HILDING EEK, KURT GRÖNFORS, JAN HELLNER, HANS THORNSTEDT, 
    LENNART VAHLÉN och LARS WELAMSON. Juridikens källmaterial. 
    Sthm 1959. Norstedts. 160 s. Kr. 10,00, inb. 12,00.

 

    Vid Stockholms högskolas juridiska fakultet har sedan något år funnits ett kompendium över juridikens källmaterial, som avsett att ge studenterna översiktlig tillgång till upplysningar om principerna för statsmakters och myndigheters handlande, om de författningar,

 

32 ANM. AV HILDING EEK M. FL.: JURIDIKENS KÄLLMATERIALdomar, beslut m. m. som utgöra resultatet av detta handlande, om förarbeten till författningar m. m., om sedvänjor och standardavtal samt om hur man finner och utnyttjar sådant material. Denna översikt har nu i utvidgat och omarbetat skick utgivits i tryck av sex nuvarande eller förutvarande lärare vid fakulteten. HELLNER har skrivit en inledning och ett kapitel om lagar och författningar (deras publicering och citering) samt ett slutkapitel om offentliga bibliotek. EEK har skrivit om staten och statsfunktionerna samt om förvaltningen (dess organisation och verksamhet). THORNSTEDT har skrivit om förarbeten, WELAMSON om prejudikat, GRÖNFORS om handelsbruk och annan sedvänja ävensom standardavtal samt VAHLÉN om den juridiska litteraturen. Boken avslutas med en förteckning över förkortningar som användas eller omnämnas i boken samt ett sakregister.

    För de juris studerande har en grundläggande sammanställning av detta slag blivit behövlig särskilt vid utarbetande av uppsatser och utförande av seminariearbeten. Vid dylika självständiga arbeten har alltmer vikt börjat läggas inom den juridiska undervisningen, åtminstone vid Stockholms högskola, bl. a. därför att den studerande på detta sätt får en förövning till uppgifter inför vilka den praktiske juristen ställes. Såsom i inledningen framhållits måste den praktiske juristen ofta hastigt sätta sig in i rättsfrågor som han tidigare inte sysslat med och behöver då kännedom om vart han skall gå för att finna olika upplysningar. Boken ligger på ett sådant plan, att mycket däri framstår som välkänt för en praktisk jurist. I många stycken innehåller den emellertid värdefulla upplysningar och sammanställningar som icke återfinnas någon annanstans. Den kan därför betecknas ej blott som en lärobok utan även som en praktisk handbok.
    Framställningen åsyftar icke fullständighet och ligger i stort sett på ett elementärt plan. Det oaktat har den förelagda uppgiften, särskilt som här är fråga om ett förstlingsverk i sitt slag, otvivelaktigt erbjudit stora vanskligheter och talrika fallgropar. Dessa svårigheter ha författarna — delvis genom förfrågningar hos många personer —lyckats bemästra på ett föredömligt sätt. Författarnas avsikt har icke varit att diskutera frågor tillhörande den allmänna rättsläran, men framställningen berör läran om rättskällorna. Här torde icke vara platsen att till diskussion upptaga någon av de behandlade frågorna om lagstiftning och prejudikat. Framhållas må emellertid, att kapitlet om prejudikat (de viktigaste prejudikatsamlingarna, hjälpmedel att hitta bland prejudikaten, tolkning av rättsfall) synes fylla högt ställda anspråk i fråga om reda och tillförlitlighet. Hela arbetet kan för övrigt betecknas som en mycket nyttig bok.

Nils Beckman