NOTISER

 

    Förslag till avveckling av fideikommissen. Fideikommissutredningen har 15 dec. 1959 avlämnat ett betänkande med förslag rörande fideikommissen (SOU1959:40). Betänkandet innefattar förslag till lag om avveckling av fideikommiss, varjämte särskild lagstiftning föreslås till skydd för vissa arrendatorer under fideikommiss samt för bevarande av större skogsområden, m. m.
    Antalet bestående fideikommiss, om vilka uppgifter erhållits, är 181 och tillgångarnas totala värde uppgår till omkr. 600 miljoner kr. Fideikommissförordnandena, av vilka flertalet tillkommit under 1700-talet, utgöres nästan undantagslöst av privata urkunder. — Nämnas bör, att fideikommissen numera avskaffats i nästan alla europeiska länder.
    Utredningen framhåller bl. a., att de kvarvarande fideikommissen ter sig som rättsliga undantagsföreteelser och att avvikelserna gäller grundläggande regler. Vidare är fideikommissinstitutionen med hänsyn till sin privilegienatur oförenlig med nutida åskådning.
    Enligt utredningens förslag skall fideikommiss i regel upphöra när nuvarande innehavaren avlider. Fideikommissegendomen övergår därigenom i princip till vanlig privat egendom. Hälften av egendomen tillfaller den som enligt successionsordningen för fideikommisset är den avlidnes närmaste efterträdare (efterträdareandel). Återstoden tillfaller arvingar och testamentstagare efter den avlidne som om egendomen tillhört denne. Är efterträdaren tillika arvinge eller testamentstagare, erhåller han således, förutom efterträdareandelen, även arvs- eller testamentslott i återstoden. Denna fördelning uppbäres av tanken att man bör eftersträva en mjuk övergång från fideikommissarisk succession till vanliga successionsregler. Genom att efterträdaren erhåller en väsentlig del av egendomen motverkas en alltför snabb uppdelning av egendomen med åtföljande omställningssvårigheter och driftstörningar. Även efterträdarens intressen blir härigenom beaktade.
    På jordfideikommissen är det ofta en fast tradition att förmåner utgår till f. d. anställda och deras efterkommande. Utredningen har därför ansett rimligt att man vid avvecklingen tryggar dessa förmånstagares ställning och föreslår bestämmelser i sådant syfte. Även vissa andra förmåner skall enligt förslaget kunna utgå efter avvecklingen.
    Åtgärderna till skydd för arrendatorerna får ses mot bakgrunden av att arrendeförhållandena på fideikommissen — delvis på grund av egendomens fideikommissnatur — präglats av stor stabilitet och att arrendatorerna därför åtnjutit trygghet. De föreslagna reglerna avser endast arrendatorer med viss längre besittningstid. Även andra begränsningar föreslås. Utformningen av skyddet för arrendatorerna innebär en rättslig nyhet. Arrendatorn äger vid arrendetidens utgång erhålla nytt arrende för en tid av fem år såvida icke tillfälle beredes honom att förvärva brukningsdelen på skäliga villkor. Jordägaren har alltså att välja mellan att erbjuda försäljning på skäliga villkor eller lämna nytt arrende; väljer han det förra, har arrendatorn i sin tur att välja mellan att antaga köpeanbudet eller avflytta. Avgörandet om köpe- och arrendevillkor sker vid en särskild förrättning inför arrendenämnden.

 

142 NOTISER    För bevarande av de stora skogskomplex som finnes på vissa fideikommiss föreslås möjlighet att bilda särskilda enheter, benämnda bygdegods. En splittring av dessa skogskomplex till följd av avvecklingen skulle nämligen kunna medföra försämrad sysselsättning inom orten och även andra olägenheter. Då skogsfideikommiss upphör, skall K. M:t äga förordna om bildande av bygdegods. Ett bygdegods består av ett flertal registerfastigheter. Dessa kan icke lagfaras, intecknas eller utmätas var för sig. Tillhör bygdegods två eller flera gemensamt, skall delägarna vara sammanslutna i ett s. k. bygdelag. Detta har till uppgift att förvalta bygdegodset och företräda delägarna i deras gemensamma angelägenheter. För bygdelaget, som utgör en särskild juridisk person, skall finnas en av delägarna vald styrelse.
    Till skydd för fideikommissens kulturvärden — slott och parker, samlingar av tavlor, möbler m. m. — föreslår utredningen bl. a. bildande av stödstiftelser. Då fideikommiss med märkligare kulturvärden upphör, äger K. M:t sålunda förordna, att en del av fideikommissets behållna tillgångar avsättes till en stiftelse, som har att utge bidrag till ägaren av kulturföremålen. Vidare föreslås möjlighet att meddela skyddsföreskrifter för byggnad även mot ägarens vilja. Samling kan i sista hand skyddas genom inlösen i samband med avvecklingen.
    Förfarandet vid avvecklingen skall i princip handhavas av intressenterna själva, varvid egendomen behandlas som ett särskilt dödsbo efter den siste fideikommissinnehavaren. Utredningen förordar att en nämnd inrättas meduppgift bl. a. att utreda frågor om bildande av bygdegods och stödstiftelser.
    Betänkandet innehåller även vissa förslag i fråga om arvsbeskattning i samband med avvecklingen samt beträffande inkomst- och förmögenhetsbeskattning.
    Utredningen har bestått av borgmästaren Björn Widegren, ordf., hovrättsrådet Ulf Lundvik samt riksdagsmännen Rolf Eliasson, Olof Hammar, StigHansson, Sven Persson och Per Edvin Sköld jämte experter och sekreterare.

B. M.