S. MATZ. Handbok i svensk civilprocessrätt. Sthm 1957. Norstedts. 400 s. Inb. kr. 32,50.
Redan för något år sedan utkom Handbok i Svensk civilprocessrätt av S. MATZ. Den anknyter i viss mån till en av samme förf. tidigare utgiven Lärobok i rättskunskap för blivande landsfiskaler, processrättsliga delen, vilken numera är utgången från förlaget. Med hänsyn till processreformen har emellertid Handboken i stora delar fått annan utformning än Läroboken och bör rätteligen anses som ett helt nytt arbete. Handboken inledes med en förhållandevis ingående redogörelse för det svenska rättegångsväsendets utveckling. Den historiska inledningen följes av en kort presentation av de viktigaste rättskällorna för rättegångsväsendet. Den egentliga framställningen av civilprocessen inledes med ett kapitel om domstolsorganisationen, i vilket jämväl en kort redogörelse för domarutbildningen ingår. Handbokens huvuddel, som behandlar underrättsförfarandet, följer icke helt rättegångsbalkens systematik utan är tänkt såsom en fortlöpande redogörelse för de olika momenten i en process från dess begynnande till dess avslutande genom dom eller beslut. Handboken avslutas med en redogörelse för överrättsförfarandet. Avsikten med den angivna dispositionen är enligt vad förf. omtalar i förordet, att därmed skulle vinnas vissa pedagogiska fördelar; den som begynner sina processrättsliga studier skulle ha lättare att tillägna sig kunskapsstoffet genom att framställningen vore anknuten till civilprocessens normala förlopp. Emellertid följer framställningen i många delar rättegångsbalkens systematik och i de avsnitt där så icke är fallet kan det ifrågasättas, huruvida den tillämpade systematiken på ett naturligt sätt anknyter till den tänkta processens förlopp. Sålunda kan det vara tveksamt, huruvida exempelvis rättegångshinder, föreläggande, handräckning och delgivning böra behandlas efter förberedelse och huvudförhandling. Även om rättegångsbalkens systematik i vissa delar kan verka förvirrande, torde knappast större klarhet ha vunnits med det tillämpade framställningssättet. Ett genomgående drag hos förf. synes vara en stark strävan att systematisera; i slutet av varje kapitel eller särskilt avsnitt lämnas en systematisk sammanfattning. Även detta torde ha skett av pedagogiska skäl. I detta hänseende kan dock kanske anmärkas att systematiseringen drivits väl långt, så att texten kommit att onödigt tyngas. över huvud hade framställningen säkerligen kunnat göras lättillgängligare, därest författaren i större utsträckning än vad nu skett beledsagat de ofta i abstrakt form presenterade processrättsliga instituten med exempel. Som jämförelse i detta hänseende må EKELÖFS Kompendium över civilprocessen nämnas. I den fortlöpande framställningen äro vissa allmänna processrättsliga spörsmål behandlade såsom bevisbördan och domens rättskraft. Beträffande särskilt det senare ämnet synes det anm. som om förf. trots det begränsade utrymmet lyckats att klart och uttömmande redogöra för detta synnerligen