NOTISER
Förslag till avveckling av fideikommissen. Fideikommissutredningen har 15 dec. 1959 avlämnat ett betänkande med förslag rörande fideikommissen (SOU1959:40). Betänkandet innefattar förslag till lag om avveckling av fideikommiss, varjämte särskild lagstiftning föreslås till skydd för vissa arrendatorer under fideikommiss samt för bevarande av större skogsområden, m. m.
Antalet bestående fideikommiss, om vilka uppgifter erhållits, är 181 och tillgångarnas totala värde uppgår till omkr. 600 miljoner kr. Fideikommissförordnandena, av vilka flertalet tillkommit under 1700-talet, utgöres nästan undantagslöst av privata urkunder. — Nämnas bör, att fideikommissen numera avskaffats i nästan alla europeiska länder.
Utredningen framhåller bl. a., att de kvarvarande fideikommissen ter sig som rättsliga undantagsföreteelser och att avvikelserna gäller grundläggande regler. Vidare är fideikommissinstitutionen med hänsyn till sin privilegienatur oförenlig med nutida åskådning.
Enligt utredningens förslag skall fideikommiss i regel upphöra när nuvarande innehavaren avlider. Fideikommissegendomen övergår därigenom i princip till vanlig privat egendom. Hälften av egendomen tillfaller den som enligt successionsordningen för fideikommisset är den avlidnes närmaste efterträdare (efterträdareandel). Återstoden tillfaller arvingar och testamentstagare efter den avlidne som om egendomen tillhört denne. Är efterträdaren tillika arvinge eller testamentstagare, erhåller han således, förutom efterträdareandelen, även arvs- eller testamentslott i återstoden. Denna fördelning uppbäres av tanken att man bör eftersträva en mjuk övergång från fideikommissarisk succession till vanliga successionsregler. Genom att efterträdaren erhåller en väsentlig del av egendomen motverkas en alltför snabb uppdelning av egendomen med åtföljande omställningssvårigheter och driftstörningar. Även efterträdarens intressen blir härigenom beaktade.
På jordfideikommissen är det ofta en fast tradition att förmåner utgår till f. d. anställda och deras efterkommande. Utredningen har därför ansett rimligt att man vid avvecklingen tryggar dessa förmånstagares ställning och föreslår bestämmelser i sådant syfte. Även vissa andra förmåner skall enligt förslaget kunna utgå efter avvecklingen.
Åtgärderna till skydd för arrendatorerna får ses mot bakgrunden av att arrendeförhållandena på fideikommissen — delvis på grund av egendomens fideikommissnatur — präglats av stor stabilitet och att arrendatorerna därför åtnjutit trygghet. De föreslagna reglerna avser endast arrendatorer med viss längre besittningstid. Även andra begränsningar föreslås. Utformningen av skyddet för arrendatorerna innebär en rättslig nyhet. Arrendatorn äger vid arrendetidens utgång erhålla nytt arrende för en tid av fem år såvida icke tillfälle beredes honom att förvärva brukningsdelen på skäliga villkor. Jordägaren har alltså att välja mellan att erbjuda försäljning på skäliga villkor eller lämna nytt arrende; väljer han det förra, har arrendatorn i sin tur att välja mellan att antaga köpeanbudet eller avflytta. Avgörandet om köpe- och arrendevillkor sker vid en särskild förrättning inför arrendenämnden.