Begränsning av bouppteckningsplikten?

 

    Före lagen om boutredning och arvskifte tillämpades vid flera underrätter den praxis, att fordran på bouppteckning eftergavs, när enligt tillgängliga uppgifter tillgångarna voro så obetydliga, att de inte förslogo till annat än gäldande av begravningskostnaderna och andra utgifter i anledning av dödsfallet. I sådana fall ansågs det t. ex. i Stockholm tillräckligt, om delägarna ingåvo en s. k. fattiguppgift. Lagberedningen (NJA II 1933 s. 305) uttalade emellertid, att denna praxis ej syntes böra medgivas för framtiden. Efter tillkomsten av den nya lagen upprätthålles undantagslöst kravet på bouppteckning efter avliden person.
    Stockholms rådhusrätt har nyligen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt om utredning angående befrielse från bouppteckningsplikt, då tillgångarna äro ringa.
    I sin motivering anför rådhusrätten bl. a. följande: De skäl, lagberedningen åberopat till stöd för en allmän bouppteckningsplikt, torde icke längre äga samma bärkraft. Uppenbart är visserligen, att hos rätten måste finnas uppgift å avliden persons dödsbodelägare och godtagbar utredning om boets ställning, även då tillgångarna äro ringa eller såväl tillgångar som skulder rent av saknas, men detta resultat synes kunna uppnås utan att en formlig bouppteckning verkställes. I så fall förefaller det skäligen meningslöst att två gode män skola behöva tillkallas för att förteckna och värdera de få tillgångar, som må ingå i boet, och anteckna förefintliga skulder samt att bouppteckningsformerna i övrigt med en särskild förrättning, vartill delägarna skola kallas, m. m. iakttagas. Därest delägarna i sådana dödsbon, varom här är fråga, icke skola svara för gälden, lära borgenärerna ha föga intresse av att en fullständig bouppteckning upprättas eller att ny gäld, som yppar sig, särskilt antecknas. Däremot kompliceras onekligen läget, för den händelse kännedom vinnes om nya tillgångar. Av de erfarenheter att döma, som gjorts vid Stockholms rådhusrätt, äro emellertid dessa fall så försvinnande fåtaliga, när det gäller dödsbon av föreva-

628 BEGRÄNSNING AV BOUPPTECKNINGSPLIKTENrande slag, att de icke böra få hindra en eljest önskvärd reform. Skulle tvekan råda om ett dödsbos verkliga ställning, torde tillgångarna knappast vara så ringa, som bör förutsättas för att bouppteckning skall få underlåtas. Ej heller synes med en riktig avvägning av bouppteckningsplikten någon beaktansvärd risk för ovisshet om dennas förhandenvaro behöva uppkomma.
    Rådhusrätten framhåller, att bouppteckning i vart fall utan olägenhet törde kunna avvaras i de fall, då tillgångarna äro så ringa att de icke förslå till annat än gäldande av begravningskostnaderna och andra utgifter i anledning av dödsfallet. I dylika fall borde det vara tillräckligt med en under edlig förpliktelse undertecknad uppgift, innefattande angivande av den dödes fullständiga namn, yrke och hemvist samt dödsdagen, så ock samtliga dödsbodelägares namn och hemvist med anteckning tillika, för underårig om hans födelsedag och för arvinge om hans skyldskap med den döde, ävensom försäkran att boet är så ringa som nyss sagts; nämnda försäkran bestyrkt utav ledamot av eller befattningshavare hos socialnämnd eller annan, som dylikt bestyrkande eventuellt kan anförtros. För den händelse bestyrkande icke kan erhållas, måste naturligtvis bouppteckning i vanlig ordning upprättas. Skyldighet att avgiva sådan uppgift bör åvila dödsbodelägare eller annan, som har egendomen i sin vård, och den bör undertecknas av honom eller den som eljest är med boet bäst förtrogen. De bestämmelser om edgångsplikt, som gälla vid bouppteckning, synas böra äga i huvudsak motsvarande tillämpning, när endast uppgift om boet avgives.
    Yppas ny tillgång efter upprättandet av uppgift synes, i vart fall om denna höjer tillgångssumman till belopp, som överstiger begravningskostnaderna och andra utgifter i anledning av dödsfallet, reglerna om bouppteckningstillägg böra iakttagas. Med hänsyn till de svårigheter att rekonstruera boets ställning vid dödsfallet, som kunna väntas föreligga, torde man dock få nöja sig med att endast den nya tillgången upptages på tillgångssidan och att skuldsidan kommer att omfatta sådana resterande skulder, vilka vid tilläggets upprättande äro veterliga. Annan felaktighet i uppgift än som har avseende på tillgångar och skulder bör rättas genom tilläggsuppgift.
    En begränsning av bouppteckningsplikten enligt de av rådhusrätten sålunda angivna riktlinjerna skulle utan tvivel innebära en fördel för dödsbodelägarna, som besparades onyttig pappersexercis och onödiga kostnader, vilka i deras ekonomiska ställning ofta kunde vara kännbara. För domstolarnas del skulle en lättnad i fråga om bouppteckningsplikten medföra en icke oväsentlig minskning av arbetsuppgifterna. Åtskilligt besvär kan ju vara förenat med att få en bouppteckning av förevarande slag i sådant skick att den kan inregistreras. Det kan nämnas, att exempelvis i Stockholm ett stort antal av de drygt 8 000 bouppteckningar, som årligen inregistreras vid rådhusrätten, utgöres av bouppteckningar med inga eller ringa tillgångar. En förenkling av förfarandet i bagatellärenden och en koncentration av domstolarnas verksamhet till mera väsentliga uppgifter är ett aktuellt och viktigt önskemål ur rättsvårdens synpunkt. Rådhusrättens framställningfår ses som ett uttryck för en sådan tankegång.

Yngve Kristensson