Strafflagen jämte förklaringar till den nya lagstiftningen om brott mot staten och allmänheten utgiven av NILS BECKMAN, RAGNAR BERGENDAL och IVAR STRAHL. Andra upplagan. Sthm 1957. Norstedts. 668 s. Inb. kr. 47,50.
Ifrågavarande arbete har under den tid som förflutit, sedan den andra betydelsefulla etappen av vår straffrättsreform tillryggalades genom 1948 års omfattande lagstiftning, visat sig oumbärlig både för praxis och för studiebruk. Ur sistnämnda synpunkt har ej minst den utförliga allmänna inledningen visat sig fylla ett behov som en första orientering över vår splittrade och i förändring stadda lagstiftning om de särskilda brotten och vissa allmänstraffrättsliga frågor.
Man måste därför hälsa med tillfredsställelse att en ny upplaga av arbetet kommit till stånd, trots att den väntade nya brottsbalken kastat sin slag skugga över den litterära verksamheten på kriminalrättens hela område och åstadkommit en viss stagnation i den högst önskvärda produktionen av läroböcker och andra samlade framställningar av ämnet. Det kan också noteras med tillfredsställelse att det föreliggande arbetets värde förhöjts genom att den nya upplagan berikats, ej blott genom inarbetandet av de senare årens praxis utan också genom att hänvisningarna till nyare straffrättslig litteratur gjorts rikhaltigare och mera genomgående än tidigare. Utgivarna ha även redovisat nytillkomna rättsfall samt litteratur till kapitlen om förmögenhetsbrotten, trots att dessa kapitel ej i övrigt kommenteras i detta arbete. Härigenom har den nya upplagan i realiteten kommit att jämväl tjäna uppgiften som ett supplement till den välkända kommentaren till förmögenhetsbrotten,vars senaste upplaga utkom av trycket år 1952.
I. A.
Aktuell debatt om brott och straff. Sthm 1957. Sveriges juristförbunds förlags AB. 104 s. Kr. 5,75.
Framläggandet för snart två år sedan av Strafflagberedningens slutbetänkande med förslag till Skyddslag föranledde en livlig och långt utdragen pressdebatt, som ej begränsade sig till förslagets innehåll utan kom att röra kriminalpolitikens grundfrågor. Alldeles riktig är knappast denna karakteristik. Till väsentlig del kom debatten nämligen ej att röra sig om de verkliga problemen utan om dessas utan verk, nämligen den moderna terminologi som lancerats i lagförslaget. Även bortsett från denna skevhet i diskussionen nödgas man konstatera, att åtskilliga av debattinläggen bära prägeln av föga genomtänkta, subjektiva meningsyttringar och tvärsäkra eller helt obestyrkta antaganden eller påståenden angående ytterst outredda och komplicerade sammanhang. Enstaka artiklar, som det vore ogrannlaga att här särskilt utpeka, drabbas emellertid ej av detta omilda omdöme.
Naturligtvis kunna ej alltför stora anspråk på utförlighet och sakkunskap ställas på inlägg i en pressdebatt. Desto större kritisk försiktighet och vilja att förstå andras ståndpunkter synas då rimligen böra krävas, om det tryckta