NORDISKT OCH INTERNATIONELLT 211 Lissabonkonferensen angående det industriella rättsskyddet. D. 6—31 okt. 1958 hölls i Lissabon en diplomatisk konferens för revision av den s. k. Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten jämte vissa tillhörande överenskommelser. I konferensen deltogo 40 av Parisunionens 46 medlemsländer, varjämte såsom observatörer närvoro ett betydande antal icke medlemsländer, bl. a. flera sydamerikanska stater samt Sovjetunionen.Vidare voro en rad internationella organisationer företrädda genom observatörer. Den svenska delegationen bestod av ambassadören S. Petrén, ordf., generaldirektören Å. von Zweigbergk, prof. S. Ljungman, byråchefen C. Uggla och byrådirektören S. Lewin, de två förstnämnda såsom befullmäktigade ombud. Såsom delegationens sekreterare fungerade andre sekreteraren H. Lindgren.
Vidlyftiga förarbeten, utförda av Parisunionens internationella byrå i Bern på anmodan av Portugals regering, hade utsänts på remiss före konferensen och de olika ländernas synpunkter i anledning därav hade i förväg sammanställts och överlämnats till de inbjudna länderna.
Konferensen arbetade i första hand på fem särskilda underutskott, »kommissioner», nämligen kommission I för allmänna frågor, unionens ekonomi, språkfrågor m. m., II för patentfrågor, III för varumärkesfrågor, IV för frågor om illojal konkurrens och ursprungsbeteckningar samt V för frågor om mönsterskydd. Konferensens ordförande var den portugisiske professorn L. da Camara Pinto Coelho. Som generalrapportör fungerade den franske patentverkschefen G. Finniss. Ordförande i kommission I var ambassadören Petrén.
De största svårigheterna mötte vid behandlingen av de till kommission I hörande frågorna. Här aktualiserades vissa motsättningar mellan väst- och östländer, då de senare länderna protesterade mot att Östtyskland icke inbjudits till konferensen. På grund härav kunde den viktiga frågan om Parisunionens ekonomi, d. v. s. om Bernbyråns anslagsram, endast få en provisorisk lösning i form av en resolution, medan däremot själva konventionstexten på den relevanta punkten kvarstår oförändrad. Även de betydelsefulla språkfrågorna — det gällde här att vid sidan av franskan få engelska språket accepterat som officiellt språk — stötte på motstånd, främst från de spansktalande ländernas sida. I dessa frågor nåddes dock till sist en kompromiss, varigenom engelska språket likställdes med franskan såsom internationella byråns arbetsspråk, medan engelska, franska och spanska språken antogos såsom officiella språk vid unionens konferenser. Konventionen skall alltjämt utfärdas endast på franska, men officiella översättningar till tyska, engelska, spanska, italienska och portugisiska språken skola fastställas.
På patentområdet genomfördes vissa ändringar av reglerna om konventionsprioritet. Ett mycket omdebatterat förslag, att i konventionen skulle föreskrivas skyldighet för unionsländerna att medgiva patent på kemiska produkter, kunde ej genomföras. Däremot antogs en resolution om fortsatt studium av detta spörsmål. I en antagen ny artikel stadgas, att patent ej får vägras på den grund att försäljningen av det patentskyddade föremålet är underkastad restriktioner eller begränsningar enligt den nationella lagstiftningen. Härigenom tillgodosågs bl. a. ett svenskt önskemål. Vidare vidtogos vissa ändringar i konventionens bestämmelser om utövningstvång, tvångslicenser, respittid för betalning av årsavgifter, återupprättande av patent och s. k. indirekt produktskydd.