FESTGABE FUR ALEXANDER N. MAKAROV der Zeitschrift für ausländisches öffentliches Recht und Völkerrecht. Bd 19. Stuttgart och Berlin 1958. W. Kohlhammer. 605 s.

 

FESTGABE FUR ALEXANDER N. MAKAROV der Zeitschrift für ausländisches undinternationales Privatrecht (Rabels Zeitschrift) årg. 23 Berlin och Tübingen 1958. de Gruyter och J. C. B. Mohr (Paul Siebeck). 457 s.

 

    Att en framstående jurist på sin 70-årsdag hedras av sina ämbetsbröder med en festskrift är ingalunda ovanligt, men att honom samtidigt tillägnas två olika festskrifter av vilken den ena omfattar privaträtt och den andra offentlig rätt torde förutsätta att jubilaren hör till eliten bland den internationella rättens specialister. Så är i själva verket fallet med ALEXANDER NIKOLAJEVITCH MAKAROV, vilken sedan länge hör till Europas stora auktoriteter på den internationella rättens område. Vitrysk flykting, professor vid Leningrads universitet, sedan 1925 verksam i Berlin vid Kaiser-Wilhelm-, numera Max-Planckinstitutet, efter andra världskriget bosatt i Tübingen, numera i Heidelberg, är Makarov allmänt aktad på grund av sina skarpsinniga, och om mycket stora kunskaper vittnande arbeten inom både folkrätt och internationell privaträtt och särskilt känd som förnämlig expert på medborgarskapsproblem.
    De båda festskrifterna omfattar mer än tusen sidor, och även jubilaren kommer väl att behöva lång tid för att studera alla dessa avhandlingar. En stor del av Europas mest framstående rättslärda har lämnat bidrag som på fyra språk omspänner ett enormt vetenskapligt område. Att här framhålla enstaka arbeten kunde måhända anses orättvist mot de övriga författarna. Därför skall här främst hänvisas till två bidrag som har anknytning till Sve-

LITTERATURNOTISER 193rige. Det ena, som är rättshistoriskt, är skrivet av legationsrådet doc. ELLINOR von PUTTKAMER (Bonn och New York) »Einflüsse schwedischen Rechts aufdie Reformen Peters des Grossen». Det andra härrör från doc. FRIEDRICH KORKISCH (Hamburg), Max-Planckinstitutets sakkunnige för nordisk rätt, och heter »Der Anteil der nordischen Länder an den Fragen des Internationalen Privatrechts». Arbetet visar stor förtrogenhet med skandinavisk lagstiftning och domstolspraxis. Härutöver skall endast omnämnas en enda av de övriga avhandlingarna, eftersom denna utgör ett slags trosbekännelse av den store men synnerligen omdiskuterade rättsfilosofen HANS KELSEN, »Die Einheit von Völkerrecht und staatlichem Recht». G. S.