Utredning rörande domarbanan. 1955 års domarutredning (ordförande borgmästaren Yngve Kristensson; se SvJT 1955 s. 275) har avgivit sitt slutbetänkande, benämnt »Domarbanan» (SOU 1959:17). I ett tidigare betänkande (SOU 1956:52; se SvJT 1957 s. 153 f) har utredningen framlagt vissa förslag till förstärkning av den statliga domstolsorganisationen, främst en utökning av antalet tingsdomartjänster. I slutbetänkandet tas domarkarriären upp till en allsidig granskning.
    Utredningen har undersökt befordringsförhållandena på den statliga domarbanan samt beräknat den proportion mellan antalet tjänster på skilda stadier av karriären som erfordras för att befordringsförhållandena skall bli tillfredsställande. Eftersom ett förverkligande av denna proportion av flera skäl endast kan beräknas ske successivt, har utredningen i huvudsak begränsat sig till att belysa de faktiska möjligheterna att under hänsynstagande jämväl till allmänt organisatoriska synpunkter samt till behovet av tjänster för utbildningsändamål uppnå den angivna proportionen.
    Vissa förslag till nya eller ändrade tjänster framlägges dock. Sålunda föreslås, att en ny lagmanstjänst inrättas i envar av de hovrätter, där presidenten nu är ordförande på en avdelning — d. v. s. samtliga hovrätter utom Svea hovrätt — samt att ordförandeskapet därvid överföres från presidenten till lagmannen. Presidentens deltagande i lagskipningsarbetet förutsättes därefter bli fördelat på de skilda avdelningarna. Vidare förordas, att för varje hovrättsavdelning inrättas en tjänst som förste fiskal, avsedd för fiskal med fullgjord tingssekreterartjänstgöring.
    Beträffande hovrätternas organisation i övrigt föreslås vissa ändringar i bestämmelserna i arbetsordningen för rikets hovrätter rörande hovrättsavdelnings sammansättning i syfte att den dömande verksamheten i hovrätt i ökad omfattning skall utövas av ordinarie domare. Vidare förordas en uppmjukning av förutsättningarna för assessors förordnande.
    Huvuddelen av betänkandet ägnas åt domarbanans närmare utformning. En betydelsefull förändring av karriären inom de statliga domstolarna innebär utredningens förslag, att tjänstgöring som revisionssekreterare inte längre skall ingå som ett normalt led i karriären och inte heller skall tillerkännas särskilt formellt meritvärde. Tjänstgöring av detta slag skall följaktligen inte såsom nu vara en regelmässig förutsättning för utnämning till häradshövding. Härjämte förordas, att den nu föreliggande skyldigheten för assessor i hovrätt att mottaga förordnande som revisionssekreterare slopas.
    I fråga om tillsättning av domartjänster innehåller betänkandet även andra

nyheter. Sålunda anses det företräde, som vid tillsättning av hovrättsrådstjänst i praxis tillerkännes sökande tillhörande den hovrätt, vari tjänsten är inrättad, böra slopas efter en övergångstid. Vidare innefattar utredningens förslag en i princip generell möjlighet till transport mellan domartjänster. Vissa begränsningar förordas dock, främst i form av krav på viss tids fullgjord tjänstgöring i den innehavda tjänsten. För transport mellan häradshövdingstjänster har det härjämte funnits påkallat med en övre åldersgräns.
    Enligt direktiven har utredningen bl. a. haft att överväga åtgärder med syfte att i avbidan på ett eventuellt förstatligande av rådhusrätterna åvägabringa en ökad cirkulation mellan de statliga domstolarna och stadsdomstolarna. I detta avseende föreslår utredningen, att en för dessa olika slag av domstolar gemensam domarkarriär successivt uppbygges. Detta bedömes av utredningen i stort sett kunna åstadkommas på så sätt, att den som hädanefter övergår från statlig domartjänst till rådhusrätt kvarstår i turordningen i den statliga domarkarriären såväl i fråga om adjunktion i hovrätt som vid tillsättning av ordinarie domartjänst. Som ett led i åtgärderna för att erhålla den gemensamma karriären föreslås vidare vissa ändringar i kompetensvillkoren för erhållande av tingsdomartjänst samt tjänst som rådman eller assessor i rådhusrätt. Beträffande de domare som inte kommer att tillhöra den gemensamma karriären förordas åtgärder för att främja en cirkulation av mera tillfällig art mellan statliga domstolar, främst hovrätterna, och rådhusrätterna.
    Utredningen framhåller som önskvärt, att åklagare och advokater med långvarig erfarenhet inom sitt yrke i viss utsträckning förvärvas som domare, framförallt i kollegiala domstolar. Även värdet av ett ökat inslag av rättsvetenskapligt utbildade jurister i domarkåren betonas. I samband härmed förelås vissa ändringar i tillsättningsförfarandet beträffande hovrättsråds- och tingsdomartjänster. Härjämte föreslås, att möjlighet öppnas att tillfälligt adjungera åklagare, advokater och rättsvetenskapsmän som ledamöter i hovrätterna. Vad särskilt angår rättsvetenskapsmännen förordas vidare, att rättsvetenskapliga meriter i ökad grad skall kunna tillgodoräknas för befordran på den statliga domarbanan.
    I ett särskilt kapitel behandlas domares offentliga uppdrag. Utredningen förordar en skärpt restriktivitet i fråga om anlitande av domare för uppdrag utom domstolsväsendet. För de fall, där ordinarie domare har långvarig tjänstledighet för sådant offentligt uppdrag, föreslås ökad möjlighet att föra hans domartjänst över stat, så att den kan återbesättas med ordinarie innehavare. Syftet härmed är att minska den omfattning, vari den dömande verksamheten utövas av vikarierande domare.

G. E.