PER OLOF EKELÖF. Rättegång. Första häftet. Institutet för rättsvetenskaplig forskning (XV). Sthm 1957. Norstedts. 182. s. Kr. 7,20.

 

    Förf. poängterar i förordet, att det föreliggande arbetet är en lärobok avsedd för den akademiska undervisningen och att syftet med boken enbart varit att göra den lämplig härför.
    Boken börjar med en relativt lång inledning, innehållande beskrivning och förklaring av terminologi, processrättsliga grundbegrepp och problemställningar m. m. Det måste ha varit en svår uppgift att koncentrerat men samtidigt så lättläst och exakt klargöra dessa spörsmål, som åtminstone delvis få anses komplicerade. Arbetets huvuddel innehåller en framställning över gällande rätt i anslutning till första avdelningen av RB (kap. 1—9). Framställningen är fullständig utan att detaljrikedomen är störande.
    Åskådliggörande exempel underlätta för läsaren att följa med resonemangen. Mycket väl funnen är den liknelse, som använts för att åskådliggöra, hur det ingalunda är givet, att identitetsfrågor skola avgöras efter fasta kriterier (s. 29)!
    I framställningen äro insprängda finstilta partier av resonerande innehåll, avsedda att läsas kursivt av de studerande. Syftet härmed angives vara att i någon mån möjliggöra och väcka intresse för fördjupat studium av ämnet. På detta sätt behandlas sålunda bl. a. domstolsorganisationens och offentlighetsprincipens problematik. Förf. redogör här för den historiska bakgrunden till gällande rätt och diskuterar olika alternativ till problemens lösande. Både i bokens företal och under framställningens gång framhåller förf., att uttalandena i dessa delvis mycket konkreta frågeställningar borde ha varit grundade å undersökningar rörande den faktiska rättstillämpningen för att äga något värde. Man får emellertid icke låta sig förvillas vare sig av dessa blygsamma reservationer eller av den lätta, kåserande stilen. Det är nämligen tydligt, att författaren satt sig in i frågorna mycket grundligt och man finner här ånyo belägg för hans förmåga att leva sig in i praktiska enskildheter. Att dessa delar av boken äro mycket väl lämpade för det angivna syftet förefaller uppenbart. Författarens upprepade, alltför blygsamma uttalanden rörande värdet av de egna åsikterna äro kanske ägnade att egga de juris studerandena att läsa boken med självständig kritisk blick, vilket i så fall är en extra pedagogisk finess.

Bengt Hesser

 

Scandinavian Studies in Law Vol. 1, 1957. Edited by FOLKESCHMIDT. Published under the auspices of The Faculty of Law,Stockholm University. Sthm 1957. Almqvist & Wiksell. 198 s.Inb. kr. 20,00. Vol. 2, 1958. Ib. 218 s. Inb. kr. 20,00.
    I en understreckare i Hufvudstadsbladet för d. 20 sept. 1957 medanmälan av en nyutgiven finsk bibliografi¹ har prof. Bo PALMGRENunder rubriken »Finlands rättsordning inför den stora världen» fram-

 

¹ VEIKKO REINIKAINEN, Littérature sur le droit finlandais publiée entre 1860—1956 en langues francaise, allemande et anglaise. Riksdagsbibliotekets publikationer 2. (Titel och text även på tyska och engelska.) 179 s.

fört några reflexioner som äga sin giltighet för de nordiska länderna i gemen och även för andra mindre stater med ett begränsat språkområde. Prof. Palmgren erinrar om att när latinet såsom lärdomens språk på juridikens område undanträngdes av de nationella språken — en utveckling som fullbordades först under mitten av 1800-talet — detta i allmänhet ansågs innebära en nationell vinning. Kunskapen om den egna rättsordningen blev på det egna språket tillgänglig för vidare kretsar än de akademiska. Eftersom det främsta föremålet för den juridiska forskningen är det egna landets lagar och de egna domstolarnas avgöranden, var också en sådan utveckling ändamålsenlig och naturlig. I viss mån blev i tiden därefter hemlandets språk ett skydd för den inhemska rättsordningen och för dess oberoende av främmande inflytanden. Särskilt inom de nordiska länderna hade detta sin betydelse såsom ägnat att stödja strävandena att bevara den nordiska rättens egenart och dess till sitt väsen frisinnade och folkliga karaktär. För de små länderna var emellertid denna språkliga frigörelse icke enbart av godo, utan den kom med tiden att medföra en betydande isolering. Såsom exempel kan erinras om hurusom under 1600-talet och långt in på 1700-talet de nederländska universiteten — vilka räknade många allmänt kända och högt uppskattade rättslärde med Hugo Grotius (1583—1645) i spetsen — icke sällan mottogo unga jurister från de nordiska länderna för avslutande rättsvetenskapliga studier. Ett omvänt förhållande förelåg då den ryktbare tyskfödde rättsfilosofen Samuel von Pufendorf (1632—1694) år 1668 lämnade sin professorsstol vid universitetet i Heidelberg för att efter kallelse slå sig ned som professor i Lund. Det förhöll sig naturligtvis också så, att de författare som behandlade sitt eget lands rättsordning på latin — här återfinnas svenskarna Johan Stiernhöök (1596—1675) och Johan Loccenius (1598—1677), även denne senare visserligen tyskfödd, men redan 1625 kallad från universitetet i Leyden till professur i Uppsala och i sin gärning helt naturaliserad — därmed gjorde denna tillgänglig för den kulturkrets som förenades av det latinska språket. I den mån de nationella språken vunno överhand inom rättsvetenskapen och den juridiska litteraturen, försvann emellertid denna samhörighet, och den nordiska rätten blev i praktiken otillgänglig för den övriga världen.
    Den nordiska rättens och rättsvetenskapens isolerade ställning, vars bakgrund och utveckling prof. Palmgren här skisserat, har med tiden blivit alltmer ohållbar. Vad som förr betraktades som en vinning för den nationella rätten — skyddet mot obehöriga inflytanden, varmed man synes ha förutsatt en påverkan i mindre önskvärd riktning —har med det ökade internationella samarbetet blivit en belastning. För ett deltagande däri på områden som regleras av lagstiftning fordras först och främst upplysning om rättsordningen i andra länder och därefter på lång sikt en utjämning av de för ett effektivt samarbete besvärande skiljaktigheterna. Såsom praktiska exempel kunna här framhållas det internationella varuutbytet i den mån detta sker genomenskilda avtal — en konvention om tillämplig lag vid internationella köp är som bekant undertecknad av Sverige och ett förslag till en uniform köplag för internationella köp är under utarbetande (se SvJT

1958 s. 240) — deltagandet i det internationella arbetet inom lufträtten och sjörätten samt de genom internationella konventioner och konferenser livliga förbindelserna på immaterialrättens område. Om de nordiska staterna i sådana sammanhang som här avses önska vinna gehör för av dem såsom omistliga ansedda rättsprinciper, är det nödvändigt att de hos övriga stater sprida kunskap om och väcka respekt för nordisk rättsordning och nordisk rättsuppfattning. Ur en vidaresynpunkt utgör en aktivitet av detta slag även en förutsättning för ett fruktbart utbyte över huvud på juridikens område, antingen oss själva eller andra stater till godo.
    Under årens lopp ha också vissa ansträngningar skett för att göra nordisk rättsvetenskap och lagstiftning tillgängliga för ett internationellt forum genom arbeten och uppsatser på något av de stora världsspråken. För den svenska juridikens del återfinnas sålunda i justitierådet NILS REGNERS bibliografi Svensk Juridisk Litteratur åtskilliga uppgifter om, i regel översiktliga, framställningar av detta slag. Någon systematisk presentation har likväl icke förekommit, och icke heller torde för svensk rätts del finnas någon bibliografi motsvarande den här inledningsvis omnämnda finska bibliografin. Ett steg i anförd riktning togs även när i 1956 års universitetsstatuter föreskrevs, att avhandling som är avfattad på svenska språket skall innehålla en sammanfattning på engelska, franska eller tyska språket. Vidare må erinras om framlidne prof. KYÖSTI HAATAJAS lovvärda uppslag att på utländskt språk skulle utgivas en årsbok med redogörelser för nordisk lagstiftning m. m. (se SvJT 1952 s. 391). Detta uppslag, vilket vidarebehandlats av de nordiska delegerade för samarbete på lagstiftningens område och för vars förverkligande statsmakterna i de fyra nordiska länderna ställt ekonomiska garantier, har dock ännu icke fullföljts.
    Det hittills mest betydelsefulla och vittgående initiativet med syfte att bryta den nordiska rättens isolering har nu i stället tagits med en serie rättsvetenskapliga årsböcker, av vilken de två första årgångarna här föreligga. Såsom tidigare omnämnts i SvJT (1957 s. 443) publicerades nämligen i samband med Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga fakultets 50-årsjubileum 1957 första årgången av en engelskspråkig årlig juridisk publikation, Scandinavian Studies in Law, och denna har 1958 programenligt följts av en andra årgång. Årsboken utgives under fakultetens överinseende av prof. Folke Schmidt med biträde av professorerna Jan Hellner och Ole Westerberg, samtliga vid fakulteten, även som nyutnämnde professorn vid Handelshögskolan i Göteborg Kurt Grönfors. I en rådgivande kommitté ingå såsom företrädare för övriga juridiska fakulteter i Norden professorerna Carl Jacob Arnholm, Oslo, Åke Malmström, Uppsala, Thøger Nielsen, Aarhus, Karl Olivecrona, Lund, Alf Ross, Köpenhamn, Ármann Snævarr, Island, och Matti Ylöstalo, Helsingfors. Ekonomiskt stöd har lämnats årsboken av statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd, ActaUniversitatis Stockholmiensis och Justitierådet Edvard Cassels stiftelse.
    I ett förord till första årgången erinrar prof. SCHMIDT om hurusom på juridikens område behovet av utbyte och kontakt utom det egna landets gränser för de nordiska staternas del delvis tillgodoses genom det intensiva lagsamarbetet mellan dessa stater inbördes. Detta har

haft till följd att nordisk rätt utåt i viss mån kommit att framstå såsom en enhet, att jämföra med den överensstämmelse som i motsvarande hänseende föreligger mellan delstaterna i amerikanska unionen. Under det att i äldre tid den nordiska rättsvetenskapen stod under inflytande av tysk och fransk jurisprudens, tilldrager sig numera hos oss det anglo-amerikanska common lawsystemet alltmer ökad uppmärksamhet. Eftersom de nordiska rättsvetenskapsmännen nästan uteslutande framträda på hemlandets språk, ha de emellertid nödvändigtvis kommit att stå utanför det internationella idéutbytet, och deras prestationer ha icke kunnat vare sig underkastas den hälsosamma prövning som ett internationellt bedömande innebär eller tilldraga sig uppmärksamhet i den internationella debatten.
    I syfte att förbättra förhållandet i detta avseende skola — enligt företalet — i årsboken på engelska språket återges uppsatser och undersökningar, vilka tidigare varit publicerade i de nordiska länderna. I regel bearbetas bidragen av vederbörande författare för att göra dem lättare tillgängliga för utländska läsare. Bokens uppläggning och karaktär framgår av en här blott katalogartad översikt av innehållet i första volymen. Prof. ARNHOLM inleder årgången med en bearbetningav sin artikel Fra rettens grunnproblemer i Tidsskrift for Rettsvitenskap 1954, presenterad under rubriken Some Basic Problems of Jurisprudence. Från sitt år 1956 utgivna arbete Huvuddragen av den allmänna folkrätten har prof. TORSTEN GIHL hämtat ett avsnitt, här kallat The Legal Character and Sources of International Law. Prof.GRÖNFORS bidrager med ett utdrag ur sitt år 1954 utgivna arbete Skadelidandes medverkan, vilket här erhållit rubriken Apportionment of Damages in the Swedish Law of Torts. Familjerätten är representerad i den fjärde artikeln, kallad Children's Welfare in Family Law, hämtad ur prof. MALMSTRÖMS år 1956 utgivna arbete Föräldrarätt. Prof.Ross' berömda semantiska betraktelser i uppsatsen Tû-Tû i Festskrifttil Henry Ussing (1951) ha återgivits under samma rubrik. I den sjätte och sista artikeln, Construction of Statutes, återger slutligen huvudred.,prof. SCHMIDT, innehållet i sin uppsats Domaren som lagtolkare, ingående i Festskrift tillägnad Nils Herlitz (1955). Flertalet artiklar är sålunda av svenskt ursprung, och så är fallet även i andra årgången. Denna senare innehåller bidrag — liksom den första årgången av högvetenskaplig kvalitet — av doc. AXEL ADLERCREUTZ, professorerna JOHS. ANDENÆS, PER OLOF EKELÖF, BERNDT GODENHIELM och HELLNER samt doc. LARS HJERNER.
    Glädjande nog har serien redan efter det att första årgången utkommit uppmärksammats med ingående och erkännsamma anmälningar i ett par ansedda utländska facktidskrifter. I den engelska tidskriften The Modern Law Review (Vol. 21 No. 1 January 1958 pp. 106—108) konstaterar sålunda prof. vid universitetet i Oxford F. H. LAWSON, att volymen är av stort intresse icke endast på grund av innehållet i och för sig utan även på grund av den inblick som genom densamma erhålles i rättssystem och tänkesätt som äro föga kända utanför ursprungsländerna. Hans intryck synes vara att den nordiska rätten intager en i olika avseenden besynnerlig och lycklig mellanställning mellan traditionellt kontinental rättsuppfattning och common lawsys-

temet. I The American Journal of Comparative Law (Vol. VI No. 41958 pp. 589—591) har tidskriftens utgivare, prof. vid universitetet i Michigan HESSEL YNTEMA, som promoverades till svensk juris hedersdoktor vid fakultetens 50-årsjubileum, bedömt de särskilda artiklarna i volymen på ett sätt som vittnar om både kännedom om och förståelse för den egenartade prägel som synes vidlåda begreppet »Scandinavian law». Den nya serien hälsas här välkommen i hjärtliga ordalag, och i dem torde man från svensk sida gärna önska instämma.

Sara Falk