CARL  JACOB  ARNIIOLM. Tredve år. Spredte juridiske arbeider. Oslo 1959. Tanum. 333 s. Nkr. 30,00, inb. 35,00.

   Huvudredaktören för Tidsskrift for Rettsvitenskap (TfR) professor dr. jur. CARL JACOB  ARNHOLM fyllde 60 år d. 18 dec. 1959. Med en tidskriftsutgivares erfarenhet av att allt blir utfört på bästa sätt och i rättan tid, om man gör det själv, har Arnholm till bemärkelsedagen utgivit en imponerande festskrift, innehållande ett stort antal av honom under de senaste 30 åren på skilda håll publicerade juridiska artiklar.
    Arnholm började sin juridiska författarbana med doktorsavhandlingen »Betingelsene for testamenters gyldighet efter norsk rett», som utkom på hans 30-årsdag d. 18 dec. 1929 (anmäld i SvJT 1930 s. 567). Denna avhandling är för stor (233 s.) för att få plats i det nu utgivna samlingsverket. Detsamma gäller åtskilliga andra av hans större verk. Här må nämnas Passivitetsvirkninger (1932, 116 s., anmäld i SvJT 1933 s. 42), Streiftog i obligasjonsretten (1939, 239 s., anmäld i SvJT 1940 s. 331), Alminnelig avtalerett (1949, 389 s., anmäld i SvJT 1950s. 61 och 280), Panteretten (2 uppl. 1950, 422 s., första upplagan anmäld i SvJT 1943 s. 261), Sammensatte avtaler (1952, 171 s., anmäld i SvJT 1953 s. 580), Lærebok i familierett (3 uppl. 1958, 347 s., anmäld i SvJT 1959 s. 184) samt Personretten (2 uppl. 1959, 155 s., första upplagan anmäld i SvJT 1948 s. 511).
    Samlingsverket omfattar 22 artiklar, av vilka de flesta förut tryckts såsom anmälningar av eller reflexioner i anslutning till andra författares verk. Artiklarna äro fördelade på fyra avdelningar, allmän rättslära, allmän privaträtt, arvsrätt och »litt av hvert». Inom varje avdelning stå de i kronologisk ordning.
    Till den allmänna rättsläran ha hänförts följande artiklar: Noen metodologiske betraktninger (SvJT 1952 s. 505, anknytande till BJÖRN AHLANDER »Är juridiken en vetenskap? » och PER  OLOF  EKELÖF »Är den juridiska doktrinen en teknik eller en vetenskap?»); Fra rettens

 

NILS BECKMAN 117grunnproblemer (TfR 1954 s. 113), anmälan av ALF  ROSS »Om Ret ogRetfærdighed»; English Law and the Moral Law (TfR 1955 s. 339, anmälan av en bok med detta namn av A. L. GOODHART); Minnesord om en glemt bok (TfR 1957 s. 1, åsyftande en år 1914 av EINAR  SOLHEIM utgiven bok »Ret og uret») samt Abendländische Rechtsphilosophie (TfR 1959 s. 153, anmälan av en bok med detta namn av ALFRED  VERDROSS).
    Avdelningen allmän privaträtt omfattar fyra artiklar. De båda första röra avtalsrättsliga spörsmål och utgöra anmälningar (i SvJT 1955 s.316 och TfR 1955 s. 1) av andra upplagan av HJALMAR  KARLGRENS bok med detta namn. De två övriga, som äro av mindre omfattning, röra Debitormora, kreditormora og deponeringslov (TfR 1955 s. 528) samt En dom om synkende pengeverdier (TfR 1958 s. 466).
    Arvsrättsavdelningen, som är den största, omfattar följande artiklar: Arverettslige legitimasjonsregler (Norsk Retstidende 1930 s. 1137), Sinnssvekkedes testasjonshabilitet (TfR 1937 s. 443, jfr ANDENÆS iTfR 1938 s. 59), Noen pliktdelsspørsmål (Norsk retstidende 1948 s.697, rörande dommen Rt. 1948 s. 359), Fra testamentsrettens grensesone (TfR 1949 s. 1, rörande »dispositiones mortis causa» och innehållande en översikt över norsk rättspraxis), Noen bemerkninger om »ändamålsbestämmelse och stiftelse» (TfR 1952 s. 258, anmälan av KARLGRENS bok i ämnet), anmälningar av HESSLER »Om stiftelser» (TfR 1953 s. 102) och av MAX  RHEINSTEIN »The law of decendents' estates» (TfR 1955 s. 333) samt slutligen två artiklar om Arverett og foreldelse (TfR 1956 s. 232) och om Arverett, fødsel og død (TfR 1957s. 99).
    Till »litt av hvert» har Arnholm hänfört en artikel om Domssamlinger som kulturdokumenter (Festskrift til Johan Grundt Tanum 1941 s. 28), en anmälan av CRONIN »Hinsides Rettferdigheten» (TfR 1954 s. 444) samt Noen strøtanker om ekspropriasjon (TfR 1956 s.89, jfr MAGNE  SCHJØDT i TfR 1956 s. 396).
    Artiklarna ha i huvudsak återgivits i den form vari de ursprungligen blivit tryckta. På enstaka punkter har emellertid framställningen förts å jour. Detta gäller särskilt artikeln »Fra testamentsrettens grensesone», där nyare domar tagits med i rättsfallsöversikten.
    Slutartikeln — Tale til de juridiske kandidater ved eksamensavslutningen 15. juni 1957 — har i motsats till de övriga icke förut varit tryckt. Arnholm säger i förordet, att den kanske faller litet utanför ramen men å andra sidan mer än någon annan ger uttryck för tankar som legat honom om hjärtat.
    Arnholm är utomordentligt älskad och uppburen av studenterna, som han tjusat med sin intellektuella charm och sin medryckande framställningskonst. Denna kommer lika väl till sin rätt i muntlig framställning som i hans lättflytande skriftliga stil. En särskild tjusning bereder Arnholm sina åhörare och läsare genom att han — med sin otroliga kännedom om allehanda, ej minst svensk, poesi — kryddar sin framställning med välfunna poetiska citat. Så är exempelvis fallet med det tal till studenterna, varmed boken avslutas. Om verket i dess helhet kan Arnholm ha rätt att citera den bekanta dikten av Horatius:

 

118 ANM. AV CARL JACOB ARNHOLM: TREDVE ÅR                                        Exegi monumentum ære perennius
                                        regalique situ pyramidum altius,
                                        quod non imber edax, non Aquilo impotens
                                        possit diruere aut innumerabilis
                                        annorum series et fuga temporum.

Nils Beckman