamma bakom lagstiftningen utredes och att de tendenser som karakteriserar den politiska utvecklingen undersökes. Med andra ord: läsaren kanmed lagstiftningen som grundval förstå det främmande landets statspolitiska verklighet.
    I den nya volymen redogör prof. JAN MAGNUS JANSSON (Helsingfors) för den finska och prof. FELIX ERMACORA (Innsbruck) för den österrikiska statsrättsutvecklingen. I ingendera framställningen döljes de svårigheter somför dessa »neutrala» länder uppkommit genom världspolitiken. Den sistnämnda uppsatsen kompletteras med 1955 års pakt mellan de tidigare ockupationsmakterna betr. »Die Wiederherstellung eines unabhängigen unddemokratischen Österreich» samt med texten av andra mellanstatliga avtalangående Österrike.
    I andra vidlyftiga avhandlingar dryftas dels vissa statsrättsliga probleminom den västtyska förbundsrepubliken och dess delstater (däribland den danska minoritetsfrågan i Schleswig-Holstein) och dels den på sista tiden förså många demokratiska länder juridiskt och politiskt lika betydelsefulla »Verfassungsrechtsprechung». Härmed menas ordinarie högsta domstolars eller särdomstolars utslag, i vilka konstitutionella stadganden tolkas eller frågan prövas huruvida viss lagstiftningsnorm strider mot grundlagsföreskrift och konstitutionell princip eller ej. I några länder tycker man att sådan procedur, som har amerikansk förebild, är oumbärlig i en demokratisktstyrd rättsstat. Erfarenheterna är emellertid varierande, det har ofta visat sig utomordentligt svårt för domaren att avgöra tvistefrågor som främst har politisk innebörd eller räckvidd.
    Doc. GAETANO SCIASCA (Rom) analyserar ingående den italienska konstitutionsdomstolens praxis. Denna domstol stiftades enligt 1947 års italienska författning (art. 134—137) och var snabbt i fullt arbete. Domstolensutslag, som rörde mycket olika problem och främst gällde konflikter mellan statens organ eller konkretiseringen av de i konstitutionen garantera de medborgerliga rättigheterna, är ofta mycket instruktiva och visar intressanta paralleller med verksamheten av den västtyska Verfassungsgerichtshof i Karlsruhe. Åtminstone var frågeställningar och trångmål ofta desamma.
    Prof. EDWARD MCWHINNEY (Toronto) redogör på ett givande sätt för dencanadensiska Supreme Courts uppgift såsom grundlagens väktare. Sedan 1949är Canadas högsta domstol sista instans i dessa frågor. Samma år undanröjdes nämligen den tidigare föreliggande möjligheten att låta ompröva Supreme Courts utslag på detta område av Privy Council, den högsta domstolen inom Commonwealth. Därmed började en ny utvecklingslinje för den juridiska normkontrollen i Canada.

G. S.