1955 års fångvårdsstyrelseutredning har d. 29 maj 1959 avgivit sitt slutbetänkande, benämnt »Fångvårdsstyrelsen» (SOU 1959: 15), med förslag till nyorganisation för fångvårdsstyrelsen och de centrala nämndernas kanslier.
    Utredningen har för sitt organisationsförslag förutsatt att berörda organ skall bli befriade från åtskilliga av sina nuvarande arbetsuppgifter. Utredningen har sålunda föreslagit bl. a. att vissa behandlingsfrågor, som nu handläggs i förstärkta fångvårdsstyrelsen, skall decentraliseras till anstaltsnämnderna, att vissa ärenden angående ersättning för skada, som uppkommit för intagna eller utomstående enskilda i samband med straffverkställighet, skall decentraliseras till räjongcheferna, att byggnadsstyrelsen skall övertaga ansvaret för underhållet av fångvårdens byggnadsbestånd och att skyddskonsulentorganisationen skall åläggas att taga samma befattning med de centrala nämndernas fria klientel som är föreskrivet beträffande villkorligt dömda och villkorligt frigivna. Samtidigt har utredningen föreslagit en viss utvidgning av fångvårdsstyrelsens arbetsuppgifter. Styrelsen bör enligt utredningens mening svara för den reformverksamhet i fråga om kriminalpolitiken, som under det sista decenniet i huvudsak utgått från justitiedepartementet och olika kommittéer. Vidare skall fångvårdsstyrelsen enligt förslaget utarbeta prognoser beträffande den framtida omfattningen av kriminalvårdsklientelet samt leda gruppterapeutisk verksamhet bland intagna.
    För de arbetsuppgifter som efter dessa förändringar skulle komma att åvila fångvårdsstyrelsen har utredningen föreslagit en organisation av innebörd att det i styrelsen skall utöver nuvarande administrativa byrån, socialbyrån och arbetsbyrån inrättas en lag- och utredningsbyrå, bestående av en utrednings och en ombudsmannasektion.
    I fråga om de centrala nämnderna förordar utredningen ett snabbt förverkligande av det av statsmakterna 1953 fattade beslutet om inrättande av ett för de centrala nämnderna gemensamt kansli, vilket ännu icke genomförts.
    Enligt ett uttalande av utredningen var fångvårdsstyrelsen, då utredningenbörjade sin verksamhet, till följd av ett sedan länge uppdämt arbetsbehov ur stånd att fullgöra åtskilliga av sina mest betydelsefulla funktioner. Utredningens organisationsförslag har därför kommit att i betydande omfattning avse personalförstärkningar. Totalt innebär förslaget en ökning av personalen i fångvårdsstyrelsen och vid de centrala nämndernas kanslier från 67 1/2 befattningshavare enligt 1955 års organisation till 112 1/2 eller sålunda med 45 befattningshavare. Av dessa har fångvårdsstyrelsen emellertid redan erhållit ett 30-tal i form av tillfälliga personalförstärkningar.
    Utredningen har bestått av prof. Gunnar Heckscher, ordf., samt byråchefen i medicinalstyrelsen Erik Annell och kanslirådet Ebbe Magnander. Sekr. har varit assessor Nils Örtegren. N. Ö.

 

    Betänkande angående fånges arbetsersättning. 1956 års eftervårdsutredning, som har i uppdrag att utreda frågan om effektivare åtgärder inom eftervård

och annan kriminalvård i frihet, har d. 15 juni 1959 avgivit ett betänkande angående fånges arbetsersättning (SOU 1959:18). Utredningen betonar däri, att sysselsättningen under anstaltsvistelsen är ett viktigt kriminalpolitisktinstrument som bör utnyttjas effektivt. För en höjning av arbetsintensiteten inom fångvårdsanstalterna torde bl. a. tillämpningen av ackordssystemet spela stor roll. Utredningen föreslår därför att ackordsbetalning, som f. n.utgår för endast cirka hälften av allt arbete, kommer till användning i så stor utsträckning som möjligt.
    I syfte att sätta de intagna i stånd att spara ett större belopp till frigivningen än vad som nu är möjligt föreslår utredningen en höjning av arbetspremierna och jämsides därmed skärpta bestämmelser angående dispositionen av inkomsten.
    Utredningens förslag innebär, att penningfaktorn vid beräkning av ackordspremie skulle uppgå till 66 öre per timme (d. v. s. en höjning med cirka 50 %) och att vid tidlönearbete i allmänhet skulle utgå samma timersättning. I fråga om anstalter för unga, där sysselsättningen är helt eller till övervägande del inriktad på yrkesutbildning, föreslås ett särskilt arbetspremiesystem.
    Utredningen föreslår vidare, att försöksverksamhet med lön enligt den fria marknadens lönesättning anordnas vid någon fångvårdsanstalt med ett begränsat och utvalt klientel. Med ett sådant lönesystem skulle den intagne ekonomiskt jämställas med den frie arbetaren. Han förutsättes samtidigt därmed bli skyldig att erlägga skatt för sin inkomst och att vidkännas avdrag för uppehälle på anstalten samt att sörja för de anhörigas underhåll och att fullgöra andra honom åvilande ekonomiska förpliktelser.
    Vad beträffar den intagnes rätt att disponera sin premieinkomst anser utredningen, att hälften av inkomsten i allmänhet skall kunna avsättas såsom besparing; f. n. behöver högst 75 öre om dagen sparas. Vid en försöksverksamhet med marknadsmässig lön har man däremot ej att såsom sparade medel räkna med en från början bestämd kvotdel av inkomsten. I stället bör vid den budgetuppläggning, som förutsättes skola ske genom fångvårdsmyndigheternas försorg beträffande alla som deltager i experimentet, hänsyn tagas till vars och ens behov vid frigivningen så att dessa blir i möjligaste mån tillgodosedda. Beträffande fullgörandet av förekommande förpliktelser föreslås viss angelägenhetsgradering. Från lönen skall före allt annat avdrag ske för preliminär skatt och för uppehället på anstalten.

 

O. M.