Svensk rättspraxis rörande arvsskatt

 

    Preceptorn TORE STRÖMBERG, författare till häftet PM för bouppteckningsförrättare, har under hand gjort några erinringar mot rättsfallsöversikten beträffande arvs- och gåvobeskattningen, intagen i denna tidskrift 1958 s. 575. Strömberg är en sakkunnig kritiker. I hans publikation finns bl. a. en utförlig och utmärkt sammanställning av rättsfallen på området. De båda översikterna kan sägas komplettera

470 EINAR MOGÅRDvarandra. SvJT:s översikt upptar några avgöranden, som ej återfinns hos Strömberg, och en del rättsfall, upptagna hos Strömberg, ha icke medtagits i min översikt. Strömberg har valt att gruppera rättsfallen under ett flertal rubriker. I min översikt har avgörandena samlats efter förordningarnas paragrafindelning med försök till nyckelord inne i texten. Bådas vår strävan torde emellertid ha varit att göra sammanställningarna överskådliga och avgörandena lättåtkomliga.
    I Juristtidningens översikt på s. 575 har under nyckelordet rikets försvar upptagits bl. a. rättsfallet NJA 1939 s. 220. Enligt detta kom Föreningen för Stockholms fasta försvar i åtnjutande av skattefrihet för ett till föreningen givet legat att användas till huvudstadens luftförsvar. Såsom Strömberg påpekat fanns i 1914 års förordning icke någon skattefrihet för stiftelse med huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar; endast staten åtnjöt skattefrihet.
    Det har emellertid förefallit mig lämpligt att hänföra detta rättsfall under nyckelordet rikets försvar av samma skäl som rättsfallet NJA 1943 s. 609, avseende frågan om skattefrihet för vissa stipendiefonder, placerats under nyckelordet barns och ungdoms vård och fostran eller utbildning på samma sida i översikten. Av sistnämnda rättsfall framgår, att stipendiefonderna tillagts vissa statens undervisningsverk och av det skälet hade rättsfallet bort hänföras till avgöranden upptagna under nyckelordet statliga organ. Fog har naturligtvis funnits att placera de båda avgörandena under statliga organ. Lagstiftningen år 1941 har beträffande kretsen av de skattefria subjekten i stort sett inneburit kodifiering av en på området utbildad praxis och delvis utbyggnad av denna praxis. Det har därför icke fallit sig onaturligt att placera avgörandena från tiden före år 1941, där de kan belysa praxis' ståndpunkt för närvarande. Genom denna gruppering har jag trott mig vinna att användbara rättsfall gjorts enkelt tillgängliga.
    På s. 576 i översikten har beklagligtvis vid rättsfallet NJA 1945 s.599 nämnts Stockholms församlingshem, ehuru avgörandet avsåg Stockholms sjömanshem.
    På samma sida i översikten har anförts, att Frälsningsarméns slumverksamhet enligt rättsfallet NJA 1957 s. 696 numera åtnjuter skattefrihet. Strömberg har betvivlat detta och hänvisat till avgörandet, referatet i NJA 1957 s. 700. Enligt sistnämnda rättsfall har lott till Lännerstahemmet, vilken institution förvaltningsmässigt sorterar under Frälsningsarméns slumverksamhet, beskattats. Högsta domstolens uttalande i det första av dessa båda avgöranden kan enligt min mening icke tolkas på annat sätt än att, just på grund av att viss stiftelses egendom skulle tillfalla Frälsningsarméns slumverksamhet att av den förvaltas, stiftelsen har kommit i åtnjutande av skattefrihet. Vad det senare av de båda rättsfallen beträffar, så har skattefrihet ej ansetts kunna komma i fråga med hänsyn till den vid Lännerstahemmet bedrivna verksamheten. Ändamålsbestämmelsen att lotten skulle tillfalla Lännerstahemmet har bestämt utgången i skattefrågan.
    Vid redovisning för rättsfallen under § 6 har på s. 578 i översikten nämnts SvJT 1946 rf s. 40. Det skall vara referat 40 på s. 63 i SvJT 1946.

SVENSK RÄTTSPRAXIS RÖRANDE ARVSSKATT 471    Något publicerat avgörande, som visar, att Sällskapet Stockholmsstadsmission åtnjuter skattefrihet, sedan denna stiftelse enligt avgörandet NJA 1945 s. 599 ansågs skattepliktig — omnämnt i översikten på s. 585 — har jag icke kunnat finna. Emellertid har stadsmissionen enligt upplysning av Strömberg efter en stadgeändring så ändrat sin verksamhet, att den numera torde vara att hänföra till den privilegierade kretsen av skattefria stiftelser.
    Det finns ett betydande antal rättsfall på detta skatteområde, som ständigt är under utveckling. Ett flertal jurister har anledning befatta sig med problemen. Det kan därför antagas vara av värde, att denna praxis blir fortlöpande systematiserad och helst också kommenterad. Att Strömberg ställt i utsikt en ny upplaga av sin PM för bouppteckningsförrättare måste därför hälsas med glädje.

Einar Mogård