International Law Association's 48:e konferens. Vid sin 48 :e konferens i New York d. 1—7 sept. 1958 hade International Law Association ett mycket omfattande program. Liksom vid närmast föregående konferens (se SvJT 1957 s. 42 f) voro flera öststater representerade, och bland deltagarna syntes företrädare för samtliga kontinenter utom Australien, Om de politiska ideologierna i vissa fall återspeglades i ståndpunktstagandena till de frågor som hade politisk anstrykning, måste det också påpekas, att meningsbrytningarna i de flesta fall voro av juridisk karaktär. Ännu vid avslutningssammanträdet kunde man se amerikaner och sovjetryssar i broderlig sämja gå på samma linje.
    Det kanske viktigaste ämnet med politisk färg var frågan om nationalisering — i ordets vidaste bemärkelse — av främmande egendom. I den mycket livliga diskussionen hyllade de flesta deltagarna från västerländsk synpunkt hävdvunna principer, såsom att nationalisering utan tillfredsställande ersättning vore folkrättsstridig och att stater vore förpliktade att hålla ingångna koncessionsavtal. Företrädare för stater med nyvunnen självständighet vittnade om de svårigheter det medförde för en sådan stat att vara belastad med omfattande koncessioner, upplåtna av det tidigare moderlandet, och framhöllo, att det kunde visa sig nödvändigt att i förtid upphäva sådana koncessioner. Koncessionsavtal som ingåtts efter den nya statens frigörelse skulle däremot hållas. Från öststatshåll framfördes, dock utan anslutning från andra läger, teorien att erkännande av en stat innebure ett godtagande av de åtgärder som denna stat suveränt vidtagit. Från svensk sida uppträdde i debatten prof. T. Gihl med ett uppmärksammat inledande diskussionsinlägg, dr jur. Tatiana Guldberg, konferensens enda kvinnliga talare,

620 NORDISKT OCH INTERNATIONELLTsom betonade de bakom frågeställningarna liggande realiteterna, samt docenten L. Hjerner, vilken i ett konstruktivt inlägg framhöll att de kapitalexporterande och de kapitalkrävande ländernas i längden i mycket sammanfallande intressen borde medföra internationell samverkan på mer eller mindre försäkringsbetonad basis. Konferensen antog till sist med betydande majoritet en resolution, enligt vilken ämnet borde ytterligare studeras av den för ändamålet redan tidigare tillsatta kommittén. Vissa principer, närmastde som här förut betecknats såsom från västerländsk synpunkt hävdvunna, ansågos dock böra vara grundläggande för det fortsatta arbetet.
    Ett från föregående konferens kvarstående ämne av folkrättslig natur och stor praktisk betydelse rörde utnyttjandet av vattnet i internationella floder. Den för ämnets behandling tillsatta särskilda kommittén, i vilken advokaten T. Zetterlöf ingick, framlade efter mycket arbete ett resolutionsförslag, som konferensen antog. I denna resolution, som kan sägas omfatta det varom enighet eller praktiskt taget enighet rådde, uppställdes fyra godtagna folkrättsliga principer och tio rekommendationer för staternas handlande.
    Frågan om revision av Förenta Nationernas stadga hade sedan föregående konferens blivit ytterligare utredd. Diskussionen i ämnet visade sig dock icke heller denna gång kunna leda till något resultat av värde, ehuru flera intressanta inlägg gjordes. Från svensk sida uppträdde hovrättsassessor C. Nordström med en kritisk analys av vissa i debatten använda begrepp och ifrågasatte det realistiska i att behandla frågan ur enbart rättslig synvinkel. Ett överraskande framlagt och från juridisk synpunkt illa underbyggt förslag, att konferensen skulle i en resolution uttala sig för att FN omedelbart skulle inrätta en »Peace Force and Observer Corps», kom sedan att i viss mån snedvrida diskussionen. Ehuru prof. H. Eek på ett övertygande sätt framhållit svagheterna i det framlagda förslaget och varnat för att associationen gjorde uttalanden utom sitt kompetensområde, rekommenderade majoriteten av den sektion som handlade ärendet associationen att antaga resolutionsförslaget. Associationens råd, där advokaten N. Berglund företräddede svenska intressena, avrådde emellertid från ett sådant steg, och efter enstundtals överhettad debatt blev förslaget slutligen underkänt. Frågan om stadgan skulle emellertid vidare studeras till nästa konferens.
    Av övriga folkrättsliga frågor under diskussion må här nämnas blott frågan om staternas suveränitet i rymden utanför luftrummet. Man ansåg sig ha rätt att vänta, att det pågående utforskandet av delar av världsrymdeninom en snar framtid skulle leda till resultat, som tilläte ett säkrare bedömande av hithörande spörsmål. I avbidan härpå begränsade sig associationen till att uppfordra FN och andra internationella organ att studera deproblem som vore förbundna med att världsrymden utnyttjades.
    I detta sammanhang må nämnas, att associationen beslöt att på sitt program upptaga de rättsliga synpunkterna på atomkraftens användning.
    Några överläggningsämnen hörde hemma inom den internationella privaträtten. Kommittén rörande vissa internationella förhållanden på familjerättens område hade ännu ej lyckats åstadkomma något nytt förslag beträffande vårdnaden om barn. Däremot hade av vederbörande kommitté utarbetats förslag till konvention rörande tillämplig lag i fråga om vissa internationella förhållanden rörande bolag. Detta förslag blev i huvudsak godtaget, menkommitténs arbete skulle fortsätta.
    I fråga om verkställighet av utländska domar antogs efter en intressant

NORDISKT OCH INTERNATIONELLT 621diskussion, i vilken prof. Eek deltog, en resolution som underkände kravet på ömsesidighet såsom villkor för sådan verkställighet. I övrigt skulle fråganvidare studeras.
    Kommittén rörande internationella valutafrågor hade, under medverkan av docenten Hjerner, särskilt ägnat sig åt internationella skadeståndsbetalningar, varvid den skadelidandes intresse av att erhålla för honom användbar valuta ansetts böra främst beaktas. Vissa av kommittén framlagda riktlinjer för det fortsatta arbetet godkändes.
    Till sist må nämnas, att associationen dryftade även frågan om brott ombord å luftfartyg — ett ämne som tidigare behandlats bl. a. vid den sjundeinternationella straffrättskongressen i Athen hösten 1957 (se SvJT 1957 s. 669 f) och som nu framkallade inlägg egentligen blott av medlemmar av eninom Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) för frågans studium tillsatt underkommitté — och ett förslag om inrättande av en fast internationell domstol för luftprivaträttsliga tvister. Debatten i det senare ämnet inleddes av hovrättsrådet K. Sidenbladh, som ansåg förslaget verklighetsfrämmande och alltför vittgående. Förslaget utsattes härefter för ytterligare kritik och blev slutligen helt förkastat, men frågan skulle vidare utredas.
    Associationens 49 :e konferens är avsedd att hållas 1960 å plats som ännu ej blivit bestämd.

K. S.