FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET 117    Förslag till uranlag. Justitierådet Hugo Digman, som haft i uppdrag att verkställa en översyn av lagstiftningen om fyndigheter av uranhaltigt mineral m. m. (se SvJT 1958 s. 114), har d. 18 dec. 1958 avlämnat betänkande i ämnet (SOU 1958:41). Förslaget innebär i stora drag följande.
    Nuvarande bestämmelser i ämnet, upptagna i 9 kap. stenkolslagen, upphäves och ersättes med en särskild lag, kallad uranlagen. Med denna lag avses att reglera rätten att för utvinnande av uran eller uranförening undersöka och bearbeta fyndighet av uranhaltigt mineral. Med uran likställes torium. Däremot upptages ej beryllium, vilket sålunda åter blir oreglerat och faller under jordägarens direkta rådighet. Den föreslagna uranlagen bygger på koncessionssystemet men utformningen anknytes i största utsträckning till gruvlagens regler. I uranlagen skiljes mellan undersökningstillstånd och koncession. Undersökningstillstånd avser undersökning, koncession bearbetande av en fyndighet. Förslaget är utformat med tanke på att undersökning i största möjliga utsträckning skall kunna ske utan undersökningstillstånd. Sålunda får jordägaren utan tillstånd göra undersökningsarbete på sin mark. Han kan också överlåta denna rätt på annan. För prospektering som ej inkräktar på jordägarens rätt kräves ej ens medgivande av jordägaren. Vidare föreslås att den som har gruvrätt (inmutning eller utmål enligt gruvlagen eller koncession enligt stenkolslagen) skall utan undersökningstillstånd få göra undersökningsarbete på sitt gruvområde i den mån han ej kommer i kollision med jordägarens rätt; i sistnämnda fall räcker det med överenskommelse med jordägaren. Syftet med bestämmelserna om undersökningstillstånd är dels att bereda möjlighet till undersökningsarbete i fall där överenskommelse med jordägaren ej kan åstadkommas och dels att skapa ett skydd för den som vill göra undersökningsarbete på visst område att få göra detta arbete ostörd av andra. Genom särskilda bestämmelser i lagförslaget får innehavare av gruvrätt i stort sett ett sådant skydd utan att ha undersökningstillstånd.
    Ett nytt institut föreslås bli upptaget i uranlagen, nämligen fyndanmälan. Sådan anmälan kan få betydelse för rätten att få undersökningstillstånd eller koncession i konkurrens med annan. Fyndanmälan kan även beräknas få användning som bevismedel för ersättningsanspråk av upptäckare av fyndighet.
    Enligt förslaget till uranlag skall ärenden enligt lagen handläggas inom bergsstaten. Ansökningar och anmälningar skall ingivas till bergmästaren, som skall föra ett särskilt uranregister. Frågor om undersökningstillstånd skall avgöras av kommerskollegium, medan beslut om koncession meddelas av Kungl. Maj:t.
    Maximiarealen för såväl undersökningstillstånd som koncession föreslås till 100 hektar mot nuvarande 1 600 hektar. Ersättningsfrågor skall avgöras enligt de principer som gäller enligt gruvlagen. Avgäld skall utgå till jordägaren i regel enligt de bestämmelser som gäller enligt gruvlagen; förekommer uran tillsammans med alunskiffer, skall dock reglerna om avgäld för sådan fyndighet tillämpas även på uran.
    Frågan om rätten till ersättning åt upptäckare regleras ej närmare i lagen, men principen om rätt till ersättning kommer till uttryck. Den som upptäckt uranfyndighet är berättigad att, om annan får koncession, av denne få skälig gottgörelse. Parterna får emellertid själva träffa uppgörelse om beloppet. Kan överenskommelse ej träffas, får frågan i vanlig ordning avgöras av domstol eller, om parterna enas därom, genom skiljemannaförfarande enligt lagen om skiljemän.

S. R.