LITTERATURNOTISER 191AXEL L:SON ALARIK. Kronans gruvrättigheter enligt gruvlagen och deras utnyttjande. Uppsala 1958. Almqvist & Wiksell. 20 s. —. Meddelanden från Svenska gruvföreningen nr 87 vol. 6.
    När gruvlagen tillkom 1938 var den mest omtvistade frågan jordägareandelens utbytande mot en kronoandel. I viss mån förbryllande var det kanske att förslag därom framlades av justitieminister K. G. Westman.
    I propositionen gjordes en del uttalanden om hur man tänkte sig att bestämmelserna om kronoandel skulle tillämpas. I vissa fall borde kronan inträda och utöva sin hälftenandelsrätt. Stundom kunde det befinnas lämpligast att kronan utarrenderade sin andel till inmutaren på samma sätt som ofta skedde med kronans jordägareandel i äldre gruvor. I vissa fall kunde det ifrågakomma att kronan skaffade sig ensamrätt genom att inlösa inmutarens andel. Slutligen erinrades om att det uppenbarligen ej förutsattes att kronan skulle utnyttja sin rätt till kronoandel i alla uppkommande situationer.
    Disponent ALARIK har, efter avslutandet av sin verksamhet som företagschef inom bergsbruket, verkställt åtskilliga värdefulla utredningar rörande för bergsbruket betydelsefulla frågor. Dessa utredningar ha sitt särskilda värde genom att Alarik förenar ingående kännedom om gruvnäringens tekniska och affärsmässiga betingelser med omfattande kunskap om författningsbestämmelser, även sådana av äldre datum. I den lilla intressanta uppsats varom här är fråga redogör Alarik för tillkomsten av kronoandelen sett ur gruvnäringens synpunkt och för vad sedermera förekommit rörande tilllämpningen av bestämmelserna om kronoandel. För det vanligast förekommande fallet att kronan utarrenderar sin kronoandel belysas med praktiska exempel problem som kunna uppkomma i sådant sammanhang. I ett särskilt avsnitt behandlas begreppet regelbunden brytning, som onekligenär så pass obestämt att viss osäkerhet kan uppkomma i tillämpningen.

H. D.

 

WILLIAM HEMBERG och OSKAR SILLEN. Bokföringslagen. 5:e uppl. Sthm 1958. Norstedts. 180 s. Inb. kr. 16,50.
    Föreliggande upplaga av f. d. revisionssekreteraren WILLIAM HEMBERGS och prof. OSKAR SILLÉNS kommentar till bokföringslagen överensstämmer till sitt innehåll i stort sett med föregående upplaga (anmäld i SvJT 1953 s. 735). Komplettering har emellertid skett med vissa skatterättsliga författningar m. m. av betydelse för bokföringsplikten. Här märks bl. a. de bestämmelser som hänger samman med den i 1956 års taxeringsförordning införda skyldigheten för deklarationspliktig att lämna uppgifter till ledning icke endast för egen utan även i viss utsträckning för annans — t. ex. affärsförbindelses — taxering.
    Nytillkomna rättsfall från högsta domstolen och regeringsrätten redovisas, och liksom tidigare upplagor avslutas även denna med bokföringsanvisningar och formulär till dagbok, kassabok, m. m.

S. F.

 

ANDERS HEDSTRÖM. Vittnesmål. Sthm 1958. Forum. 62 s. Kr. 4,85.

 

BRITTA HELANDER-HÖRNLUND. Skilsmässa. Ib. 58 s. Kr. 4,85.

 

GÖRAN LUTERKORT. Underhållsplikt. Ib. 59 s. Kr. 4,85.
    I en serie, kallad »Jag och min rätt» och vilken säges skola omfatta »Praktiska handböcker för var och en om lagar och förordningar», föreligger här

192 LITTERATURNOTISERde tre första volymerna. Hovrättsassessorn ANDERS HEDSTRÖM behandlar i det förstnämnda arbetet vittnets och vittnesutsagornas plats i en rättegång, och han vänder sig enligt förlagsreklamen till envar som har att deltaga i en sådan som part eller som vittne. Helt riktigt uttalas, att det är viktigt att den som kallats att vittna vet vad som fordras av honom och vad han i sin tur har rätt att fordra. En motsvarande karaktäristik kan givas åt advokaten BRITTA HELANDER-HÖRNLUNDS arbete om hemskillnad och äktenskapsskillnad. Däri lämnas även redogörelse för vissa internationella frågor rörande dessa förfaranden även som för reglerna om bodelning samt om vårdnaden av barn och om umgängesrätten. Den tredje volymen, vars förf. är advokaten GÖRAN LUTERKORT, har ett mer omfattande innehåll än vad titeln synes angiva. Det största utrymmet upptages av en redogörelse för den familjerättsliga underhållsplikten men upplysning lämnas även om utmätning och införsel för tillgodoseende av rätten till underhåll även som för olika former av underhållsbidrag från samhällets sida samt för underhållsbidrag ur kvarlåtenskap.
    Alla tre volymerna torde på ett tillfredsställande sätt fylla sina resp. ändamål, och särskilt de två sistnämnda är lättlästa och överskådliga. Att anm. med den största behållningen lagt ifrån sig volymen om underhållsplikt beror delvis på att i denna förekommer — om än alltför sparsamt — hänvisningar till aktuella lagrum. Frånvaron av dylika hänvisningar i de båda förstnämnda volymerna synes — tvärtemot vad förf. sannolikt avsett därmed — försvåra tillägnandet; lagens ord särskiljes ibland inte klart från förf.:s egen kommentar.

S. F.