Det är så många minnen som få nytt liv då man följer en gammal vän och ämbetsbroder till graven. Nils Alexandersons och mina vägar möttes i vår ungdoms Uppsala, där han redan åtnjöt stort anseende i juristkretsar och i det akademiska livet över huvud. Senare blev det oss båda förunnat att deltaga i grundläggandet av den juridiska fakulteten vid Stockholms högskola och att samverka på lagstiftningens område och såsom ledamöter i Högsta domstolen. Allt ifrån första stunden framstod för mig den fem år äldre vännen såsom en jurist av allra bästa märke, såsom ett föredöme för oss yngre i vidsynthet och moget omdöme. Och han bevarade genom åren sitt levande intresse för och sin friska syn på de ständigt skiftande problem, som domaren ställes inför i sin ansvarsfulla gärning. Några dagar före hans bortgång besökte jag honom för sista gången. Stämman var matt,

 

men glimten i ögat var sig lik och även intresset för vad som rör sig ute i det levande livet eller hör framtiden till. Nu är han borta för alltid, men hans ljusa minne skall ej förgätas av dem, som hade lyckan att få räkna sig till hans vänner.

Birger Ekeberg

    Nils Alexanderson var född d. 15 april 1875, blev jur. kand. i Uppsala 1898, jur. dr och docent i civil- och processrätt vid Uppsala univ. 1904, prof. i processrätt vid Sthms högskola 1908 samt utnämndes 1922 till justitieråd, från vilket ämbete han avgick med pension 1944. Åren 1912—1921 var han led. av riksdagens I kamm. Han avled d. 22 april 1960.