Förslag till lag om rättegångshjälp. Rättegångskommittén har till chefen för justitiedepartementet överlämnat betänkande d. 20 nov. 1958 med förslag till lag om rättegångshjälp m. m. (SOU 1958:40). I betänkandet föreslås en sådan reform av den processuella rättshjälpen, att denna öppnas för en vidgad personkrets. De ledande synpunkterna vid utarbetandet av förslaget ha varit, att ingen av ekonomiska skäl skall vara utestängd från möjligheten att taga till vara sina intressen inför domstol men att envar som har egna resurser skall bidraga till rättegångskostnaderna efter förmåga.
    Lagen d. 19 juni 1919 om fri rättegång föreslås skola upphävas och ersättas av en lag om rättegångshjälp.
    Villkoren för erhållande av rättegångshjälp skola enligt förslaget i första hand anknytas till partens ekonomiska förhållanden, främst hans inkomst och försörjningsbörda. Part, vars årsinkomst överstiger visst belopp, för ensamstående 7 000 kr., skall vara skyldig att i förväg, innan han må åtnjuta rättegångshjälp, till statsverket erlägga ett kostnadsbidrag. Kostnadsbidragets storlek skall enligt i lagen angivna grunder bestämmas med hänsyn till partens inkomst och försörjningsbörda. Överstiger parts årsinkomst visst belopp, för ensamstående 15 000 kr., skall han i regel ej kunna få rättegångshjälp. Undantag från denna gräns stadgas dock för det fall, att partens kostnader för rättegången måste antagas bli så betydande att han saknar möjlighet att utan rättegångshjälp behörigen tillvarataga sina intressen däri. Med årsinkomst skall avses all den inkomst, för år räknad, som parten beräknas åtnjuta vid tiden för ansökan om rättegångshjälp.
    Är på grund av förmögenhet eller skuldsättning eller annan särskild omständighet parts förmåga att gälda rättegångskostnad väsentligt ökad eller minskad, skall avvikelse kunna ske från de ovan berörda grunderna för bestämmande av skyldigheten att utgiva kostnadsbidrag, dettas storlek och den föreskrivna inkomstgränsen för möjlighet att erhålla rättegångshjälp.
    Vid prövningen av begäran om rättegångshjälp skall i regel någon uppskattning av processkostnadernas sannolika storlek ej ske. Beräknar parten att processkostnaderna ej överstiga det kostnadsbidrag han med hänsyn till sina ekonomiska villkor skall betala, antages han föredraga att processa på egen bekostnad. Från denna regel finnas dock ett par undantag, varav det ena — att parten befinner sig ovanför den föreskrivna ekonomigränsen —berörts här ovan.
    Vad parten erlagt i kostnadsbidrag skall, oavsett målets utgång, tillfalla staten. Överstiger kostnadsbidraget statens utgifter för rättegången, skall överskottet återbetalas till parten. I övrigt kan parten enligt allmänna regler om rättegångskostnad få ersättning för kostnadsbidraget av motpart.

 

1 Vid denna redogörelses utarbetande har hovrättsfiskalen GUNNAR DANIELSON medverkat.

FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET 115    Prövningsmyndighet skall vara processdomstolen. Part som vid lägre rätt åtnjutit rättegångshjälp skall, om talan därifrån fullföljes till högre rätt, utan särskild ansökan vara berättigad till sådan förmån jämväl i den högre rätten. Innan förmånen må åtnjutas i den högre rätten, skall det dock åligga part, som vid den lägre rätten erlagt kostnadsbidrag, att ånyo gälda sådant bidrag med lika stort belopp.
    Förmånerna vid rättegångshjälp skola vara i huvudsak desamma som de vilka nu tillkomma part med fri rättegång.
    Part som åtnjutit rättegångshjälp skall vid målets avgörande förpliktas att återgälda statsverket dess kostnad för rättegångshjälpen, efter avräkning averlagt kostnadsbidrag, i den mån icke motpart eller annan ålägges återbetalningsskyldighet. Möjlighet skall dock finnas att jämka ersättningens storlek med hänsyn till partens ekonomiska villkor. Vidare skall indrivningsmyndigheten äga medgiva avbetalning av ersättningen i särskilda poster. — Har tilltalad åtnjutit rättegångshjälp i mål, vari åklagare för talan, skola i stället för nu berörda regler rättegångsbalkens bestämmelser om återbetalningsskyldighet gälla.
    I betänkandet föreslår kommittén också vissa andra reformer; bl. a. föreslås ökade möjligheter för tilltalad, som frikännes, att av allmänna medel erhålla ersättning för rättegångskostnad.
    Kommittén beräknar, att statens årliga kostnader för den processuella rättshjälpen, om den föreslagna reformen genomföres, bli cirka 2 milj. kr. högre än de nuvarande kostnaderna, som uppgå till omkring 3,5 milj. kr.


R. L.