Finlands högsta förvaltningsdomstol. Förvaltningsrådet Rudolf Beckman har avgått med anledning av att han d. 17 sept. 1959 uppnådde 70 års ålder. Han hade blivit utnämnd till sitt ämbete år 1938. Till förvaltningsråd utnämndes d. 18 sept. referendarierådet Eero Kaukonen.
    Förvaltningsrådet Kaukonen är född 1904. Han avlade högre rättsexamen 1930 och blev v. häradshövd. 1933. Ända sedan 1934 har han varit tjänsteman vid högsta förvaltningsdomstolen. Sedan 1956 har han tjänstgjort såsom e.o. förvaltningsråd.

B. P—n

 

    Helsingfors universitet. Professorerna Bruno A. Salmiala och Ragnar Hemmer ha d. 31 aug. 1959 avgått på grund av uppnådd avgångsålder. Prof. Salmiala hade varit professor i straffrätt sedan 1927, prof. Hemmer professor i rättshistoria sedan 1939.
    Den efter prof. T. M. Kivimäkis avgång lediga professuren i civilrätt har numera återbesatts. Till innehavare av professuren utnämndes d. 26 juni 1959 biträdande professorn Matti Ylöstalo.
    Prof. Ylöstalo är född i Tammerfors 1917. Han blev jur. kand. 1945, v. häradshövd. 1948, jur. dr. 1953 och docent i civilrätt 1954. Han har varit yngre justitierådman vid rådstuvurätten i Helsingfors 1951—55 samt biträdande prof. i civilrätt sedan 1955. Dessutom är han sedan 1957 anställd såsom sekreterare vid Finlands Advokatförbund.
    I sina huvudarbeten har prof. Ylöstalo behandlat testamentsklander (1953), testamentstolkning (1954), växelrättsliga frågor (1956) samt borgen (1957). Han har erhållit många förordnanden att deltaga i lagstiftningsarbeten både inom Finland och inom ramen för det nordiska samarbetet.

B. P-n

 

    Norsk språkfråga. I Norge har chefen för justis- och politidepartementet statsrådet Jens Haugland i en rundskrivelse till departementets ämbets- ochtjänstemän behandlat språkbruket i departementet. I skrivelsen erinras om att det tid efter annan klagats över att inom centraladministrationen brukas ett stelt och delvis oförståeligt språk. Det har sålunda bl. a. gjorts gällande att departementsspråket utgör rena »kråkemålet». I skrivelser och tryck som går ut från departementet bör man, anför statsrådet, lägga sig vinn om att skriva ett enkelt, naturligt och folkligt språk. Det skrivna bör vara lätt att förstå av alla dem som skall läsa och sätta sig in i de spörsmål som behandlas. Statsrådet hänvisar till en av Statens Rasjonaliseringsdirektorat utgiven broschyr, kallad »Sökelyset mot språkformen», i vilken förordas att man arbetar med en lättare och friare stil, att man skriver kort och enkelt, att man använder så få främmande ord som möjligt och att man undviker långa och invecklade satser. Detta bör enligt statsrådets mening såvitt möjligt gälla även språket i lagar och andra författningar, instruktioner, beslut, etc. Statsrådet finner anledning erinra om att alla är skyldiga att rätta sig efter gällande rättsstavningsnormer. Man bör också verka för att

jämställdheten mellan de båda officiella målformerna blir genomförd i praktiken (1930 års lov om målbruk i statstenesta) ; till departementet ställda brev på nynorsk bör således besvaras på nynorsk och inte på bokmål. Statsrådet säger sig slutligen ofta sakna en naturlig hövlighet i brev från departementet samt uttalar i denna del följande.
    Stilen er for stiv, kjölig og upersonlig. Det ville ikke skade om det iblant ble brukt en mer personlig stil, slik at den som söker råd og hjelp hos departementet oftere kan merke at han har med mennesker å gjöre — med evne til menneskelig forståing og innleving. En formulering som at »henvendelsen foranlediger ingen forföyning fra departementets side» er både stiv og unorsk og kan virke direkte stötende. I visse tilfelle kan saka også ligge slik an at det er grunn til å si seg lei for at en ikke kan gjöre noe med den. Og når en enkelt embets- eller tjenestemann svarer på en henvendelse uten at dette skjer »etter fullmakt» skader det ikke om en av og tilsetter »Hilsen», »Med helsing» o. 1. under et brev.

S . F.