Lagrådet 50 år. Lagrådet, som består av tre justitieråd och ett regeringsråd, inrättades samtidigt med regeringsrätten och övertog HD:s uppgift att yttra sig över alla lagförslag av civil- eller kriminallags natur. Den första föredragningen i lagrådet började d. 3 juni 1909. Det var förslaget till lag om aktiebolag som då inför justitieråden Quensel, Marks von Würtemberg och Petrén samt regeringsrådet Wall föredrogs av konstituerade revisionssekreteraren, sedermera häradshövdingen Bergelmer. Det kan erinras, att Konungen för visst ärende kan till ytterligare ledamot av lagrådet förordna en för insikt, erfarenhet och redlighet känd person. Så skedde beträffande det första ärendet i det bankdirektören Jonas C:son Kjellberg d. 5 juni 1909 förordnades att vara ledamot av lagrådet under dess behandling av nyssnämnda lagförslag. Senare har emellertid denna möjlighet mycket sällan utnyttjats. Det nuvarande lagrådet (justitieråden Beckman, Erik Söderlund och Tammelin samt regeringsrådet Nevrell) jämte föredraganden (hovrättsrådet Hesser, som föredrar den nya lagstiftningen om upphovsrätt) högtidlighöll minnet vid sitt sammanträde d. 3 juni 1959.

N. B.

 

    Juristernas fackliga verksamhet. Sveriges Juristförbunds vartannat år återkommande fullmäktigmöte hölls denna gång d. 25—26 april i Jönköping. Till mötet, som gynnades av vackert väder och goda arrangemang, hade infunnit sig såsom delegater jurister från alla yrkesgrupper och från alla delar av landet. Som särskilt inbjudna till mötesförhandlingarna hade infunnit sig representanter från Danmarks Juristförbund, Finlands Juristförbund och Norges Akademikersamband, presidenten i Göta hovrätt, Jönköpings stadsfullmäktigeordförande, borgmästaren i Jönköping m. fl.
    Av den digra verksamhetsberättelsen för 1958 framgick, att det ingalunda rått stiltje på den fackliga fronten trots tvåårsavtalet för 1957—1958. Ett förhållande, som den avgivna verksamhetsberättelsen speglar och som är särskilt glädjande, är att juristförbundet mer och mer kommit att bli juristkårens företrädare inte bara i rena lönefrågor utan även i den allmänna debatten. En påtaglig brist tidigare har varit att juristerna inte kunnat samlas bakom en mening i samhällsfrågor utan olika grupper kortsiktigt drivit sina önskemål, vilka stundtals gått stick i stäv mot juristkårens allmänna intressen. Som ett glädjande exempel på den nya utvecklingen kan noteras det goda samarbete mellan pressens olika organ och juristförbundet, som under senare tid vuxit fram. I anslutning till en tidningsdebatt över ämnet »Pressen och rättsskipningen» anordnade hösten 1958 Publicistklubben en diskussion under medverkan av företrädare för juristförbundet, varvid från flera håll framhölls angelägenheten av att samarbete kom till stånd mellan pressen och juristerna. Som en följd härav bildades sedermera en kommitté bestående av representanter för juristförbundet, å ena sidan, och för pressens samarbetskommitté, bestående av Tidningsutgivareföreningen, Publicistklubben och Journalistförbundet, å andra sidan, med uppdrag att utarbeta program för kontaktkonferenser mellan jurister och pressmän. Den första konferensen ägde

rum i Torshälla i mitten av april 1959 och huvudinslaget utgjordes av ett rättegångsspel, som försiggick i Torshälla gamla rådhus under medverkan av domare, åklagare och advokater från Eskilstuna. De deltagande pressmännen skrev därefter brottmålsreferat, som kritiskt granskades av ett kollegium bestående av enbart jurister. Pressmännen bidrog med presentationer av de olika problem, som de möter i sin gärning som kriminalreporters. För de närvarande juristerna var det av värde att på detta sätt få konfronteras med de speciella svårigheter, som journalisterna har att övervinna. I detta sammanhang spelade naturligtvis namnpubliceringsfrågan en mycket framträdande roll. Konferensen utgjorde ett försök att finna nya vägar att förbättra kontakterna mellan företrädare för rättsvården och pressen. Enligt ömsesidiga uttalanden blev konferensen lyckad och med ledning av de vunna erfarenheterna kommer liknande konferenser att arrangeras på andra håll i landet. Från juristförbundets sida gläder vi oss åt det nystartade samarbetet med pressens organisationer.
    En viktig del i förbundets verksamhet har blivit kursverksamheten. I begynnelsen bedrevs den inte särskilt systematiskt men i och med stigande intresse från medlemmarnas sida har förbundet övergått till planenligt bedriven kursverksamhet. I och med förbundsstyrelsens beslut 1958 att tillsätta ett särskilt kursråd har grundstenen lagts till att göra kursverksamheten till en betydelsefull del i förbundets verksamhet. Ordförande i kursrådet är prof. Per Stjernquist och övriga ledamöter hovrättsrådet Per-Erik Fürst, 1 :e byråsekr. Olle Broström, kanslichefen Stig Radhe och advokaterna Göran Luterkort och Sigvard Olsson. De senast avhållna kurserna har varit två fortbildningskurser dels i förvaltningsrätt och dels i socialvårdens roll i kriminalpolitiken. Den sistnämnda kursen var anordnad i samarbete med Sveriges Socionomers Riksförbund. Tidigare under året arrangerades en fortbildningskurs i kommunalrätt i anslutning till vilken hölls en estraddebatt över ämnet »Rättssäkerheten inom socialvården». Debatten hölls i samregi med Svenska Juristföreningen för rättssäkerhet.
    Förbundets externa förbindelser har varit livliga. Sålunda deltog förbundet i en nordisk akademikerkonferens i Dalarna, representerades med observatör vid 1958 års studentriksdag i Göteborg och deltog för övrigt i av Saco anordnade kurser och konferenser. Representanter från förbundet har vidare som gäster övervarit Danmarks och Finlands juristförbunds kongresser i Helsingfors och Köpenhamn. I början av juni besöktes Stockholm under en vecka av ett tjugotal domare från Schleswig-Holstein och programmet för besöket hade arrangerats av förbundet i samarbete med bl. a. justitiedepartementet, fångvårdsstyrelsen och Stockholms stad.
    En fråga, som redan är och framför allt kommer att bli av stor betydelse för förbundet, är den ökade tillströmningen av studenter till de juridiska fakulteterna. Efter betydande arbetsmarknadssvårigheter under den första hälften av 1950-talet har arbetsmarknadsläget för yngre jurister under de senare åren varit relativt gott med balans mellan tillgång och efterfrågan på juridisk arbetskraft. Balansen har huvudsakligen uppnåtts genom ett kraftigt ökat utbud på arbetstillfällen för jurister från den offentliga sektorn. Genom den kraftiga ökningen av tillströmningen till gymnasierna och universiteten har emellertid inskrivningarna vid de juridiska fakulteterna stigit i oroväckande grad. Medan under åren 1954—1956 ha inskrivits i genomsnitt knappt 300 årligen har antalet inskrivningar för 1959 kommit att överstiga 450 (se

SvJT 1959 s. 138). En så hög inskrivningssiffra har aldrig tidigare noterats. Eftersom antalet lärjungar i gymnasiet kommer att fördubblas under tidsperioden 1955—1964 (30 887 resp. 61 550) finns det befogad anledning tro att förhållandena kommer att ytterligare skärpas. Av olika skäl kan de juridiska fakulteterna beräknas få en relativt större andel av de ökade studentkullarna på sin lott jämfört med andra fakulteter.
    Samtidigt med den väntade ökningen av examinationen av jurister kan rekryteringsbehovet till den offentliga sektorn förmodas minska. Juristen i offentlig förvaltning möter ökad konkurrens från personer med annan yrkesutbildning. Rationaliseringssträvandena inom förvaltningen väntas leda till ett minskat behov av personer med bl. a. juridisk utbildning. Ett förstatligande av de kommunala domstolarna kan komma att leda till en reducering av det totala antalet domartjänster med åtföljande minskning i rekryteringsbehoven till domarbanan. En utveckling av antytt slag kan innebära förnyade sysselsättningssvårigheter för juristerna av samma eller större omfattning än under första delen av 1950-talet.
    På förhandlingsfronten är framför allt ett problem att uppmärksamma. Införandet av den allmänna tjänstepensioneringen för landets samtliga löntagare kommer att skapa stora samordnings- och avlösningsproblem för privatanställda jurister. Förhandlingar härom kommer att upptagas med de olikaarbetsgivarorganisationerna på den privata sektorn och från Svenska Arbetsgivareföreningens sida har inbjudan till förhandlingar redan kommit de privatanställda akademikerna tillhanda. De samordningsfrågor, som dessa står inför, kommer att kräva största uppmärksamhet från organisationernas sida och inom juristförbundet är man självklart beredd att med all kraft tillvarataga medlemmarnas intressen.
    Det är emellertid inte enbart för de privatanställda, som ett införande av den allmänna tjänstepensioneringen kommer att skapa problem. Även för offentligt anställda tjänstemän är det av vikt att få del av den framtida produktionsutvecklingen i samma utsträckning som övriga löntagargrupper även om dessa till viss del kommer att uttaga standardstegringen i form av avgifter till tjänstepensioneringen, arbetstidsförkortning m. m. För att vara ute i god tid har man redan inom Saco tillsatt en särskild kommitté för att överse Saco-organisationernas aktionsmöjligheter i ett skärpt förhandlingsläge och Saco-styrelsen har rekommenderat sina organisationer att med det snaraste starta en allmän facklig upprustning för att med tillräcklig styrka kunna hävda sina intressen i 1960 års avtalsrörelse. Framtiden kommer att kräva än större sammanhållning bland akademikerna om dessa skall kunna stoppa nivelleringen och det är därför särskilt glädjande att konstatera att alltfler jurister ansluter sig till sin fackorganisation.
    Efter detta axplock ur förbundets gångna och kommande verksamhet skall slutligen meddelas att juristförbundets styrelse sedan årets fullmäktigmöte har följande sammansättning: borgmästaren Carl Svennegård, Linköping, ordf., stadsfiskalen Lennart Asplund, Sthm, 1 :e v. ordf., prof. Per Stjernquist, Lund, 2:e v. ordf., ledamöter: sekr. Lars Almström, Sthm, kommunalborgmästaren Karl Erik Bergquist, Mölndal, jur. stud. Jan-Henrik Björck, Uppsala, taxeringsintendenten Bengt Bohman, Falun, stadssekr. Lars B. Elgh, Norrköping, lagmannen Olof Engqvist, Jönköping, hovrättsrådet Per-Erik Fürst, direktören Gunnar Leo och bankjuristen Jan Måhlén, Sthm, landshövdingen Olov Rylander, Uppsala, 1 :e byråsekr. Folke Råberg, byrådirektören

Jan Tengwall och advokaten Frank Hallis Wallin, Sthm, samt 1 :e länsassessorn Carl Gustaf Wennberg, Luleå, med landsfogden Robert Clémentz, Uppsala, samt assessorn Nils Edwall, jur. stud. Olof Ljunggren och 1 :e kanslisekr. Sten Olsson, Sthm, såsom suppleanter.

Gunnar Lundberg