Sverre Grette avled d. 25 jan. 1958. Ett halvår tidigare hade han vid fyllda 70 år avgått från sin post som justitiarius i Norges Høysterett.
    Grette blev tidigt tagen i anspråk för krävande lagstiftningsuppdrag i justisdepartementet och deltog i flera omgångar i gemensamt nordiskt lagsamarbete av familjerättslig och förmögenhetsrättslig art. Han har vidare varit høyfjellsdommer och høyesterettsdommer samt vid sidan därav bland annat medlem av den norska arbetsdomstolen. Under sista världskriget och den tyska ockupationen avgick han i likhet med sina kolleger i Høyesterett och återinträdde efter krigets slut i ämbetet. Justitiarius blev han 1952
    Grette åtnjöt ett utomordentligt anseende som lagstiftare och domare. För en vidare krets av svenska jurister — åtminstone såvitt rör den yngre generationen — har han kanske blivit mest känd som ordförande i den norska lokalstyrelsen för de nordiska juristmötena. Alla som deltogo i Oslomötet 1954 minnas därifrån hans förnämliga ledning och intagande person. Vid sin bortgång hade Grette också nyligen blivit huvudredaktör för den rättsfallssamling som skall utgivas gemensamt för de nordiska länderna. Det var endast ett av de många uppdrag som skulle fylla hans arbetsdag efter uppnådd pensionsålder.
    Med sitt försynta väsen var Grette en mycket auktoritativ personlighet som ingav obetingat förtroende. Hans omdöme föll alltid lugnt, fint nyanserat och väl motiverat. Fastheten var förenad med ett lättlynne och en blid anspråkslöshet som vann allas hjärtan. Hans sätt att uttrycka sig var också lika okonstlat och naturligt i högtid som i vardag. Det är ett nöje att läsa hans vota i Høyesterett liksom allt annat som flutit ur hans penna.
    Så snart tillfälle gavs sökte Grette vederkvickelse i skog och mark, vid kusten eller på fjället. Framför allt älskade han nog att vistas i sin hytte på sätern i Valdres, att därifrån vandra över vidderna och bestiga topparna för att slå sig ned vid lägerelden, att fiska och skida. Många äro också de vänner som Sverre och Ragnhild Grette där med sin stora gästfrihet tagit emot för en glad och otvungen samvaro.
    Vid sjuttio år var han alltjämt till sinnet som en yngling och tillsynes kroppsligen lika spänstig. Men kanske hade, trots allt, ansvaret för domarvärvet som han djupt kände och den stora arbetsbördan tagit mer på hans kroppskrafter än han själv eller någon annan anade. När han söndagen den 25 januari i år tillsammans med några vänner

gick på skidtur i markerna norr om Oslo — i strålande sol över snön — segnade han plötsligt ned och var död, utan varsel eller ett ord till följeslagarna.
    Sverre Grette hade ännu så mycket att ge. Hans plötsliga bortgång blev ett hårt slag för hans närmaste och till mycket stor saknad för alla hans vänner.

Gösta Walin